<p>Uppsatsen behandlar de regler som finns runt ägarförändringar i underskottsföretag i 40 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Reglerna fastställer vad som händer när ett underskottsföretag byter ägare och förhindrar att underskottsföretagens underskott missbrukas.</p><p>När ett företag går med förlust kan underskott sparas tills företaget går med vinst. Det gör att underskottsföretag, företag med sparade underskott, är attraktiva för vinstgivande företag. Vinstgivande företag kan genom koncernbidrag flytta sin vinst till underskottsföretag och på så vis undvika ett vinstresultat och därigenom undvika skatt. Då ett vinstgivande företag förvärvar ett underskottsföretag träder dock oftast spärrar in och gör förvärvet mindre lönsamt. Beloppsspärren skär bort delar av underskottet och koncernbidragsspärren spärrar koncernbidrag under fem år. Att koncernbidrag spärras innebär att koncernbidrag under den tiden inte kan lämnas med avdragsrätt. Lagstiftaren vill genom reglerna stoppa en osund handel med underskottsföretag där syftet med förvärven är att erhålla ett underskott.</p><p>Före ändringen av reglerna som infördes den 1 januari 2010 i och med prop. 2009/10:47 gick det att undvika beloppsspärren genom att utföra en ägarförändring genom stora kapitaltillskott, oftast riktad nyemission. Kapitaltillskott kunde göras stora eftersom kapitalet tillfördes det köpta företaget. Eftersom beloppsspärren bestäms med hjälp av förvärvsutgiften kunde beloppsspärren på så vis undvikas. Efter ändringen av reglerna har agerandet stoppats genom 40 kap. 16-16 a §§ IL. De nya reglerna gör att aktieförvärv genom kapitaltillskott behandlas annorlunda än aktieförvärv genom direktförvärv. Undantaget i 40 kap. 16 a § IL ska dock säkerställa att affärsmässiga företagsförvärv inte drabbas av ändringen.</p><p>Reglerna har fått kritik från både remissinstanser och doktrin bland annat för att vara otydliga, svårttillämpade, dåligt konsekvensbeskrivna och för att sakna neutralitet.</p><p>Efter att ha granskat 40 kap. IL och främst de nya och ändrade reglerna kan jag konstatera att det finns vissa tolkningsproblem. Lagstiftningen fyller sitt syfte vilket är att stoppa handeln med underskottsföretag men ger samtidigt en viss rättsosäkerhet då det inom en del områden saknas klarhet i hur reglerna ska tillämpas.</p>

Uppsatsen behandlar de regler som finns runt ägarförändringar i underskottsföretag i 40 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Reglerna fastställer vad som händer när ett underskottsföretag byter ägare och förhindrar att underskottsföretagens underskott missbrukas. När ett företag går med förlust kan underskott sparas tills företaget går med vinst. Det gör att underskottsföretag, företag med sparade underskott, är attraktiva för vinstgivande företag. Vinstgivande företag kan genom koncernbidrag flytta sin vinst till underskottsföretag och på så vis undvika ett vinstresultat och därigenom undvika skatt. Då ett vinstgivande företag förvärvar ett underskottsföretag träder dock oftast spärrar in och gör förvärvet mindre lönsamt. Beloppsspärren skär bort delar av underskottet och koncernbidragsspärren spärrar koncernbidrag under fem år. Att koncernbidrag spärras innebär att koncernbidrag under den tiden inte kan lämnas med avdragsrätt. Lagstiftaren vill genom reglerna stoppa en osund handel med underskottsföretag där syftet med förvärven är att erhålla ett underskott. Före ändringen av reglerna som infördes den 1 januari 2010 i och med prop. 2009/10:47 gick det att undvika beloppsspärren genom att utföra en ägarförändring genom stora kapitaltillskott, oftast riktad nyemission. Kapitaltillskott kunde göras stora eftersom kapitalet tillfördes det köpta företaget. Eftersom beloppsspärren bestäms med hjälp av förvärvsutgiften kunde beloppsspärren på så vis undvikas. Efter ändringen av reglerna har agerandet stoppats genom 40 kap. 16-16 a §§ IL. De nya reglerna gör att aktieförvärv genom kapitaltillskott behandlas annorlunda än aktieförvärv genom direktförvärv. Undantaget i 40 kap. 16 a § IL ska dock säkerställa att affärsmässiga företagsförvärv inte drabbas av ändringen. Reglerna har fått kritik från både remissinstanser och doktrin bland annat för att vara otydliga, svårttillämpade, dåligt konsekvensbeskrivna och för att sakna neutralitet. Efter att ha granskat 40 kap. IL och främst de nya och ändrade reglerna kan jag konstatera att det finns vissa tolkningsproblem. Lagstiftningen fyller sitt syfte vilket är att stoppa handeln med underskottsföretag men ger samtidigt en viss rättsosäkerhet då det inom en del områden saknas klarhet i hur reglerna ska tillämpas.

