Primordial black holes (PBHs) are expected to form in the very early universe, and therefore, we could use them to probe pre­BBN times. Astrophysical observations permit the placement of bounds on the abundance of PBHs. Combining these bounds with predictions of PBH formation and the resulting PBH abundances, we explore the possibility to constrain an epoch of early matter domination (MD). For this analysis, we incorporate the recently obtained and most stringent bounds on PBHs from 21 cm observations. We assume density perturbations described by a near­power­law form of the curvature power spectrum consistent with the Planck 2018 results and derive the corresponding PBH mass function using recent results from the literature. To place constraints on an early matter­dominated (MD) epoch, we compare this with up­to­ date bounds on PBHs, adding those from 21 cm astronomy, using a formalism to apply monochromatic constraints to extended mass functions. We find that 21 cm bounds on PBHs may probe early MD if it lasts for a duration of at least ∼ 12 e­folds and ends at a reheating temperature T_min < T_reh ≲ 105.5 GeV, where Tmin depends on the duration of the MD, the spectral index ns, and αs. For optimistic assumptions, our derived limits on the spectral index ns extend into the Planck 2018 67% upper confidence region of n_s = 0.9649 ± 0.0042, nearly reaching its median n_s = 0.9649, if we neglect the running αs. Our bounds on the running α_s show that early MD is incompatible with positive running α_s ≳ 0. / Primordiala svarta hål förutsäges ha skapats i det mycket tidiga universum. Ur detta förstår vi att dessa svarta hål ger oss en länk till universums tillstånd under deras skapelse och att vi genom studiet av primordiala svarta hål kan skymta detta tillstånd. Restriktioner på mängden primordiala svarta hål i universum kan beräknas utifrån astrofysiska observationer. Jämförelse av dessa restriktioner med teoretiska förutsägelser av vilka mängder av primordiala svarta hål som skapats vid olika tillstånd medger att vissa tillstånd utesluts. I detta arbete undersöker vi just detta samband och avser etablera huruvida de starkaste restriktionerna på primordiala svarta hål, speciellt från 21 cm observationer av universum, kan utesluta ett kosmologiskt scenario med tidig materiadominans. För att göra detta antar vi att störningar i den annars homogena energidensiteten kan beskrivas med hjälp av ett nästan­storleksoberoende potenssamband vars form ges av resultat från Planck kollaborationen 2018. Givet denna potenslag beräknar vi en form för de primordiala svarta hålens massdistribution medelst resultat från den vetenskapliga litteraturen. Vi jämför sedan dessa förutsägelser med de senaste mängdrestriktionerna på primordiala svarta hål, inkluderat dem från 21 cm observationer, för att erhålla nya begränsningar på tidig materiadominans. Vi tar i beaktande att massdistributionen av primordiala svarta hål inte är monokromatisk, utan utbredd. Resultatet av denna analys är att tidig materiadominans är inom räckhåll för att uteslutas medelst studier av primordiala svarta hål om perioden av materiadominans är längre än ∼ 12 e­folds och att den slutar vid återuppvärmningstemperaturen T_min < T_reh ≲ 10^5.5 GeV, där Tmin beror på hur länge den tidiga materiadominansen varar, på det spektrala indexet ns och det spektrala indexets derivata αs. För optimistiska antaganden äventyrar dessa restriktioner på materiadominans resultat från Planck kollaborationen 2018 i det att det övre konfidensintervallet på det spektrala indexet n_s = 0.9649 ± 0.0042 är exkluderat, och att förändringen av detta index, α_s, inte kan vara positiv då vi låter storleksordningen minska.

This dissertation explores how dark and light personality traits influence venture performance via mediating effects of social structure. Because entrepreneurship is an inherently social process, theoretical perspectives of social network theory and social comparison theory are used to examine how entrepreneurs’ dark and light personality traits interact with personality traits of socially proximal others to influence venture performance via network structure. These perspectives are drawn together using socioanalytic theory. This dissertation argues that agreeableness and narcissism interact with the personality traits of network others at the group-level to influence structural hole positioning within entrepreneurial networks; in turn, structural holes are hypothesized to exert a positive effect on venture revenue. This study offers contributions to the fields of entrepreneurship, entrepreneurial personality, social networks, and social comparison processes. Hypotheses are tested using a dataset of 234 entrepreneurs nested within 24 groups; analyses are conducted via linear mixed effects models and Monte-Carlo approximation of mediation confidence intervals (Model 1) and OLS regression and non-parametric bootstrapping approximation of mediation confidence intervals (Model 2).

