<p><strong>Bakgrund</strong>: Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är den vanligaste orsaken till allvarlig synnedsättning hos den äldre delen av befolkningen i Europa, och övriga högutvecklade delar av världen. Sjukdomen finns i två olika former, en torr och en våt. De främsta riskfaktorerna för sjukdomen är åldern och hereditet, och dessa faktorer kan man inte påverka själv. Påverkbara riskfaktorer som diskuterats är bl.a. rökning, högt blodtryck, övervikt, kostsammansättning och exponering av UV-ljus. Av dessa faktorer är rökning den riskfaktor som är starkast sammankopplad med sjukdomen.</p><p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte är att med hjälp av litteratur ta reda på hur sambandet mellan rökning och AMD ser ut. Det som undersökts i de vetenskapliga studierna och som tas upp i det här arbetet är hur mycket risken att drabbas av AMD ökar för en rökare jämfört med en icke-rökare, samt om det hjälper att sluta röka för att minska denna risk.</p><p><strong>Metod: </strong>Arbetet har gjorts i form av en litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar har sökts via sökmotorerna PubMed, Web of science och Google Scholar.</p><p><strong>Resultat: </strong>9 artiklar som presenterar resultatet från studier som gjorts på relationen mellan rökning och AMD har valts ut och presenteras i detta arbete.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Flertalet av studierna pekar på att det finns ett samband mellan rökning och AMD.  Risken ökar med antalet cigaretter som rökts under livstiden. Den ökade risken för AMD verkar finnas kvar upp till 20 år efter att en rökare slutat röka. Detta är en anledning för en person som röker att sluta röka redan vid tidig ålder.</p>

<p><strong>Syfte:</strong> Att undersöka ifall ett ökat intag av antioxidanter via kost eller supplement kan förhindra uppkomst och progression av åldersrelaterad makuladegeneration, AMD.</p><p><strong>Metod:</strong> Granskning och sammanställning av publicerade forskningsresultat inom området.</p><p><strong>Resultat: </strong>Av 7 granskade studier visade 5 på en skyddande effekt mot uppkomst eller progression av AMD vid ett ökat intag av antioxidanter. Resterande 2 studier kunde inte finna något signifikant samband. Resultatet varierar för specifika antioxidativa ämnen i olika studier.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Forskningen tyder på att ett ökat intag av antioxidanter, antingen via kosten eller supplement, skulle kunna förebygga och bromsa de skador som uppkommer vid AMD. Man bör dock ytterligare utreda eventuella negativa bieffekter vid höga doser av bland annat β-karoten och E-vitamin. Det behövs fler långtidsstudier för att fullt ut förstå samspelet mellan hur olika livsmedel och specifika antioxidanter tas upp och metaboliseras och hur dessa kan påverka uppkomst och progression av AMD.</p>

<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med arbetet var att utvärdera effekten av ett års behandling med Lucentis hos patienter med exsudativ åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) på ögonkliniken i Kalmar.</p><p><strong>Metod:</strong> Ett brev skickades till de 41 patienter som någon gång under 2008 eller januari 2009 hade fått minst en behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. I brevet tillfrågades patienterna om uppgifter fick hämtas ur deras journaler. Följande data inhämtades från de 33 patienter som godkände detta: kön, ålder, visus (avstånd och nära) före behandlingens början, visus (avstånd och nära) omkring ett år efter första behandlingen samt antal erhållna injektioner. Dessutom efterfrågades den subjektiva upplevelsen av visus via telefonsamtal med patienterna.</p><p><strong>Resultat:</strong> Den genomsnittliga synskärpan före behandlingens början och ett år senare var i princip oförändrad både på avstånd och nära håll. Denna utvärdering visar därmed inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis. Det noterades dock hög standardavvikelse, vilket pekar på stora individuella skillnader mellan patienterna. 65,6% (avstånd) och 59,4% (nära) av patienterna upplever att synskärpan är förbättrad eller den samma efter behandlingen med Lucentis.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Utvärderingen visar inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. Eftersom visus hos patienter med AMD sjunker utan behandling, tyder detta på att Lucentisbehandlingen på ögonkliniken i Kalmar har effekt och fördröjer synnedsättningen. Behandlingen på ögonkliniken i Kalmar är dock inte lika effektiv som den har varit i studier med månatliga injektioner eller månatliga återbesök med OCT och visuskontroll inför beslut om ytterligare Lucentisinjektion ska ges.</p>

