Svenskämnet och specifikt litteraturundervisningen har en central roll som skolans traditionella kulturbärare. Undervisningen ska ge eleverna en möjlighet att ackumulera kulturellt kapital såväl som att utveckla deras demokratiska deltagande och stötta dem i sin personlighetsutveckling. Vägledande för en lärares arbete är styrdokumenten som med sin höga abstraktionsnivå lämnar stort utrymme för tolkning av både texturval och definitionen av demokrati och kulturarv. Denna uppsats syfte är att skapa förståelse för hur lärare väljer texter i förening med styrdokumentens formuleringar om demokratiska arbetsformer och kulturarv. Via kvalitativa semistrukturerade intervjuer med lärare och elever redovisas subjektiva upplevelser av texturval och läroplanens formuleringar. Resultatet visar att valet av text påverkas av en syn på undervisningen såsom antingen stoffcentrerad eller elevcentrerad, där elevens inflytande, vad gäller läsning av hela verk, är mycket begränsat. Resultatet visar vidare att det kulturarv som förmedlas tämligen oreflekterat anses vara en naturlig följd av en inofficiell kanon som ofta ligger långt bort från elevernas egna kulturer, deras är i-kulturer.