Sveriges landsbygder har sedan urbaniseringens intåg på 1800-talet fått kämpa för att vända en negativ befolkningsutveckling där allt fler flyttar in till större städer. Genom åren har dock gröna vågen, flyktingkrisen och coronapandemin bidragit till en ökad inflyttning till landsbygden. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur befolkningsutvecklingen sett ut i några svenska landsbygdskommuner. Utifrån SKR:s kommunindelning togs statistik från SCB fram över alla Sveriges 40 landsbygdskommuner. Därefter valdes Värmlands sju landsbygdskommuner ut som uppsatsens studieobjekt. Metoderna som använts i uppsatsen är kvantitativ sekundäranalys och kvalitativ dokumentanalys. Statistik från SCB från 2010-2021 har undersökts i sekundäranalysen, där data berör flyttnetto, inflyttningar, invandring, arbetspendling och boendefördelning i de värmländska landsbygdskommunerna. Genom dokumentanalysen har bland annat kommunernas översiktsplaner undersöks för att se vad de ämnar att göra för att bli mer attraktiva att bo och bosätta sig i. Utifrån en tematisk analys har fyra teman tagits fram för att urskilja vad som som är av relevans i dokumenten. De fyra temana är: befolkning, boende, näringsliv och infrastruktur. Med utgångspunkt i teorierna push- och pull och livsstilsmigration har viktiga faktorer som spelar in i varför människor flyttar vävts samman med den framtagna statistiken och det som har framkommit i dokumentanalysen. De slutsatserna som framkommit visar att näringsliv, infrastruktur och attraktivt boende är viktiga faktorer för en levande landsbygd. Invandring har haft stor påverkan på en kommuns inflyttning. De som är mest flyttbenägna är de i åldrarna 15-34 och barnfamiljer.

Utflyttningar av huvudkontor ökade kraftigt i Sverige under slutet av 1990-talet och medförde en stor debatt i det svenska näringslivet. Ämnet fick även ökad uppmärksamhet i ekonomisk forskning eftersom det befarades leda till långsiktiga negativa effekter för samhället. Frågan om företagens huvudkontor aktualiserades återigen under 2017 med en rad uppmärksammade fall, bland annat Nordeas flytt från Sverige. Behovet av studier som följer upp huvudkontorens lokalisering och de bakomliggande drivkrafterna ansågs därmed fortfarande vara lika aktuellt och nödvändigt. Därför bestämde vi oss för att studera vad som hänt med huvudkontorens lokalisering under 2010-talet och särskilt drivkrafterna för lokaliseringen baserade på företagens berättelser. Undersökningen bestod av två delar. Den första delen var en upprepad tvärsnittsstudie och huvudkontoren kartlades för företagen på Veckans Affärers (2018) lista över Sveriges 500 största företag. Likt tidigare studier undersöktes drivkrafterna ägarstruktur, skatter, branschtillhörighet och storlek. I undersökningens andra del undersöktes drivkrafterna närmare genom att följa upp alla de företag som flyttat sitt huvudkontor till eller från Sverige sedan 2010. Detta hade inte gjorts i tidigare studier. Första delen av undersökningen visade att 30 procent av företagen hade sina huvudkontor utomlands. Detta innebar en minskning sedan 2010 och nivån var även under den som uppmättes vid millennieskiftet. Vidare visade undersökningen att ägarstruktur utgjorde den enskilt starkaste drivkraften för huvudkontorets lokalisering. Undersökningen visade också att det svenska ägandet fortfarande dominerade bland de största företagen i Sverige. Nivån av utlandsägande konstaterades vara fortsatt stabil. Det tidigare dominerande ägandet från USA hade dock upphört och istället hade det europeiska ägandet ökat. De nationaliteter som var mest framträdande som ägare till de största företagen i Sverige år 2019 var Nederländerna och Luxemburg. Detta förklarades som en följd av uppköp och förvärv, men ägande från dessa länder var främst skattemässigt motiverande vilket kunde påstås ligga bakom ökningen i andelen utlandsägda företag med huvudkontor i Sverige. Dock kunde undersökningen inte fastslå skatter som en drivkraft för huvudkontorens lokalisering. Utifrån undersökningen kunde inte branschtillhörighet fastslås som en drivkraft för huvudkontorets lokalisering, däremot fanns skillnader mellan olika branscher. Inom bank och finans, fastighet samt mediebranschen fanns inget eller endast ett fåtal företag som lokaliserat huvudkontoret utomlands. Vidare visade undersökningen att företagets storlek inte var en drivkraft för huvudkontorens lokalisering. Undersökningens andra del visade att samtliga företag som flyttat sina huvudkontor till Sverige sedan 2010 kunde kopplas till ägande och handlade om en återflyttning tillbaka till Sverige. Ett av fallen utmärkte sig dock genom att ägarförändringar utlöst flytten av huvudkontoret, men lokaliseringen i Sverige förklarades inte av ägarens nationalitet. Även de företag som flyttat sina huvudkontor från Sverige sedan 2010 kunde förklaras av ägandeförändringar, men motiverades även av förbättrade regelverk och skatter.