Inom samhällskunskapen i svensk skola ställer sig EU-undervisningen till synes vid sidolinjen. De studier som har gjorts på området visar på att det är ett ämne som få elever eller lärare är särskilt entusiastiska kring. Vidare tyder forskningen på att den undervisning som bedrivs om ämnet sällan är särskilt djupgående. Istället ligger fokus på att ge en mer övergripande och elementär undervisningen om unionen, avgränsat från kunskaper om demokrati och medborgarskap. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur upplevelsebaserat lärande kan användas inom EU-undervisning. Den primära frågan uppsatsen ämnar besvara är hur simuleringars potentiella inkludering i EU-undervisning kan se ut och vilka för- och nackdelar denna form av undervisning kan associeras med. Genom analys av tidigare forskning om EU-undervisning och simuleringar har en rad slutsatser kunnat dras. Litteraturstudien visar bland annat att simuleringar kan lämpa sig i undervisningen men att det beror på vad undervisningen ska ha för lärandemål. Simuleringar har bland annat önskvärda effekter såsom ökad motivation och engagemang hos eleverna och en ökad förståelse för det politiska systemet. Simuleringar konkretiserar och förenklar även studieobjektet till en hanterbar nivå vilket tillåter eleverna att enklare hantera ett annars komplext politiskt system.