Detta arbete är en studie av de ämneskoncept och traditioner som präglat bildundervisningen i grundskolans högre stadium under 1900-talet samt en överblick över de utredningar, forskningsprojekt och satsningar som haft till uppgift att undersöka och föreslå åtgärder för att förbättra kulturarbetet i allmänhet och bildarbetet i synnerhet i skolan och skolans ämnen. Mot dessa resonemang speglas fortsättningsvis resultatet av arbetets fältstudie som är en samtida blick in i några bildpedagogiska rum. Fältstudien syftar till att undersöka hur bildpedagogikens parallella ämneskoncept tar sig uttryck i bildlärares tänkande kring och beskrivning av sin undervisning . Fem bildlärare, utbildade vid olika tidpunkter har berättat om hur de bedriver den praktiska och gestaltande undervisningen i Bild i grundskolan (årskurs 6-9). I analysen av materialet utgår jag ifrån bildpedagogisk teori, ett kulturteoretiskt perspektiv samt den yrkespraktiska teorin. Resultatet pekar på många glädjeämnen men också att bildämnet utformas av den enskilde bildlärarens ämneskoncept i en blandning av gamla och nya bildpedagogiska traditioner – till synes utan ett gemensamt måltänkande som utgår från kursplanen i ämnet Bild för grundskolan. En stor del av bildarbetet ägnas åt ett förhållandevis oreflekterat fritt skapande och avbildande färdighetsträning med olika material och tekniker. Samtal kring och tolkning av elevernas arbeten förekommer i ringa omfattning. Vid en beräkning av hur de bildpedagogiska traditionerna fördelar sig i informanternas gestaltande uppgifterna, så utgör 50 % av dessa teknisk-mimetiska uppgifter, 20 % är orienterade mot ett konstpsykologiskt förhållningssätt och 20 % har bildspråklig karaktär. En ytterligare komplikation är att, oavsett traditionstillhörighet, tenderar de flesta arbetsuppgifter som presenteras i bildämnet att utmynna i avbildande gestaltande problem som eleven enbart kan lösa med den kompetens denne redan har. Ansvaret för att utveckla kunskaper i bildämnet ligger därför till stor del på eleven själv. Samtidigt riskerar bildämnet att få sina specifika kunskapskvalitéer ytterligare nedtonade om det integreras med andra skolämnen på ett oreflekterat sätt. Begrepp som Bildspråk och Bildkommunikation har figurerat i ämnets styrdokument under de senaste årtiondena men har, med vissa undantag, inte fått riktigt fotfäste i de arbetsuppgifter som eleverna arbetar med. I de fallstudier som här presenteras domineras ämnet av framför allt ett avbildande tekniskt koncept, även i de fall där läraren har bildspråkliga intentioner. Informanterna i arbetets fältstudie ger alla uttryck för svårigheterna att problematisera sitt ämne så att det inkluderar flertalet av eleverna. En effekt av detta blir att elever som inte har en naturlig begåvning på det gestaltande området istället exkluderas i arbetet. Mycket pekar alltså på att de problem som ämnet brottas med handlar om hur det problematiseras, konkretiseras, begreppsliggörs, metodiseras och presenteras för eleverna.