The study presented in this thesis investigates the passive exchange of enclosed water with seawater in an offshore wind turbine foundation. This thesis was undertaken in collaboration with Vattenfall R&D, Älvkarleby, Sweden. The water exchange is studied by utilizing Computational Fluid Dynamics (CFD) simulations. A standard monopile foundation, which is installed in Horns Rev 3 wind farm, is considered for the study. The considered geometry consists of two replenishment holes.  The study aims to develop a methodology to utilize CFD simulations to quantify the exchange rate of water. CFD enables studying the effects of different wave parameters and sea states on the economic exchange rate. However, the secondary aim to develop the methodology for the CFD simulations is also to utilize the available computational resources efficiently.  The CFD methodology incorporates the learning from experiments and utilizes a semi-circular domain to enclose the control volume. The results from a mesh sensitivity study establish that a coarser mesh in the domain and a finer mesh within the monopile, coupled with Implicit LES is appropriate to study the overall effect of wave motion on the exchange rate. Also, the additional term scalar transport, incorporated to study the change in concentration within the monopile, provided an appropriate and computationally efficient tool to visualize the variation in water concentration.

We study the dynamics of free test particles in a field of Schwarzschild black hole surrounded by an external exact thin axisymmetric solutions of Einstein's equations. Specifically, we use the Bach-Weyl ring and two member of the inverted Morgan-Morgan family of solutions as the additional sources. The fractal basin boundary and other meth- ods are used to detect and quantify chaos in time-like geodesic motion of the particles, primarily by computing box-counting dimension of said basin boundary. Our results mainly consist of the dependence of the chaoticity of these systems on mass and radius of the additional source as well as conserved energy and angular momentum of the test particles. We compare our results to literature and expand on them. 1

No description available.

Tack vare vissa önskade egenskaper gjordes en storsatsning på contortatall (Pinus contorta) i Sverige på 70-talet. Idag finns cirka 600 000 ha i Sverige som det gjorts provsågningar på och är nu dags att hitta användningsområden till. Syftet med denna studie var att undersöka skillnaden i utbyte mellan contortatall och gran (Picea abies) efter hyvling. Målet var att undersöka om sidobrädor av contortatall kan vara ett substitut till sidobrädor av gran vid hyvling ämnat för den amerikanska marknaden.Efter skanning av brädor samt manuell visuell sortering visade det sig att 92 % av granbrädorna var utan defekt medan 24 % av contortatallen var det. 34 % av contortatallen nedklassades för hål och 3 % av granen. Slutsatsen av studien visar att mängden och storleken på kvistarna är ett problem för contortatallvirket. För att få ett högkvalitativt virke behövs en djupare översyn av tillvägagångssättet för torkning och trädens tillväxtförhållanden.

