This thesis seeks to examine what cultural work is done on behalf of the state by the Safe Third Country Agreement and Bill C-31’s designated country of origin policy? I will be drawing on the work of Critical Race feminists and Critical Security Studies theorists to examine the concept of safety, systems of domination, and the parameters of national belonging. I will be performing a discourses analysis of the government’s and the Canadian Council for Refugee’s year one report of the Safe Third Country Agreement. I will also be performing a discourse analysis of the Citizenship and Immigration Canada website’s discussion of designated countries of origin. I will argue that state exaltation constructs the state, refugees, and safety in a way that reifies systems of domination.

This thesis seeks to examine what cultural work is done on behalf of the state by the Safe Third Country Agreement and Bill C-31’s designated country of origin policy? I will be drawing on the work of Critical Race feminists and Critical Security Studies theorists to examine the concept of safety, systems of domination, and the parameters of national belonging. I will be performing a discourses analysis of the government’s and the Canadian Council for Refugee’s year one report of the Safe Third Country Agreement. I will also be performing a discourse analysis of the Citizenship and Immigration Canada website’s discussion of designated countries of origin. I will argue that state exaltation constructs the state, refugees, and safety in a way that reifies systems of domination.

This thesis deals with the safe country concept; within which we can further distingiush two concepts - the one of a safe country of origin and that of a safe third country. When applying the safe country concept, states are limited by their obligations which stem from international law, in particular by the principle of non-refoulement. Furthermore, the concept of safe countries cannot be analyzed nor applied without taking the non-refoulement principle into consideration. The non-refoulement principle is therfore one of the main topics of this thesis. It is viewed primarily trough the lens of the definition given by the Geneva Convention Relating to the Status of Refugees of 1951 and the New York Protocol Relating to the Status of Refugees of 1967. The goal of this thesis is to determine, whether the concept of safe countries is indeed in accordance with the non-refoulement principle. We will subsequently try to answer the question of how influential the principle is (and should be) in terms of states that follow the concept of safe countries. The main concern of this thesis is the application of the safe country concept in Europe, or more precisely in the European Union. The european safe country legislation belongs to the so-called Common European Asyulm System. The centrepiece of this legal...

[pt] O presente estudo tem o objetivo de compreender o desenvolvimento do conceito de safe third country (terceiro país seguro) e suas consequências para a proteção internacional dos refugiados, a partir do princípio do non-refoulement (princípio da não devolução). Busca-se analisar de que forma esta ideia está sendo aplicada pelos Estados, através dos tratados internacionais com a finalidade de transferência de solicitantes de refúgio a terceiros países supostamente seguros. Além disso, a pesquisa analisa a jurisprudência dos Sistemas Interamericano e Europeu de Direitos Humanos sobre as devoluções de refugiados e migrantes, assim como o diálogo entre as cortes internacionais sobre este tema, especialmente à luz das especificidades regionais do continente americano. Portanto, o trabalho demonstra que as políticas dos países com base na noção de safe third country são mecanismos para transferir suas responsabilidades em relação ao refúgio e representam obstáculos para a garantia dos direitos humanos de refugiados. / [en] The present study aims to understand the development of the concept of safe third country and its consequences for the international protection of refugees, based on the principle of non-refoulement. It seeks to analyze how this idea has been applied by States, through international treaties with the purpose of transferring asylum seekers to supposedly safe third countries. Moreover, the research analyzes the jurisprudence of the Inter-American and European Human Rights Systems on the returns of refugees and migrants, as well as the dialogue between international courts on this topic, especially considering the regional specificities of the American continent. Therefore, this research demonstrates that countries policies based on the notion of safe third country are mechanisms to transfer their responsibilities in relation to refuge and represent obstacles to guaranteeing the human rights of refugees. / [es] El presente estudio tiene como objetivo comprender el desarrollo del concepto de safe third country (tercer país seguro) y sus consecuencias para la protección internacional de los refugiados, a partir del principio de non-refoulement (principio de no devolución). Se busca analizar cómo dicha idea está siendo aplicada por los Estados, a través de tratados internacionales con el propósito de trasladar solicitantes de refugio a terceros países supuestamente seguros. Además, la investigación analiza la jurisprudencia de los Sistemas Interamericano y Europeo de Derechos Humanos sobre las devoluciones de refugiados y migrantes, así como el diálogo entre cortes internacionales sobre este tema, especialmente a la luz de las especificidades regionales del continente americano. Por lo tanto, el trabajo demuestra que las políticas de los países basadas en la noción de safe third country son mecanismos para transferir sus responsabilidades con relación al refugio y representan obstáculos para garantizar los derechos humanos de los refugiados.

