Sammanfattning Bakgrund: Ögonhälsan är ett globalt problem med över 2,2 miljarder människor som lider av synnedsättning. Studier visar att endast en liten del av de som behöver ögonvård får det. Bristen på ögonvård är ett faktum i Kenya, det finns 120 ögonläkare och 307 optiker i hela landet. Tidigare studier har urskiljt kostnad, brist på kunskap och lång transportsträcka som de främsta barriärerna för att söka ögonvård. Syfte: Att undersöka hur många som aldrig tidigare hade sökt ögonvård av de hjälpsökande i Kenya och varför.  Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie som genomfördes i Nairobi- och Nakuru-området bland hjälpsökande i samarbete med Vision For All. Totalt deltog 122 hjälpsökande varav 77 kvinnor och 45 män, alla från 15 år. Deltagarna fick svara på en enkät med flervalsfrågor angående deras tidigare erfarenhet av ögonvård. Där de fick välja mellan 13 olika barriärer, såsom “kostnad” och “inte medvetna om behovet av ögonvård”.  Resultat: Majoriteten av deltagarna, både män (64,44%) och kvinnor (54,54%), hade inte sökt ögonvård tidigare. “Kostnad” var den största barriären hos både männen (44,80%) och kvinnorna (33,30%) och det fanns ingen skillnad mellan svaren (p=0,640). I Nairobi (40,54%) och Nakuru (35,29%) var kostnad den största barriären, med ingen skillnad i svaren mellan städerna (p = 0,762). Även i åldersgrupperna var det “kostnad” som var den huvudsakliga barriären förutom ≥ 60 där det var “synnedsättning är normalt med åldrande” (33,33%) och ingen skillnad i svar (p = 0,258).   Slutsats: Ett betydande antal deltagare hade aldrig sökt ögonvård tidigare, med kostnaden som den främsta barriären. Denna trend är konsekvent mellan kön och städer, vilket överensstämmer med resultaten från andra globala studier. Dessutom var äldre deltagare och kvinnor mer benägna att uppfatta att “synnedsättning är normalt med åldrande”, snarare än som ett problem som kräver vård.

Bakgrund: Synen är ett av våra viktigaste sinnen för att samla information om omgivningen. Under 2023 vårdades ca 6000 personer i Sverige med respiratorbehandling på intensivvårdsavdelningar. Upp till 40% av dessa patienter drabbas av ögonkomplikationer. Många patienter på intensivvårdsavdelningar förlorar ögonens normala funktioner, inklusive tårproduktion och blinkreflex, vilket kan leda till skador. Faktorer som sugning av luftväg, PEEP, sederande läkemedel och muskelrelaxantia kan bidra till detta i större utsträckning i samband med respiratorbehandling.  Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av ögonvård hos patienter med respiratorbehandling.  Metod: För studien användes en kvalitativ metod med deskriptiv design. Totalt intervjuades 10 deltagare rekryterade genom ett ändåmålsenligt urval. En kvalitativ innehållsanalys har använts vid dataanalysering. Huvudresultat: Intensivvårdssjuksköterskor beskrev att de initialt hade begränsad erfarenhet av ögonvård, men införandet av en vårdrutin om ögonvård ökade uppmärksamheten kring ämnet. Deltagarna beskrev en medvetenhet om riskfaktorer för ögonkomplikationer, men påpekade att bristen på tydligt synliga symtom ibland kunde påverka följsamheten. Utmaningar identifierades i att utföra ögonvård, särskilt gällande prioritering, hög arbetsbelastning och vid speciella behandlingsmetoder, såsom bukläge. Intensivvårdssjuksköterskorna uttryckte en efterfrågan om ytterligare utbildning och förståelse för ögonvårdens betydelse vid respiratorbehandling.  Slutsats: För att möta utmaningarna som intensivvårdssjuksköterskorna står inför vid behandling av patienter med respiratorbehandling och för att fördjupa förståelsen kring ögonvårdens betydelse, behövs utbildningsinsatser. Väl implementerade vårdrutiner kan även bidra till att säkerställa att ögonvården utförs korrekt och kan därigenom leda till att minska vårdlidandet bland intensivvårdspatienterna. / Background: Vision is one of our most important senses for gathering information about our surroundings. In 2023, approximatley 6000 individuals received respiratory treatment in intensive care units in Sweden. Up to 40% of these patients suffer from eye complications. Many patients in intensive care units lose normal eye functions, including tear production and the blink reflex, which can lead to injuries. Factors such as airway suctioning, PEEP, sedative medications, and muscle relaxants may contribute to this in connection with respiratory treatment.  Aim: To describe intensive care nurses experiences of eye care for patients undergoing respiratory treatment.  Method: A qualitative method with a descriptive design was used for the study. A total of 10 participants were interviewed, recruited through purposive sampling. Qualitative content analysis was used for data analysis. Main Results: Intensive care nurses described initially having limited experience in eye care, but the implementation of a care routine for eye care increased attention to the subject. Participants described an awareness of risk factors for eye complications, but pointed out that the lack of clearly visible symptoms could sometimes affect compliance. Challenges were identified in performing eye care, especially regarding prioritization, high workload, and in special treatment methods, such as prone positioning. Intensive care nurses expressed a demand for further education and understandning of the importance of eye care during respiratory treatment.  Conclusion: To meet the challenges faced by intensive care nurses in treating patients undergoing respiratory treatment and to deepen the understanding of the importance of eye care, educational efforts are needed. Well-implemented care routines can also contribute to ensuring that eye care is performed correctly and can thereby potentially reduce patient suffering among intensive care patients.

Bakgrund: Intensivvårdspatienter riskerar att drabbas av ögonkomplikationer tidigt i vårdförloppet till följd av medicinska behandlingar och uteblivna omvårdnadsåtgärder. Ögonkomplikationerna riskerar att orsaka ett onödigt vårdlidande.   Syfte: Att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som specialistsjuksköterskan kan utföra för att reducera risken för utvecklandet av ögonkomplikationer inom intensivvården.   Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på elva kvantitativa studier. För litteraturstudiens dataanalys tillämpades en kvantitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En kvalitetsgranskning av det samlade materialet genomfördes enligt GRADE.   Resultat: I resultatet framkom fyra huvudteman av interventioner som var protokoll, fuktkammare (MC), vitamin A (VAEO) samt artificiella tårsubstitut. Artificiella tårsubstitut delades upp i tre subteman som var koksaltlösning, ögondroppar samt ögongel. Majoriteten av åtgärderna som studerades var effektiva i jämförelse med befintlig rutinvård. Protokoll och MC visade sig ha bäst effektivitet följt av artificiella tårsubstitut.   Slutsats: Patienter inom intensivvården riskerar att utveckla ögonkomplikationer vilka kan minimeras med individanpassade omvårdnadsåtgärder. Avsaknad av rutiner för ögonvård riskerar att skapa ett onödigt vårdlidande för intensivvårdspatienter. För att minska den risken kan evidensbaserade protokoll implementeras. Dessa kan bistå specialistsjuksköterskor att initiera preventiva omvårdnadsåtgärder och identifiera ögonkomplikationer samt bidra med bestående följsamhet. Vilka omvårdnadsåtgärder som är mest effektiva är ännu oklart och ett framtida forskningsområde. / Background: Intensive care patients are early post-admission susceptible to developing eye complications due to medical treatments and missed care measures. These eye complications may lead to unnecessary suffering.   Purpose: To investigate which nursing interventions the specialist nurse can perform to reduce the risk of developing eye complications in the intensive care unit.   Method: A descriptive literature study based on eleven quantitative studies. For the literature study data analysis, a quantitative content analysis with inductive approach was used. For quality assessment the GRADE system was used.   Results: The result showed four main themes of interventions which were protocol, moisture chamber (MC), vitamin A (VAEO) and artificial tear substitutes. Artificial tear substitutes were divided into the three subthemes: saline solution, eye drops and eye gel. The majority of nursing interventions in the study were effective in comparison with pre-existing routine care strategies. Protocolized care and the use of MC proved to be the most effective interventions, followed by the use of artificial tear substitutes.   Conclusion: Intensive care patients are at risk of developing eye complications that can be minimized with individually tailored nursing interventions. A lack of routine eye care can lead to unnecessary suffering for these patients. To reduce this risk, evidence-based protocols can be implemented. These can aid nurses to initiate preventive interventions and to identify eye complications and also contribute to higher compliance. Which interventions that are the most effective and when they should be implemented is still unclear and a subject for further research.