Axions are one of the best-motivated particles beyond the standard model of particle physics and a promising candidate for dark matter. Through the superradiant instability, axions can extract a significant amount of rotational energy from spinning black holes resulting in dense axion clouds. These axion clouds can imprint themselves on the spin of the black hole and even emit detectable gravitational waves, making them very potent tools in the search for axions. The considerable number of axions present in these clouds can also compensate for the weak coupling between the axion and the standard model particles. However, the interaction between the cloud and the astrophysical plasma that the black hole accretes is often assumed to be negligible. In this thesis, we examine this assumption by studying the interaction between the astrophysical plasma and the axion cloud to determine if it can cause any significant effects.  We find no new gravitational signatures and can conclude that the interaction is not effective enough to halt the evolution of the cloud. Therefore, the main focus of this work is the emitted low-frequency photons that the axions convert into through the interaction. We find that the emission from systems with typical accretion rates can reach up to 10^14 W and is most efficient around fast-spinning stellar black holes that accrete spherically without an accretion disk. However, we conclude that most of this emission will quickly be reabsorbed into the plasma and not cause any detectable signals.  We also study resonant conversion of axions, which can occur when the plasma frequency is comparable to the axion mass. We find that the low accretion rates that enable this are reachable around isolated stellar-mass black holes that travel rapidly through low-density regions of space. In these systems, the luminosity can reach 10^25 W, and possibly even higher if we include stimulation effects. We can, therefore, conclude that a population of fast-traveling isolated black holes can pose a new tool in the search for axions. / Axioner är en av de bäst motiverade partiklarna bortom standardmodellen för partikelfysik och en lovande kandidat för mörk materia. Genom superstrålning kan axioner extrahera en signifikant mängd rotationsenergi från svarta hål vilket kan resultera i täta axionmoln. Dessa axionmoln kan ge avtryck genom deras påverkan på spinnet hos svarta hål och till och med avge detekterbara gravitationsvågor. Detta gör axionmoln till kraftfulla verktyg i sökandet efter axioner. Den stora mängd axioner som dessa moln består av kan också kompensera för den svaga växelverkan mellan axionerna och partiklarna från standardmodellen. Växelverkan mellan molnet och den astrofysikaliska plasmat som det svarta hålet ackumulerar från omgivningen antas ändå ofta vara försumbar. I denna rapport undersöker vi detta antagande genom att studera växelverkan mellan den astrofysikaliska plasmat och axionmolnet för att avgöra om den kan orsaka några observerbara effekter. Vi finner inga nya gravitationella effekter och kan dra slutsatsen att växelverkan inte är tillräckligt effektiv för att påverka utvecklingen av axionmolnet. Därför är huvudfokus i detta arbete utstrålningen av de fotoner som resulterar från växelverkan. Vi finner att emissionen från system med typiska ackretionshastigheter kan nå upp till 10^14 W och är mest effektiv kring svarta hål med låg massa och högt spinn som ackumulerar sfäriskt utan att bilda en ackretionsskiva. Vi drar dock slutsatsen att det mesta av denna emission snabbt kommer att återabsorberas i plasmat och inte orsaka några detekterbara signaler. Vi studerar även konvertering av axioner via resonans, vilket kan inträffa när plasmafrekvensen är jämförbar med massan hos axionerna. Vi finner att de låga ackretionshastigheterna som möjliggör detta kan nås runt isolerade svarta hål som färdas snabbt genom delar av rymden med låg omgivande densitet. I dessa system kan luminositieten nå 10^25 W, och möjligen ännu högre om vi inkluderar stimuleringseffekter. Vi kan därför dra slutsatsen att en population av isolerade svarta hål med hög hastighet kan potentiellt användas i sökandet efter axioner.

No description available.

Astrophysical phenomena such as self-annihilation of primordial black holes (PBHs), gamma ray bursts (GRBs), and supernovae are expected to produce single dispersed pulses detectable in the low end of the radio spectrum. Analysis of these pulses could provide valuable information about the sources, and the surrounding and intervening medium. The Eight-meter-wavelength Transient Array (ETA) is a radio telescope dedicated to the search for these pulses in an 18 MHz bandwidth centered at 38 MHz. ETA consists of 10 dual-polarized active dipoles providing an all-sky field of view. This thesis describes the results of a search campaign using ETA, namely, a Crab giant pulse (CGP) search. CGPs are already known to exist, and thus provide an excellent diagnostic for system performance. We found 11 CGP candidates in 14 hours of data. Although there has not been a single compelling detection (signal-to-noise ratio > 6), our analysis shows that at least a few of these candidates may be CGPs. We also explain the analysis preparation for PBH and GRB searches. Additionally, we describe the instrument and a software "toolchain" developed for the analysis of data that includes calibration, radio frequency interference (RFI) mitigation, and incoherent dedispersion. A dispersed pulse simulation code was developed and used to test the toolchain. Finally, improvements are suggested. / Master of Science