Utflyttningar av huvudkontor ökade kraftigt i Sverige under slutet av 1990-talet och medförde en stor debatt i det svenska näringslivet. Ämnet fick även ökad uppmärksamhet i ekonomisk forskning eftersom det befarades leda till långsiktiga negativa effekter för samhället. Frågan om företagens huvudkontor aktualiserades återigen under 2017 med en rad uppmärksammade fall, bland annat Nordeas flytt från Sverige. Behovet av studier som följer upp huvudkontorens lokalisering och de bakomliggande drivkrafterna ansågs därmed fortfarande vara lika aktuellt och nödvändigt. Därför bestämde vi oss för att studera vad som hänt med huvudkontorens lokalisering under 2010-talet och särskilt drivkrafterna för lokaliseringen baserade på företagens berättelser. Undersökningen bestod av två delar. Den första delen var en upprepad tvärsnittsstudie och huvudkontoren kartlades för företagen på Veckans Affärers (2018) lista över Sveriges 500 största företag. Likt tidigare studier undersöktes drivkrafterna ägarstruktur, skatter, branschtillhörighet och storlek. I undersökningens andra del undersöktes drivkrafterna närmare genom att följa upp alla de företag som flyttat sitt huvudkontor till eller från Sverige sedan 2010. Detta hade inte gjorts i tidigare studier. Första delen av undersökningen visade att 30 procent av företagen hade sina huvudkontor utomlands. Detta innebar en minskning sedan 2010 och nivån var även under den som uppmättes vid millennieskiftet. Vidare visade undersökningen att ägarstruktur utgjorde den enskilt starkaste drivkraften för huvudkontorets lokalisering. Undersökningen visade också att det svenska ägandet fortfarande dominerade bland de största företagen i Sverige. Nivån av utlandsägande konstaterades vara fortsatt stabil. Det tidigare dominerande ägandet från USA hade dock upphört och istället hade det europeiska ägandet ökat. De nationaliteter som var mest framträdande som ägare till de största företagen i Sverige år 2019 var Nederländerna och Luxemburg. Detta förklarades som en följd av uppköp och förvärv, men ägande från dessa länder var främst skattemässigt motiverande vilket kunde påstås ligga bakom ökningen i andelen utlandsägda företag med huvudkontor i Sverige. Dock kunde undersökningen inte fastslå skatter som en drivkraft för huvudkontorens lokalisering. Utifrån undersökningen kunde inte branschtillhörighet fastslås som en drivkraft för huvudkontorets lokalisering, däremot fanns skillnader mellan olika branscher. Inom bank och finans, fastighet samt mediebranschen fanns inget eller endast ett fåtal företag som lokaliserat huvudkontoret utomlands. Vidare visade undersökningen att företagets storlek inte var en drivkraft för huvudkontorens lokalisering. Undersökningens andra del visade att samtliga företag som flyttat sina huvudkontor till Sverige sedan 2010 kunde kopplas till ägande och handlade om en återflyttning tillbaka till Sverige. Ett av fallen utmärkte sig dock genom att ägarförändringar utlöst flytten av huvudkontoret, men lokaliseringen i Sverige förklarades inte av ägarens nationalitet. Även de företag som flyttat sina huvudkontor från Sverige sedan 2010 kunde förklaras av ägandeförändringar, men motiverades även av förbättrade regelverk och skatter.