När man inom filosofihistorien diskuterat frågan om djuret, har utgångspunkten ofta varit en negativ kontrast till det mänskliga. Medan människan tillskrivits förmågor som medvetenhet, rationalitet och förmåga till tal och språk, har djuret framställts som något som brister i dessa egenskaper. Dock har det uppkommit nya teorier om djuret som skiljer sig från en sådan metafysisk tradition . Peter Singer lyfter i sin bok, Praktisk Etik, att medvetande och självmedvetandeargument som syftat till att tillskriva människan en särställning gentemot djuret inte längre kan vidmakthållas. Vi har snarare skäl att tro det omvända. Jacques Derrida är likt Singer intresserad av att ändra synen på djuret som en brist i relation till det mänskliga men Derrida föreslår en radikalare lösning. Vi måste enligt Derrida dekonstruera (”bryta ner”) det antropocentriska, metafysiska subjektet - och de strukturer som inbegrips i det - för att se hur dess innehåll har fått människan att bruka våld mot djuret. Även om Derrida och Singer skiljer sig när det gäller att problematisera den metafysiska distinktionen mellan människa och djur. tar man avstamp från samma punkt, nämligen från Jeremy Benthams lidandebegrepp. / When discussing the issue of the animal within the history of philosophy, the aspect has often been somewhat of a negative contrast to what is humane. Whilst the human race has been attributed with abilities such as consciousness, rationality and the ability to speak, the animal has been described as something that lacks these abilities. However, new theories concerning the animal have arisen, theories that differentiate from such metaphysical tradition. In Praktisk Etik, Peter Singer raises an argument claiming that consciousness and self-consciousness concerning the matter of attributing humans with an exceptional position towards the animals, no longer can be admitted as valid. We more likely have the reason to believe the opposite. Jacques Derrida is like Singer interested in changing the attitude towards the animal as a flaw in relation to what is humane, but Derrida proposes a more radical solution. According to Derrida, we have to deconstruct the anthropocentric, metaphysical subject – and the structures that embodies this – to be able to see how its content has made the human being maltreat the animal. Although Derrida and Singer separate in their opinions concerning the problematizing of the metaphysical distinction between the human being and the animal, they take off from the same point of view, namely from Jeremy Bentham’s concept of suffering. / Nicklas Lindgren