No description available.

This thesis analyzes the ignored humanitarian concerns in the development of the EU Asylum Policy. As a result of the strict migration control concerns, EU has engaged in forming a new regional refugee protection system which is tacitly based on limiting the access of protection seekers to the EU territories. In that context, the thesis aims to assess the scope and impact of the externalizing tendencies in the EU asylum policy development and thereby aims to attract the attention to the contradiction that EU falls in its human rights and refugee protection commitments while trying to prevent refugees from arriving to the Union&rsquo / s territories. To this aim, after giving a general account of the development of EU Asylum competence, the thesis will extensively deal with the pre-entry and the post-entry access prevention measures which act to serve to this access prevention strategy. Under pre-entry access prevention measures, the thesis will deal with the visa requirement, carrier sanctions and other complementary tools which prevent the protection seekers from ever arriving at the EU territory. Under the post-entry access prevention mechanisms the thesis will analyze the &lsquo / safe third country&rsquo / and &lsquo / host third country&rsquo / implementations and readmission agreements which aim to divert the protections seekers summarily out of the EU territories. In analyzing these policies, the thesis will try to demonstrate how EU Member States try to shirk their non-refoulment obligation, which is the heart of the refugee protection regime, through applying legitimate deemed means.

I kölvattnet av den så kallade flyktingkrisen 2015 har allt fler röster höjts i Europa om att förändra asylrätten för skapa ett mer förutsebart och hållbart asylmottagande. Diskursen synliggör asylrättens centrala rättighetskonflikt där det allmännas intresse av reglerad invandring vägs mot den enskildes rätt till asyl. Denna uppsats utreder möjligheterna att ersätta EU:s nuvarande asylsystem med ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Utgångspunkten för uppsatsen är ett förslag som Moderaterna under oktober 2017 antog i sitt partiprogram vars innebörd är att EU ska övergå till ett gemensamt asylsystem med enbart kvotflyktingmottagande. Frågeställningen är vilka hinder som föreligger för en sådan förändring med hänsyn till gällande rätt och ändamålen bakom asylrätten. Moderaterna föreslår alltså en ordning som skulle inskränka rätten att söka asyl. Rättighetsinskränkningar ska vara proportionerliga. Uppsatsen besvarar därför huvudfrågeställningen utifrån fyra delfrågor som påminner om en proportionalitetsbedömning för att avgöra om förslaget är möjligt eller lämpligt. Först diskuteras om dagens asylsystem behöver förändras med hänsyn till den så kallade flyktingkrisen 2015, sedan utreds andra brister i dagens system. Slutsatsen nås att det finns brister med dagens system som motiverar en förändring som exempelvis de höga dödstalen för migranter som reser över Medelhavet för att söka asyl i EU. Därefter undersöks vilka möjligheter en förändring till enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem skulle kunna medföra och det konstateras att förslagets största fördel är att vidarebosättning utgör en laglig och säker väg för asylsökande till EU. Kärnan i uppsatsen är utredningen av de praktiska och juridiska hinder som finns för en förändring till enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Där finner jag att det största hindret är svårigheten att organisera systemet på ett sätt som är förenligt med principen om non-refoulement enligt såväl folkrätten som Europakonventionen. Jag identifierar även andra allvarliga praktiska och juridiska hinder för en sådan ordning. Slutligen undersöks om det finns alternativa lösningar att tillgå som är mindre ingripande än förslaget om enbart ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem. Jag finner att så är fallet. Till exempel kan medlemsstaterna öka sitt kvotflyktingmottagande, införa humanitära visum eller inrätta en EU-centraliserad asylprövning. Min slutsats är att rätten att söka asyl på plats i EU måste kvarstå och att de mindre ingripande lösningarna som tas upp i uppsatsen är att föredra framför ett asylsystem i EU med enbart kvotflyktingmottagande.