Älgförvaltningsområden har sedan 2012 varit en av de rumsliga skalor där älgförvaltningen i Sverige sker. I denna studie har Riksskogstaxeringens data över förekomst, täckningsgrad och betningsgrad av viltfoder per älgförvaltningsområde (2011–2015) analyserats tillsammans med Skogsstyrelsens prognos över foderproducerande ungskog (fodpro) och avskjutningsstatistik (avskjutningstäthet) från den nationella jaktdatabasen (Viltdata.se). Resultaten visar på både likheter och skillnader mellan undersökta älgförvaltningsområden (ÄFO). Björk var den viltfoderart med högst täckningsgrad i alla ÄFO samtidigt som den hade lägst betestryck. Rönn var den enda enskilda viltfoderart där täckningsgraden skiljde sig signifikant åt mellan några ÄFO, vilket tyder på att älgförvaltningsområdena är lika varandra i fråga om kvalitet av viltfoder. Trots signifikanta skillnader i den totala täckningsgraden av viltfoder mellan några av älgförvaltningsområdena tyder resultatet på att områdena även är lika varandra i fråga om kvantitet av viltfoder. Både avskjutningstätheten och några av betningsgraderna för tall skiljde sig signifikant åt mellan alla ÄFO. Det fanns svaga, positiva signifikanta samband mellan avskjutningstätheten och betningsgraden ”hård” för både tall och salix. Dessa samband skulle kunna bero på att en ökad älgtäthet genererat ett högre betestryck på tall och salix vilket i sin tur sannolikt medfört en högre avskjutning av älg. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan Riksskogstaxeringens och Skogsstyrelsens skattningar av viltfoder. Metoderna för skattningarna skiljer sig dock åt i flera avseenden vilket gör att de får olika tillämpningsområden.