Det Socialdemokratiska arbetarpartiet har betytt mycket för den välfärdsstat som präglat Sverige sedan 1960-talet, välfärdspolitiken har dessutom alltid varit en hörnsten för socialdemokratin. Tidigare forskning visar att välfärd har varit ett intressant studieobjekt för främst ekonomiska och demografiska studier, varför jag nu ämnar studera området från ett sociologiskt och politiskt perspektiv. Syftet med denna uppsats är att undersöka om det Socialdemokratiska arbetarpartiet förändrat sin välfärdspolitik under de senaste decennierna samt hur den förda välfärdspolitiken kan relateras till partiets grundideologi. Giddens teori om “tredje vägen” samt Esping-Andersens teori om välfärdsstater ligger till grund för denna studie. Metoden bygger på en argumentationsanalys samt en idé- och ideologianalys. Materialet består bland annat av partiprogram och riksdagsmotioner. Resultatet visade att det till viss del har skett förändringar på de välfärdspolitiska områdena. Det gäller främst nyliberala värderingar samt en större marknadsvänlighet på den välfärdspolitiska arenan. Även argumenten inom välfärdspolitiken har fått en mer nyliberal prägel på senare tid, detta kan härledas till teorin om “tredje vägen”. I samtliga dokument framkom dock en övervägande del socialistiska idéer vilket innebär att välfärdspolitiken fortfarande är starkt representerad av partiets grundideologi. Socialistiska idéer som exempelvis social trygghet för alla människor, har präglat välfärdspolitiken sedan 1960-talet fram till idag.