Bakgrund: Inom slutenvården är konfusion den vanligaste komplikationen hos patienter som är 65 år eller äldre. Denna grupp individer utgör majoriteten av besöken på landets akutvårdsavdelningar och en ökning av antalet och andelen äldre väntas framöver. Konfusion är akut hjärnsvikt och innebär ett oerhört lidande för den äldre patienten som hade kunnat förhindras eller lindras med kunskap och vedertagen vårdrutin.  Syfte: Syftet med studien är att, i slutenvården, beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda och bemöta äldre patienter med konfusion, eller ökad risk för konfusion; för att få en ökad förståelse för sjuksköterskors resonemang vid omhändertagandet av denna patientgrupp. Metod: En systematisk litteraturöversikt med induktiv syntes av kvalitativa data. Resultat: Analysen av 12 kvalitativa artiklar resulterade i tre teman med underkategorier; Tema 1 – Rutiner och Kompetens, Tema 2 - Hinder och Möjligheter samt Tema 3 - Betydelsen av resurser. Studien visar att sjuksköterskor har olika erfarenheter och upplevelser kring konfusion, de flesta sjuksköterskorna upplevde sig ha bristfälliga kunskaper kring tillståndet och användning av skattningsverktyg. Tidsbrist, hög arbetsbelastning och brist på resurser uppgavs som vanliga orsaker till att konfusion inte prioriteras och icke-farmakologiska åtgärder inte genomförs. Tillgång till stöd från specialistteam var mycket uppskattat men det kunde dock vara svårt att få till sådant stöd.  Slutsats: Några slutsatser utifrån studiens resultat är att mer utbildning kring konfusion och användning av skattningsverktyg behövs, kunskapen behöver implementeras på vårdavdelningarna och stöd från specialistteam hade varit att föredra tidigt i skedet. / Background: In inpatient care, delirium is the most common complication in patients aged 65 years or older. This group individuals makes up the majority of visits to the country’s emergency departments and an increase in the number and proportion of the elderly is expected in the future. Delirium is acute brain failure and involves an enormous suffering for the elderly patient who could have been prevented or relieved with knowledge and accepted care routine.  Aims: The purpose of the study is to, in inpatient care, describe nurses’ experiences of caring for and treating elderly patients with delirium, or increased risk of delirium; to gain an increased understanding of nurses’ reasoning in the care of this patient group.  Method: A systematic literature review with inductive synthesis of qualitative data. Results: The analysis of 12 qualitative articles resulted in three themes with subcategories; Theme 1 - Routines and Competence, Theme 2 – Obstacles and Opportunities and Theme 3 - The meaning of resources. This study shows that nurses have different experiences about delirium, most nurses felt that they had insufficient knowledge about the condition and the use of estimation tools. Lack of time, high workload and lack of resources were stated as common reasons why delirium is not prioritized and non-pharmacological measures are not implemented. Access to support from a specialist team was much appreciated, but it could be difficult to get such support. Conclusion: Some conclusions based on the results of this study are that more training on delirium and the use of estimation tools is needed, the knowledge needs to be implemented in the care departments and support from specialist teams would have been preferable early in the stage.