Le problème des singularités en relativité générale remonte à la première solution exacte de la théorie obtenue en 1915, à savoir celle du trou noir de Schwarzschild. Qu'elles soient de coordonnée ou de courbure, ces singularités ont longtemps questionné les physiciens qui parvinrent à mieux les caractériser à la fin des années 1960. Cela conduisit aux fameux théorèmes sur les singularités, s'appliquant à la fois aux trous noirs et en cosmologie, basés sur un comportement classique du contenu en matière de l'espace-temps résumé par des conditions d'énergie. La violation de ces conditions dans les processus quantiques pourrait indiquer que les singularités doivent être vues comme des limitations de la relativité générale, pouvant ainsi disparaître dans une théorie plus générale de la gravité quantique.Dans l'attente d'une telle théorie, nous avons pour objectif dans cette thèse d'étudier les espaces-temps de trous noirs dépourvus de toute singularité ainsi que leurs conséquences observationnelles. A cette fin, nous considérons à la fois des modifications de la relativité générale et le couplage de la théorie à des contenus en matière exotiques. Dans le premier cas nous montrons qu'il est possible de retrouver des trous noirs réguliers à symétrie sphérique connus, tout d'abord en principe avec la théorie tenseur-scalaire de gravité mimétique, puis implicitement par le biais d'une déformation de la contrainte hamiltonienne en relativité générale inspirée des techniques de gravitation quantique à boucles. Dans le second cas nous restons dans le cadre de la relativité générale, et considérons des tenseurs énergie-impulsion effectifs. Ils sont en premier lieu associés à un modèle régulier à la Hayward en rotation fournissant dans un certain régime un premier exemple de trou noir en rotation exempt de toute singularité, puis à un espace-temps dynamique décrivant la formation et l'évaporation d'un trou noir sans singularité. Pour ce dernier, nous montrons que tout modèle basé sur l'effondrement gravitationnel de coquilles de genre lumière visant à décrire l'évaporation de Hawking est voué à violer les conditions sur l'énergie dans une région non compacte de l'espace-temps. Enfin, l'étude théorique de la métrique de Hayward en rotation est accompagnée de simulations numériques d'un tel objet au centre de la Voie Lactée, obtenues à l'aide du code de calcul de trajectoires de particules Gyoto en reproduisant les propriétés connues de la structure d'accrétion du trou noir présumé Sgr A*. Ces simulations permettent d'illustrer deux régimes très différents de la métrique, avec ou sans horizon, et soulignent la difficulté d'affirmer avec certitude la présence d'un horizon à partir d'images en champ fort telles que celles obtenues par l'instrument Event Horizon Telescope. / The issue of singularities in General Relativity dates back to the very first solution to the equations of the theory, namely Schwarzschild's 1915 black hole. Whether they be of coordinate or curvature nature, these singularities have long puzzled physicists, who managed to better characterize them in the late 60's. This led to the famous singularity theorems applying both to cosmology and black holes, and which assume a classical behaviour of the matter content of spacetime summarized in the so-called energy conditions. The violation of these conditions by quantum phenomena supports the idea that singularities are to be seen as a limitation of General Relativity, and would be cured in a more general theory of quantum gravity. In this thesis, pending for such a theory, we aim at investigating black hole spacetimes deprived of any singularity as well as their observational consequences. To that purpose, we consider both modifications of General Relativity and the coupling of Einstein's theory to exotic matter contents. In the first case, we show that one can recover the static spherically symmetric non-singular black holes of Bardeen and Hayward in principle in mimetic gravity, and implicitly by a deformation of General Relativity's hamiltonian constraint in an approach based on loop quantum gravity techniques. In the second case, we stay inside the framework of General Relativity and consider effective energy-momentum tensors associated with a fully regular rotating Hayward metric and with a dynamical spacetime describing the formation and evaporation of a non-singular black hole. For the latter, we show that all models based on the collapse of ingoing null shells and willing to describe Hawking’s evaporation are doomed to violate the energy conditions in a non-compact region of spacetime. Lastly, the theoretical study of the rotating Hayward metric comes with numerical simulations of such an object at the center of the Milky Way, using the ray-tracing code Gyoto and mimicking the known properties of the accretion structure of Sgr A*. These simulations allow exhibiting the two very different regimes of the metric, with or without horizon, and emphasize the difficulty of asserting the presence of a horizon from strong-field images as the ones provided by the Event Horizon Telescope.