Churches have been a central meeting place during centuries. Today, many churches are unused due to economic issues and decreased amounts of members. This project examines how these valuable buildings can be used in different ways to create new and reprogrammed meeting places. Our investigation is based on three relevant examples in three different contexts: St Paulskyrkan in Stockholm - representing the urban context, Tegelhuset Bricks in Malmö - representing the suburb context and Östra Nöbbelövs kyrka in Simrishamn - representing the rural context. By representing these three examples, we want to highlight the variety of demands, challenges and opportunities of this heritage. / Kyrkor har varit en central mötesplats under århundraden. Idag står många kyrkor oanvända på grund av bristande ekonomi och ett minskat antal medlemmar. Projektet undersöker hur dessa värdefulla byggnader kan användas på olika sätt för att skapa nya och omprogrammerade mötesplatser. Vår undersökning bygger på tre relevanta exempel i tre olika kontexter: St Paulskyrkan i Stockholm - som representerar den urbana kontexten, Tegelhuset Bricks i Malmö - som representerar förortskontexten och Östra Nöbbelövs kyrka i Simrishamn - som representerar landsbygdskontexten. Genom denna jämförelse vill vi visa olika behov, utmaningar och möjligheter som detta kulturarv ställs inför.

Studien delger fyra specifika fall av kyrkor i Stockholmsområdet som sålts ut under 2000-talet till nya användare som använder kyrkorna huvudsakligen för andra användningar än de ursprungliga kyrkliga (helig gemenskap och kristen gudstjänst). Studien är en etnologisk fältstudie och bygger på intervjuer med de nya användarna och observationer av de studerade kyrkorna: Betlehemskyrkan, Baptistkyrkan i Gustavsberg, Löftets kyrka och S:t Paulskyrkan. Studien använder sig av estetisering och historisering som koncept för att undersöka de nya användarnas värdesättningsprocess men även för att undersöka vad de studerade kyrkorna har för värde i samtiden. Studiens resultat och analys belyser hur det uppkomna avståndet mellan kyrkor som byggnader och religion har gett upphov för estetisering och historisering av det kyrkliga, så till vida att det studerade kyrkorna värdesätts av de nya användarna som byggt kulturarv och inte som religiösa byggnader. Resultatet och analysen visar även att de studerade kyrkornas nya användningar kan kopplas samman med upplevelser, njutning, konsumtion och spänning. Studiens slutsatser är att de studerade kyrkorna kan förstås som ett resultat av samhällets omställning till post-sekulärt, då de studerade kyrkorna kan förstås som exempel på hur sekularisering tar uttryck och materialiseras i stadsrummet. Slutligen belyser studien hur det kyrkliga kulturarvet går i samma fotspår som föregångaren det industriella kulturarvet, eftersom att kyrkor som blivit övertaliga ur kyrkligt avseende blivit till en resurs inom upplevelseekonomin där kyrkorna bland annat används som brandscapes för olika verksamheter och produkter.