Denna uppsats behandlar borgenärsskyddet vid värdeöverföringar. Det primära målet för begränsningar vid värdeöverföringar är att skydda borgenärer. Borgenärsskyddet i svensk rätt återfinns i 17 kap. 3 § aktiebolagslagen i form av beloppsspärren, som benämns som principen om skyddet för det bundna kapitalet, och försiktighetsregeln. De lege lata ger inte lagregeln något nämnvärt skydd för bolagets borgenärer. Framförallt kritiseras kravet på att aktiekapitalet inte fyller den funktion som lagstiftaren åsyftat. Behovet av en mer modern lösning kring borgenärsskyddet vid värdeöverföring bör således ses över. Vid studier av andra rättskällor finns flertalet lösningar i ett försök att på ett mer reellt sätt uppnå det primära syftet. En lösning som framförts i kalifornisk rätt är § 500 California Corporations Code, där lagstiftaren utformat två alternativa tester. En värdeöverföring får endast genomföras om aktiebolaget disponerar över behållna vinstmedel (retained earnings) eller, om bolaget inte disponerar över behållna vinstmedel, bolaget skall disponera över tillgångar som minst motsvarar en och en fjärdedel (1,25) av bolagets totala skulder samtidigt som omsättningstillgångarna minst skall motsvara dess kortfristiga skulder. Bolaget måste även efter värdeöverföringen vara solvent, jfr. § 501 California Corporations Code. Denna reglering är en strängare reglering än § 6.40 MBCA, en modellakt utarbetad i USA. Den kaliforniska modellens förtjänster ligger i att den i förväg kan förutse om en värdeöverföring är lovlig eller olovlig, samtidigt som den är mer flexibel ifråga om bolagets storlek eller branschtillhörighet. Bristerna med § 500 California Corporations Code har sin grund i att aktiebolag tätt inpå en konkurs kan disponera över behållna vinstmedel, samtidigt som modellen är relativt dålig på att förutspå om ett bolag efter en värdeöverföring skulle riskera att vara på obestånd. Jag har istället valt att kombinera § 500 Cal. Corp. Code (b) med den svenska försiktighetsregeln och ett explicit solvenskrav. Genom denna kombination skulle denna lösning vara väl applicerbar i svensk rätt och ett starkt alternativ till att ersätta den nu gällande regleringen i 17 kap. 3 § ABL.