Bakgrund: Patienter som skrivs ut från intensivvårdsavdelningar står inför en stor psykisk påfrestning, där fragmenterade minnen, minnesluckor och mardrömmar gör det svårt att urskilja vad som verkligen hänt och inte. Dagböcker är en billig intervention och har visat på potentiellt terapeutiska fördelar, för en population som annars löper signifikant risk för psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva patienters upplevelser av en dagbok skriven under deras vårdtid på en intensivvårdsavdelning. Metod: En beskrivande litteraturöversikt med systematisk ansats. Resultat: Fem huvudkategorier identifierades: Att läsa om sig själv i en kritisk situation, Att pussla ihop sin egen berättelse, Vikten av kontinuitet, Skapa insikt för att gå vidare, & Tacksamhet till vården och närstående. Det var påfrestande att läsa dagboken i början, och många uttryckte en overklighetskänsla över innehållet. Dagboken hjälpte deltagarna att koppla ihop minnesfragment med verkliga händelser, och den var ett viktigt verktyg i att rekonstruera sin egen berättelse, däremot kunde brister i kontinuiteten sätta hinder för detta och vikten av kontinuerliga anteckningar betonades. Dagboken gav insikt i hur sjuk deltagarna varit, och gjorde det lättare att förstå varför återhämtningen var långsam. Genom att läsa sjuksköterskans och närståendes anteckningar fick deltagarna en ny förståelse och tacksamhet gentemot det stöd de haft under vårdtiden, och dagboken stod som bevis för att de alltid haft någon vid sin sida, även om de inte kommer ihåg det själva. Slutsats: Dagboken upplevdes hjälpa den psykologiska återhämtningen och gjorde tiden på intensivvårdsavdelningen mer hanterbar, vilket gjorde det möjligt att gå vidare. / Background: Discharge from the intensive care unit comes with significant psychological strain, with fragmented memories, memory gaps, and nightmares makes it hard differentiating between actual and false memories. Diaries is a cheep intervention with potential therapeutic advantages, for a population which otherwise is at great risk of mental illness. Aim: The aim of this study was to describe patients’ experience of a diary written during their stay at the intensive care unit. Method: A descriptive literature review with a systematic approach. Results: Five main categories emerged: To read about oneself in a critical situation, To piece together ones own story, The importance of continuity, Creating insight to move on, & Gratitude towards care giver and relatives. It was hard reading the diary at first, and many described a feeling of unreality. The diary aided participants in connecting fragmented memories to events, and it was seen as a crucial tool in reconstructing ones story. Lack of continuity was a hindrance, and the importance of continuous notes was stressed. The diary gave insight into how ill the participants had been, which made it easier to understand why the recovery was slow. By reading notes by nurses and relatives, the participants gained understanding and gratitude towards the support they hade received, and the diary was evidence that they always hade someone bedside, even if they can’t remember it. Conclusion: The diary was perceived to aid the psychological recovery and made the intensive care experience more manageable, which made it possible to move on.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-411598 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Lundberg, Lydia |
| Publisher | Uppsala universitet, Anestesiologi och intensivvård |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds