<p>Uppsatsen behandlar de regler som finns runt ägarförändringar i underskottsföretag i 40 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Reglerna fastställer vad som händer när ett underskottsföretag byter ägare och förhindrar att underskottsföretagens underskott missbrukas.</p><p>När ett företag går med förlust kan underskott sparas tills företaget går med vinst. Det gör att underskottsföretag, företag med sparade underskott, är attraktiva för vinstgivande företag. Vinstgivande företag kan genom koncernbidrag flytta sin vinst till underskottsföretag och på så vis undvika ett vinstresultat och därigenom undvika skatt. Då ett vinstgivande företag förvärvar ett underskottsföretag träder dock oftast spärrar in och gör förvärvet mindre lönsamt. Beloppsspärren skär bort delar av underskottet och koncernbidragsspärren spärrar koncernbidrag under fem år. Att koncernbidrag spärras innebär att koncernbidrag under den tiden inte kan lämnas med avdragsrätt. Lagstiftaren vill genom reglerna stoppa en osund handel med underskottsföretag där syftet med förvärven är att erhålla ett underskott.</p><p>Före ändringen av reglerna som infördes den 1 januari 2010 i och med prop. 2009/10:47 gick det att undvika beloppsspärren genom att utföra en ägarförändring genom stora kapitaltillskott, oftast riktad nyemission. Kapitaltillskott kunde göras stora eftersom kapitalet tillfördes det köpta företaget. Eftersom beloppsspärren bestäms med hjälp av förvärvsutgiften kunde beloppsspärren på så vis undvikas. Efter ändringen av reglerna har agerandet stoppats genom 40 kap. 16-16 a §§ IL. De nya reglerna gör att aktieförvärv genom kapitaltillskott behandlas annorlunda än aktieförvärv genom direktförvärv. Undantaget i 40 kap. 16 a § IL ska dock säkerställa att affärsmässiga företagsförvärv inte drabbas av ändringen.</p><p>Reglerna har fått kritik från både remissinstanser och doktrin bland annat för att vara otydliga, svårttillämpade, dåligt konsekvensbeskrivna och för att sakna neutralitet.</p><p>Efter att ha granskat 40 kap. IL och främst de nya och ändrade reglerna kan jag konstatera att det finns vissa tolkningsproblem. Lagstiftningen fyller sitt syfte vilket är att stoppa handeln med underskottsföretag men ger samtidigt en viss rättsosäkerhet då det inom en del områden saknas klarhet i hur reglerna ska tillämpas.</p>

Uppsatsen behandlar de regler som finns runt ägarförändringar i underskottsföretag i 40 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Reglerna fastställer vad som händer när ett underskottsföretag byter ägare och förhindrar att underskottsföretagens underskott missbrukas. När ett företag går med förlust kan underskott sparas tills företaget går med vinst. Det gör att underskottsföretag, företag med sparade underskott, är attraktiva för vinstgivande företag. Vinstgivande företag kan genom koncernbidrag flytta sin vinst till underskottsföretag och på så vis undvika ett vinstresultat och därigenom undvika skatt. Då ett vinstgivande företag förvärvar ett underskottsföretag träder dock oftast spärrar in och gör förvärvet mindre lönsamt. Beloppsspärren skär bort delar av underskottet och koncernbidragsspärren spärrar koncernbidrag under fem år. Att koncernbidrag spärras innebär att koncernbidrag under den tiden inte kan lämnas med avdragsrätt. Lagstiftaren vill genom reglerna stoppa en osund handel med underskottsföretag där syftet med förvärven är att erhålla ett underskott. Före ändringen av reglerna som infördes den 1 januari 2010 i och med prop. 2009/10:47 gick det att undvika beloppsspärren genom att utföra en ägarförändring genom stora kapitaltillskott, oftast riktad nyemission. Kapitaltillskott kunde göras stora eftersom kapitalet tillfördes det köpta företaget. Eftersom beloppsspärren bestäms med hjälp av förvärvsutgiften kunde beloppsspärren på så vis undvikas. Efter ändringen av reglerna har agerandet stoppats genom 40 kap. 16-16 a §§ IL. De nya reglerna gör att aktieförvärv genom kapitaltillskott behandlas annorlunda än aktieförvärv genom direktförvärv. Undantaget i 40 kap. 16 a § IL ska dock säkerställa att affärsmässiga företagsförvärv inte drabbas av ändringen. Reglerna har fått kritik från både remissinstanser och doktrin bland annat för att vara otydliga, svårttillämpade, dåligt konsekvensbeskrivna och för att sakna neutralitet. Efter att ha granskat 40 kap. IL och främst de nya och ändrade reglerna kan jag konstatera att det finns vissa tolkningsproblem. Lagstiftningen fyller sitt syfte vilket är att stoppa handeln med underskottsföretag men ger samtidigt en viss rättsosäkerhet då det inom en del områden saknas klarhet i hur reglerna ska tillämpas.

I uppsatsen behandlas valet av värderingsmetod i ABL 17:3 1 st. Främst diskuteras värderingsmetoderna utifrån ett rättsekonomiskt perspektiv. Perspektivet har valts i syfte att undersöka vilken metod som är mest ekonomiskt effektiv för de berörda intressegrupperna, då främst aktieägare och borgenärer. Beloppsspärren har i doktrin ansetts vara så väl en aktieägar- som en borgenärsskyddsregel. Det får därför anses vara relevant att ställa dessa två intressen mot varandra inom ramen för en rättsekonomisk analys av bestämmelsen. Det kan konstateras att aktieägarintresset avseende beloppsspärrens värderingsmetod är rakt motsatt borgenärsintresset. Ingen av värderingsmetoderna skapar således Paretoeffektivitet där båda intressegrupperna gynnas samtidigt. Istället nås slutsatsen att tillämpning av bruttometoden i samband med ABL 17:3 1 st. får anses mest ekonomiskt effektiv, eftersom den uppnår Kaldor-Hicks-effektivitet där de gynnade borgenärerna kan kompensera de missgynnade aktieägarna.

No description available.

<p>Den 1/1 2006 infördes en ny aktiebolagslag som innehåller nya regler angående bolagens vinstutdelningar. Reglerna har blivit mindre bundna vid specifika belopp i årsredovisningen, istället har bolagen fått mer frihet att bestämma och motivera sin utdelning själva. Med hjälp av årsredovisningar undersöks om lagändringen har haft någon effekt på bolagens utdelningsnivå. Urvalet av bolag hämtas från konsultbranschen och tillverkningsindustrin. Ett antal variabler från deras årsredovisningar testas med statistiska metoder för att kunna hitta en förändring av utdelningsnivåerna och hänföra denna till lagändringen. En mindre ökning av utdelningskvoten hittades, men den går inte att påvisa att den har något med lagändringen att göra. Utdelningsnivåerna varierar kraftigt mellan bolagen och det bidrar till att det inte går att säga något om samband mellan testade variabler och lagändringen. Inget samband mellan de testade variablerna och utdelningsnivåerna har hittats.</p>

Den 1/1 2006 infördes en ny aktiebolagslag som innehåller nya regler angående bolagens vinstutdelningar. Reglerna har blivit mindre bundna vid specifika belopp i årsredovisningen, istället har bolagen fått mer frihet att bestämma och motivera sin utdelning själva. Med hjälp av årsredovisningar undersöks om lagändringen har haft någon effekt på bolagens utdelningsnivå. Urvalet av bolag hämtas från konsultbranschen och tillverkningsindustrin. Ett antal variabler från deras årsredovisningar testas med statistiska metoder för att kunna hitta en förändring av utdelningsnivåerna och hänföra denna till lagändringen. En mindre ökning av utdelningskvoten hittades, men den går inte att påvisa att den har något med lagändringen att göra. Utdelningsnivåerna varierar kraftigt mellan bolagen och det bidrar till att det inte går att säga något om samband mellan testade variabler och lagändringen. Inget samband mellan de testade variablerna och utdelningsnivåerna har hittats.

Denna uppsats behandlar borgenärsskyddet vid värdeöverföringar. Det primära målet för begränsningar vid värdeöverföringar är att skydda borgenärer. Borgenärsskyddet i svensk rätt återfinns i 17 kap. 3 § aktiebolagslagen i form av beloppsspärren, som benämns som principen om skyddet för det bundna kapitalet, och försiktighetsregeln. De lege lata ger inte lagregeln något nämnvärt skydd för bolagets borgenärer. Framförallt kritiseras kravet på att aktiekapitalet inte fyller den funktion som lagstiftaren åsyftat. Behovet av en mer modern lösning kring borgenärsskyddet vid värdeöverföring bör således ses över. Vid studier av andra rättskällor finns flertalet lösningar i ett försök att på ett mer reellt sätt uppnå det primära syftet. En lösning som framförts i kalifornisk rätt är § 500 California Corporations Code, där lagstiftaren utformat två alternativa tester. En värdeöverföring får endast genomföras om aktiebolaget disponerar över behållna vinstmedel (retained earnings) eller, om bolaget inte disponerar över behållna vinstmedel, bolaget skall disponera över tillgångar som minst motsvarar en och en fjärdedel (1,25) av bolagets totala skulder samtidigt som omsättningstillgångarna minst skall motsvara dess kortfristiga skulder. Bolaget måste även efter värdeöverföringen vara solvent, jfr. § 501 California Corporations Code. Denna reglering är en strängare reglering än § 6.40 MBCA, en modellakt utarbetad i USA. Den kaliforniska modellens förtjänster ligger i att den i förväg kan förutse om en värdeöverföring är lovlig eller olovlig, samtidigt som den är mer flexibel ifråga om bolagets storlek eller branschtillhörighet. Bristerna med § 500 California Corporations Code har sin grund i att aktiebolag tätt inpå en konkurs kan disponera över behållna vinstmedel, samtidigt som modellen är relativt dålig på att förutspå om ett bolag efter en värdeöverföring skulle riskera att vara på obestånd. Jag har istället valt att kombinera § 500 Cal. Corp. Code (b) med den svenska försiktighetsregeln och ett explicit solvenskrav. Genom denna kombination skulle denna lösning vara väl applicerbar i svensk rätt och ett starkt alternativ till att ersätta den nu gällande regleringen i 17 kap. 3 § ABL.