Bakgrund: Av den vuxna befolkningen i världen lever omkring 12 % med överaktiv blåsa (ÖAB) med en tydlig prevalensökning över 44 år. ÖAB definieras som akuta, täta urinträngningar med eller utan inkontinens och innebär en förlust av de första varnande signalerna från blåsan. ÖAB ses som en tyst sjukdom då kvinnor undviker att söka vård. Syfte: Belysa hur det dagliga livet påverkas av överaktiv blåsa hos kvinnor. Metod: Semistrukturerad intervju med kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Kvinnor hanterar ÖAB genom att planera dagen efter toalettillgång. De undviker vätska före aktiviteter, begränsar mängd alkohol samt tömmer blåsan i förebyggande syfte för att minska risken för akuta trängningar och läckage. Vid genomförande av fysisk aktivitet utformas den efter blåsans förmåga. Aktiviteter och rörelsen som medför läckage undviks av kvinnor med ÖAB. Kvinnor som sökt vård för problematiken upplevde sig få ett negativt bemötande av sjukvårdspersonalen vilket också leder till att de slutar söka vård. Slutsats: Kvinnor med ÖAB bildar en vardag efter blåsan och planerar dagen efter blåsans behov att tömmas. Sjukvårdspersonalens bemötande till kvinnor med ÖAB bör ändras för att kvinnorna ska få känna en ökad acceptansnivå till sitt tillstånd. Det leder således till bättre behandlings- och hanteringsmöjligheter för de drabbade kvinnorna. / Background: Of the adult population, worldwide, live about 12 % with overactive bladder (OAB) with a clear prevalence increase over the age of 44. OAB is defined as acute, frequent urination with or without incontinence which means an absence of the first warning signals from the bladder. OAB is seen as a silent decease, because women avoid seeking care. Aim: To illustrate how daily life is affected by overactive bladder in women. Method: Semi-structured interview with qualitative content analysis was used. Result: Women manage OAB by planning their day after toilet access. They avoid drinking before activities, limit the amount of alcohol and empty the bladder for preventive purposes to reduce risk of acute urgency and leakage. When performing physical activity, it´s designed after the ability of the bladder. Activities that cause leakage are avoided by women with OAB. Women who have sought care for the problem, received a negative response from the healthcare staff, which also leads them to stop seeking care. Conclusion: Women with OAB form their daily life after the bladder and are planning the day after the bladder needs to be emptied. The healthcare staff's treatment of women with OAB should be changed so that women can feel an increased level of acceptance of their condition. It leads to better treatment and management options for the affected women.