Joint attention (JA) is the ability to coordinate attention between a conversation partner and an outside object, while being aware of the other’s attention. This study investigates JA in 14 parent-child dyads at the ages 0;9, 1;0, 1;3, 1;6, 1;9 and 2;0, and aims to examine how the initiation of JA develops with age, as well as the relationship between JA and later vocabulary size and syntactic level. The strategies for initiating JA were recorded for both parents and children, and the total amount of JA, as well as child-initiated JA, was calculated for each age point. The results show that children with a higher language level, calculated as a composite score of vocabulary at 4;0 and syntactic level at 3;0, spent on average more time in JA than children with a lower language level. In line with previous research, the present study found a positive relationship between JA and vocabulary. Furthermore, the results suggest a relationship between JA and syntactic development. Especially the amount of child-initiated JA was related to both vocabulary size at the age of 4;0 and syntactic level at the age of 3;0, which indicates the importance of this type of interaction for language acquisition. / Joint attention (JA) är förmågan att koordinera sin uppmärksamhet mellan en konversationspartner och ett tredje objekt, och samtidigt vara medveten om den andres uppmärksamhet. Den här studien undersöker JA i 14 förälder-barndyader vid åldrarna 0;9, 1;0, 1;3, 1;6, 1;9 och 2;0, med syftet att utröna hur initieringen av JA utvecklas med åldern, och hur relationen mellan JA och senare ordförrådsstorlek och syntaktisk nivå ser ut. Strategierna för att initiera JA undersöktes för både föräldrar och barn, och den totala mängden JA och barninitierad JA räknades för varje ålderspunkt. Resultaten visar att barn med en högre språklig nivå, räknat som kompositpoängen av vokabulär vid 4;0 och syntaktisk nivå vid 3;0, i genomsnitt spenderade mer tid i JA än barn med en lägre språklig nivå. I linje med tidigare forskning påvisade denna studie ett positivt samband mellan JA och ordförråd. Därutöver tyder resultaten på ett samband mellan JA och syntaktisk utveckling. Särskilt mängden barninitierad JA var positivt relaterad till både ordförråd vid 4;0 och syntaktisk nivå vid 3;0, vilket indikerar att denna typ av interaktion är viktig för språkutveckling. / Modelling infant language acquisition from parent-child interaction (MINT)
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-169676 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Eriksson, Freya |
| Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för lingvistik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds