Bachelorprojektet behandlar arkitekturskolans lokal på Östermalmsgatan 26, Stockholm. Skolverksamheten flyttar snart upp på Campus och skolan kommer att få en ny funktion. Projektet kopplar samman till en uppsats skriven om Daniel Libeskinds process, metod och symbolism och kopplar till skolans kvalitéer så som förmåga att provocera, förhållande till platsen, funktion och förhållande till staden.Utifrån nämnda aspekter konstrueras två delmoment som sedan härleder formgivningen och den vidare omprogrammeringen av skolan till kontor, offentlig verksamhet och bostäder.

Projektet startade som en reflektion av kontexten. Kvarteret Domherren är en värdig plats som bör hantera ett program som uppskattar den, och som tar tillvara på platsens alla kvaliteter. Kvarterets plats i sin omgivning bjuder in till ett dynamiskt rörelsemönster på gatuplan, och med det uppstår bra förutsättningar för offentliga platser med sociala interaktioner. Genom att integrera olika generationer i byggnaden, och låta dem dela på ett spektra av olika funktioner, från fundamentala till frivillliga, väcks tanken att vi är mer lika än vad vi förut trott. Eller kanske lika olika som vi kan vara med våra jämngamla. Först gynnas de som bor i huset, men som allt annat idag sprids det snabbt ut i samhället. Man gör inte längre en god gärning, man lever det livet. Det börjar med ett leende i trapphuset och en hjälpande hand med matkassarna och fortsätter till att man uppdaterar sin blogg med ett recept på hur man lägger in gurka och utan att reflektera ställer man sig upp för någon på bussen. Allas värde belyses när kunskaper blandas och nya resultat framträder. Synergiska resultat som skapar effekter som omöjligen hade kunnat uppstå utan de kvaliteter som olika tidsåldrar gett oss.

Vertical village är ett tätt kvarter på östermalm med sammanlänkande trappor och gator som tar dig upp i stadsrummet, en förlängning av staden upp över takåsarna med vidsträckt utsikt. Längs din väg upp mellan gator och gränder nns liv och rörelse. För att skapa denna o-entlighet krävs en öppen byggnad med god förankring till marknivån men istället för ett traditionellt kvarter med o-entlig verksamhet i markplan valde jag att lyfta det o-entliga rummet över takåsarna med utblick över staden. Detta skulle bli ett o-entligt rum på Östermalm som man söker sig till på samma sätt som observatorielunden eller söders höjder. I mitt projekt har jag valt att arbeta med två skalor, den mindre som blir det o-entliga stadsrummet medan bostäder och kontor ger byggnaden sin höjd. Sett från staden ska byggnaden upplevas som en upphöjd fortsättning av gatan med en mindre skala som på ett spännande sätt bjuder in till detta stadsliv. Det o-entliga rummet blir som en hel servisyta i direkt anknytning till din bostad eller kontor och på så vis skapar ett naturligt liv för de verksamma på platsen men även ett öppet stadsrum som alla kan ta del av. Detta gör denna byggnad till en del av staden samtidigt som byggnaden själv blir en stad i staden. Jag ser på byggnaden som ett omprogrammerat kvarter men mer vertikalt än horisontellt, staden får istället bästa läge med utblick över hela Stockholm genom vertikala gator som klättrar upp i stadsrummet. Byggnaden består av vertikala hus för bostäder och i det mellanrummet som uppstår mellan husen bildas kontorsytor en delad programindelning i symbios med två garageplan och ett underliggande Plaza som ger byggnaden sitt podium. Garaget blir även en urban plats i staden som kan användas till mycket mer än bara parkering, det bildar ett torg i tre plan med en hel pelarskog som blir rumbildande