I Sverige finns idag ingen enhetlig definition av begreppet mångfald. Begreppet är mångfacetterat, men handlar om våra (o)likheter. Inom många organisationer definieras mångfald utifrån diskrimineringslagens sju diskrimineringsgrunder etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, religion, sexuell läggning och ålder, medan andra definierar mångfaldsbegreppet enbart utifrån etnicitet och/eller kön. Vi fann det med bakgrund i ovanstående av intresse att genomföra en undersökning om hur anställda inom en organisation ser på mångfald. I vår studie har en fenomenografisk metodologisk ansats använts varpå vi fokuserar på de anställdas olika uppfattningar. Förhoppningen är att bidra till lärande kring, och förståelse för, mångfaldsbegreppet, mångfaldsarbeten samt hur mångfald kan främjas. Ur studien framkom kvalitativt skilda uppfattningar om innebörden av begreppet mångfald då det relaterades till individen, etnicitet, alla människors lika värde samt till kategoriseringar, fördomar och diskriminering. Ur studien framkom vidare olika uppfattningar om det organisatoriska mångfaldsarbetet utifrån verksamhetsperspektiv, påverkansmöjlighet, arbetsfördelning och gruppdynamik, samt gällande organisationens och individens ansvar för främjande av detta arbete. Ur resultatet framkom att organisationer aktivt behöver arbeta med frågan samtidigt som individer bör reflektera över sig själva och varandra för att på så vis utveckla en välkomnade och inkluderande organisationskultur där (o)likheter tillvaratas och värdesätts.

This study examines primary school teachers approach towards the Abrahamic religions of Judaism, Christianity and Islam. The aim is to make a contribution to the academic discussion of the advantages and disadvantages when teachers emphasize differences or similarities between these religions. In addition, the study highlights the importance of religious education for the promotion of social unity. Also the topic of morality in a society, whether it can strengthen or not the consensus regarding fundamental values, norms and goals. The study is based on a survey of 22 questions in three key areas: Background facts, Lesson planning and teaching, alongside The importance of religion education for individuals and society. The survey was answered by 124 teachers of religion at primary school. Additionally five pedagogical plans from the same selection group have been studied. The results are both quantitative and qualitative. The study rests on the assertion that Abraham's children is a tool that can teach the common history of Judaism, Christianity and Islam. Previous research shows different positions using Abraham's children as a pedagogical concept. The vast majority amongst the participants of the study consider it to be of great importance to show the similarities of religions. As a result they also believe that it has the opportunity to promote social togetherness in a positive direction. Looking at the result through Émile Durheim's theory of social solidarity, this clarifies that an individual as a subject is not the same when part of a collective. Social development will arise when people gather as a group. / Denna studie undersöker hur lärare på låg- och mellanstadiet hanterar de abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen och islam. Syftet är att lämna ett bidrag till den vetenskapliga diskussionen om för- och nackdelar med att som lärare i religionskunskap främst betona olika religioners olikheter eller likheter. Dessutom belyser studien vilken betydelse religionsundervisningen kan få för främjandet av social sammanhållning och moraluppfattningen i ett samhälle. Det vill säga om den kan stärka samsynen kring grundläggande värden, normer och mål. Studien genomfördes främst med hjälp av en enkät. Denna innehöll 22 frågor uppdelade under de tre rubrikerna Bakgrundsfakta, Lektionsplanering och undervisning, samt Religionsundervisningens betydelse för individ och samhälle. Enkäten besvarades av 124 lärare i religionsämnet på låg- och mellanstadiet. Som komplement har fem pedagogiska planeringar från samma urvalsgrupp studerats. Resultaten är både kvantitativa och kvalitativa. Studien tar avstamp i uttrycket Abrahams barn som ett verktyg för att visa på judendomens, kristendomens och islams gemensamma historia. Inom tidigare forskning finns två konkurrerande uppfattningar om Abrahams barn som pedagogiskt koncept. De allra flesta som deltog i studien anser det vara av stor vikt att visa på religionernas likheter. Som en naturlig följd av detta anser de även att religionsämnet har stor möjlighet att främja den sociala sammanhållningen i positiv riktning. Genom att se resultatet genom Émile Durheims teori om social sammanhållning tydliggörs att en individ som solitär inte är densamma när den ingår i ett kollektiv. När människor samlas i grupp uppstår det sociala fenomen.