Den svenska befolkningen har pratat om att äga sin lägenhet i över 150 år, något som kom att bli verkliget i Sverige den 1 maj 2009 då ägarlägenheter inrättades som boendeform. Boendeformen finns redan i andra Europeiska länder så som Belgien, Norge och Holland och har etablerats i Sverige. På tre år har media övervakat upprättad byggnation av ägarlägenheter där skilda åsikter framkommit av intressenter, byggherrar och banker. Det är dessa åsikter som undersökts och ligger till grund för antalet ägarlägenheter som byggts i landet. Det är viktigt att titta på vilka boendeformer som finns i landet idag och hur dessa förhåller sig till varandra. Då bostadsrätter är den boendeform som mest liknar garlägenheter har juridiska skillnader presenterats mellan dessa. Den största skillnaden utgör nyttjanderätt till en lägenhet som ägas utav en bostadsrättsförening och äganderätt i ägarlägenheter. Det finns således inte en förening i ägarlägenheter som bestämmer, utan det gör ägaren fritt. En ägarlägenhet är en fastighet som kan lagfaras, pantsättas och överlåtas fritt utan inskränkningsanspråk. Studien visar att det som påverkar etableringen av ägarlägenheter i Sverige är befolkningens samt bankernas intresse. Eftersom boendeformen inte funnits länge i landet finns oro bland intressenter och banker om finansieringen av en sådan lägenhet. En ägarlägenhet är svår att värdera då det inte finns någon marknad att jämföra med. Lånelöften är svåra för köpare och byggherrar att få beviljade, något som bromsar utvecklingen av att ägarlägenheter byggs och säljs. Byggföretag ser potential i att bygga nya ägarlägenheter, även om det är tufft att övertala banker och försäkringsbolag med finansieringen. Vid nyproduktion kommer den färdiga lägenheterna att kosta mer än en bostadsrätt, både att bygga och att köpa. För att byggföretaget skall gå med vinst blir ägarlägenheten dyrare att köpa än en bostadsrätt