Åldersrelaterad makuladegeneration är den vanligaste orsaken till uttalad synnedsättning hos äldre i västvärlden. Denna studie genomfördes som en litteraturstudie med syfte att beskriva upplevelsen av att leva med synnedsättning hos personer med AMD. Sju kategorier trädde fram: Behov av stöd och information, Förlust av självständighet, Utmaningar i vardagen, Anpassadestrategier, Påverkan på sociala livet, Rädsla och osäkerhet och Acceptans och hopp. Det visade sig att de upplevde en osäkerhet i förhållandet med hälso- och sjukvården då de kände att de inte fick tillräcklig information för att klara av sin situation. Minskad självständighet relaterat till ett ökat hjälpbehov var vanligt och att förlora möjligheten att köra bil var en viktig faktor i förlusten avsjälvständighet. AMD begränsade individens vardag på många nivåer och därmed även deras sociala aktiviteter och möjligheten att ta hand om sig själva och andra. Flera skapade olika strategier för att klara av vardagssysslor. Utmaningarna för dessa patienter ledde till en mångfald av emotionella reaktioner, många accepterade sin situation men levde ändå med en alltid närvarande rädsla för ytterligare försämring av synen. En tredjedel visade på depressiva symptom. Hälso- och sjukvården bör identifiera individers förmåga att kunna delta i aktiviteter som de tycker om, med hjälp av den informationen kan hälso- och sjukvården få ett hjälpmedel till att finna personer med risk för depression. Det är av vikt att hälso- och sjukvården fångar upp dessa individer för att kunna erbjuda dem hjälpmedel och stöd för att klara sin vardag.

Äldre personer med åldersrelaterad makuladegeneration står inför många utmaningar och svårigheter i sin vardag, både praktiskt, socialt och emotionellt. Syftet med studien var att belysa äldre personers upplevelser av dagligt liv med synnedsättning orsakad av åldersrelaterad makuladegeneration. Studien var en kvalitativ intervjustudie där kvalitativ innehållsanalys användes vid databearbetningen. Kategorierna som kom fram var: behov av stöd och anpassning, förlust och saknad, frustration och sociala svårigheter. Deltagarna i studien upplevde ett behov av stöd från familj och vänner samt olika hjälpmedel för att klara sin vardag. De upplevde en saknad av att inte längre kunna utföra fritidsaktiviteter eller sysselsättningar. Frustration upplevdes i samband med praktiska göromål, som blev svårhanterliga och tidskrävande likväl som frustration över de missförstånd, som synnedsättningen kunde föra med sig i sociala situationer. Upplevelser relaterat till socialt umgänge var en känsla av social isolering då det var svårt att uppfatta ansikten samt ansiktsuttryck. Holistisk omvårdnad är därför nödvändig i mötet med personer som har AMD samt deras anhöriga, eftersom det krävs olika omvårdnadsåtgärder för underlätta vardagslivet samt främja en bättre livskvalitet. Resultatet kan användas för att utveckla metoder med syfte att tidigt identifiera de olika behov människor med AMD har, med syfte att förebygga ohälsa, som idag förknippas med AMD. Ur ett psykosocialt perspektiv finns vinster att göra genom att insatser och förebyggande arbete, utvecklas och blir mer effektiva.

Bakgrund: Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är den vanligaste orsaken till allvarlig synnedsättning hos den äldre delen av befolkningen i Europa, och övriga högutvecklade delar av världen. Sjukdomen finns i två olika former, en torr och en våt. De främsta riskfaktorerna för sjukdomen är åldern och hereditet, och dessa faktorer kan man inte påverka själv. Påverkbara riskfaktorer som diskuterats är bl.a. rökning, högt blodtryck, övervikt, kostsammansättning och exponering av UV-ljus. Av dessa faktorer är rökning den riskfaktor som är starkast sammankopplad med sjukdomen. Syfte: Studiens syfte är att med hjälp av litteratur ta reda på hur sambandet mellan rökning och AMD ser ut. Det som undersökts i de vetenskapliga studierna och som tas upp i det här arbetet är hur mycket risken att drabbas av AMD ökar för en rökare jämfört med en icke-rökare, samt om det hjälper att sluta röka för att minska denna risk. Metod: Arbetet har gjorts i form av en litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar har sökts via sökmotorerna PubMed, Web of science och Google Scholar. Resultat: 9 artiklar som presenterar resultatet från studier som gjorts på relationen mellan rökning och AMD har valts ut och presenteras i detta arbete. Slutsats: Flertalet av studierna pekar på att det finns ett samband mellan rökning och AMD.  Risken ökar med antalet cigaretter som rökts under livstiden. