<p>Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på om och hur muntlig kommunikation förekommer under matematiklektioner i årskurs 7-9. Undersökningen riktar sig också mot vad lärarna har för inställning till, hur den muntliga kommunikationen kan vara till fördel för elevernas kunskapsutveckling och förståelse för matematik. Arbetet inleds med en litteraturstudie och efter det  den empiriska undersökningen. Undersökningen genomfördes med hjälp av en enkät som 30 lärare i årskurs 7-9 besvarade. Resultatet av enkätundersökningen visar på att eleverna arbetar enskilt i läroboken varje lektion och att grupparbeten inte är en vanligt förekommande arbetsform på matematiklektionerna. Muntlig kommunikation där läraren frågar och någon enskild elev svarar, använder sig lärarna av på de flesta lektionerna. Diskussioner där läraren och eleverna är inblandade  sker olika mycket hos de olika lärarna. Drygt hälften av lärarna använder sig av diskussioner varje eller de flesta lektionerna. Det är mer än en tredjedel som använder sig av diskussioner ibland. Några större arbeten eller projekt inom matematik var sällsynt förekommande. När det gäller lärarnas inställning till den muntliga kommunikationens nytta för elevernas vidkommande när det gäller matematik, svarar de att den främjar elevernas utveckling och kunskapsnivå. Lärarna ställer sig tveksamma till om den muntliga kommunikationen främjar elevernas motivation för matematik. Det skiljer sig markant på två undersökningsfrågor jämfört med den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (Skolverket, 2005). På frågan om hur ofta läraren har gemensamma genomgångar har svarsalternativet "i stort sett varje lektion" nästan dubblerats från 34 procent till 67 procent. På frågan om hur ofta läraren ställer frågor och enskilda elever svarar har svarsalternativet "varje/de flesta lektioner"  tredubblats från 30 procent till 90 procent.<p> </p></p><p> </p>

Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på om och hur muntlig kommunikation förekommer under matematiklektioner i årskurs 7-9. Undersökningen riktar sig också mot vad lärarna har för inställning till, hur den muntliga kommunikationen kan vara till fördel för elevernas kunskapsutveckling och förståelse för matematik. Arbetet inleds med en litteraturstudie och efter det  den empiriska undersökningen. Undersökningen genomfördes med hjälp av en enkät som 30 lärare i årskurs 7-9 besvarade. Resultatet av enkätundersökningen visar på att eleverna arbetar enskilt i läroboken varje lektion och att grupparbeten inte är en vanligt förekommande arbetsform på matematiklektionerna. Muntlig kommunikation där läraren frågar och någon enskild elev svarar, använder sig lärarna av på de flesta lektionerna. Diskussioner där läraren och eleverna är inblandade  sker olika mycket hos de olika lärarna. Drygt hälften av lärarna använder sig av diskussioner varje eller de flesta lektionerna. Det är mer än en tredjedel som använder sig av diskussioner ibland. Några större arbeten eller projekt inom matematik var sällsynt förekommande. När det gäller lärarnas inställning till den muntliga kommunikationens nytta för elevernas vidkommande när det gäller matematik, svarar de att den främjar elevernas utveckling och kunskapsnivå. Lärarna ställer sig tveksamma till om den muntliga kommunikationen främjar elevernas motivation för matematik. Det skiljer sig markant på två undersökningsfrågor jämfört med den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (Skolverket, 2005). På frågan om hur ofta läraren har gemensamma genomgångar har svarsalternativet "i stort sett varje lektion" nästan dubblerats från 34 procent till 67 procent. På frågan om hur ofta läraren ställer frågor och enskilda elever svarar har svarsalternativet "varje/de flesta lektioner"  tredubblats från 30 procent till 90 procent.

I min studie har jag valt att undersöka elevers förståelse och svårigheter om talomvandling mellan olika former (bråk, decimal och procent). Syftet med detta arbete är att ta reda på elevernas förståelse för och svårigheter med att omvandla tal mellan bråkform, decimalform och procentform. Dessutom ville jag ta reda på om det skiljer i svårighet mellan benämnda uppgifter och rutinuppgifter när det gäller talomvandling. Med rutinuppgifter avser jag uppgifter utan text. Rutinuppgifternas syfte är att utveckla procedurförmåga medan de benämnda uppgifterna också utvecklar problemlösningsförmåga. Undersökningen i denna studie bygger på ett skriftligt test. Totalt deltog 243 elever i årskurs 7–9. Resultatet visar att eleverna har förståelse för talomvandling när det gäller • Möjligheten att skriva ett tal på olika form. • Relativ storlek på tal i bråkform, decimalform och procentform. Dock visar det sig att cirka 45 % av eleverna har svårigheter med talomvandling när det gäller • Sambandet mellan del av helhet i en delvis skuggad figur och tal i bråkform, decimalform och procentformSamt visar att cirka 71 % av eleverna har svårigheter med talomvandling när det gäller • Utbytbara uttryck för tal mellan bråkform, decimalform och procentformVidare visar resultaten på att det är svårare att lösa benämnda uppgifter än rutinuppgifter. Resultaten visar att cirka 55 % av eleverna klarade rätt svar när det gäller rutinuppgifter medan bara 34 % av eleverna klarade rätt svar när det gäller benämnda uppgifter. Min undersöknings resultat visar att en stor del av eleverna har brister i uppmärksamhet så att matematik lärare måste betona att eleverna måste förbättra sig genom att läsa frågan och förstår vilka svar vi fråga efter. Ett laborativt arbete är viktigt med en god kommunikation och lärarna måste försäkra sig om att det laborativa arbetet är relevant som kan utveckla elevernas förståelse om talomvandling. Lärarna måste använda matematiskt språk på lektionerna så att eleverna vänjer sig uttrycka sig med matematikspråk. Grupparbete är bra metod så att eleverna ska kunna använda matematikspråk och tala med både klasskamrater och läraren. Jag tror att lärarna bör ta mer genomgångar på tavla och visa eleverna steg för steg hur lösningsprocesser måste vara samt träna mer med benämnda uppgifter. Lärare ska arbeta mer med ordkunskap. Matematikläraren bör samarbeta med modersmålslärare ger matematiklärare en viktig kunskap om hur barnet förstår och uttrycker sig på sitt modersmål och kan tillsammans vidta lämpliga åtgärder.