Uppsatsen undersöker hur alkoholism och psykisk ohälsa skildras i svensk arbetarlitteratur ur ett barnperspektiv. Uppsatsen gör detta genom att undersöka Svinalängorna (2006), Mig äger ingen (2007) och Korparna (2011). Uppsatsen kretsar kring följande forskningsfrågor: •Vilken effekt får barnperspektivet i verken? •Hur förhåller sig omvärlden till karaktärernas alkoholism och eventuella psykiska komplikationer? •Hur skildras arbetaren i verken? Uppsatsen undersöker dessa frågor genom att nyttja fokalisering,  forskning om psykisk- ohälsa samt begreppen autofiktion och arbetarlitteratur. Uppsatsen kommer fram till att verken passar väl in i definitionerna av arbetarlitteratur och autofiktion och förhåller sig till det. Uppsatsen fastställer även att barnperspektivet som finns i verken bidrar till en djupare upplevelse och  gör att läsaren kommer närmare händelserna. Uppsatsen kommer dessutom fram till att omvärldens hantering av att personer i verket mår dåligt är undermålig. Inget händer och det ignoreras till största del. Slutligen kommer uppsatsen fram till att arbetaren skildringen är en skarp kritik mot dåtidens arbetsförhållanden. Dessutom så skildras de som uppgivna och i högsta grad självdestruktiva.