Att vittnen får de bästa möjliga förutsättningarna att fatta korrekta beslut vid en konfrontation är betydelsefullt för hela rättsprocessen. Rikspolisstyrelsen rekommenderar sekventiella vittneskonfrontationer där en person visas i taget, men specificerar inte om originalversionen eller tvåstegsproceduren bör användas. I originalversionen måste vittnet redan vid första visningen avgöra om gärningsmannen finns med i konfrontationsgruppen. I tvåstegsproceduren tillåts däremot vittnet att se samtliga personer en gång först och sedan fatta ett beslut vid andra visningen. Studiens syfte var att undersöka om vittnen tar fler korrekta beslut med någon av de två konfrontationstyperna samt att jämföra graden av konfidens som vittnena kopplade till sina beslut med respektive metod. Deltagarna var 164 gymnasieelever som fick se ett fiktivt brott på film. En vecka senare genomfördes individuella foto-konfrontationer. Resultatet visade att vittnen fattar signifikant fler korrekta beslut med originalversionen än med tvåstegsproceduren. Tvåstegsproceduren leder till fler felaktiga utpekanden av oskyldiga samt att besluten fattas med en högre grad av konfidens. Originalversionen förefaller därför vara den mest lämpliga typen av konfrontation att använda vid förundersökningsarbete.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-141843 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Lidén, Moa |
| Publisher | Stockholms universitet, Psykologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0014 seconds