The purpose of this thesis is to examine in what ways female representation in municipal councils in Sweden has an influence on the quality of eldercare. The theory of the politics of presence constitutes the theoretical framework. The theory suggests that eldercare is one of several issues that are in women’s interest and hence is best represented by female politicians. According to Statistics Sweden (SCB), the elder part of the population will increase with 76 percent over the coming 20 years. It is a remarkable demographic change and, therefore, it is of interest to map out what influence female politicians have on eldercare as a political matter. To do this, statistical analysis, primarily multiple regression, is used as the methodological tool. The results indicate that female representation does not have a significant effect on the quality of eldercare. After controlling for institutional and structural variables, it appears that the portion of elderly amongst the population is what has the most evident effect on the quality of eldercare. Some final words are given on how to interpret the results, and when placing this study in relation to earlier research, it is however argued that there is not sufficient support to question the relevance of the theory of the politics of presence.

Uppsatsen syftar till att jämföra Umeå kommun som för tillfället inte tillämpar lagen om valfrihet i upphandling av särskilt boende med Stockholms stad som gör det. Sverige står inför en utmaning med en åldrande befolkning och kraven på en välfungerande äldreomsorg ökar vilket gör det intressant att undersöka de system för äldreomsorg som idag tillämpas. Studiens problem analyseras genom teoretiska ramverk kopplade till NPM och som grund ligger teorin om ”demokratins svarta hål” vilken berör förskjutningen av ansvarsutkrävande från den politiska nivån till de utförande tjänstemännen. Vidare uppmärksammas en teori gällande kommuners paradoxer och ett resonemang om hur valfrihet och rättvisa står i möjlig kontrast till varandra. Den insamlade empirin har tagits fram genom intervjuer med tjänstemän och ombudsman i de två kommunerna. Resultaten visar att de mest märkbara skillnaderna ligger i synen på valfrihet rent generellt. Medan det mer kommunalt inriktade Umeå kommun fokuserar på värden som jämlikhet, trygghet och stabilitet har det mer privat orienterade Stockholms stad ett större fokus på individualism, flexibilitet och mångfald. Det förefaller sig även som att den upplevda valfriheten är viktigare än den reella valfriheten som verktyg för demokratiskt inflytande över välfärden.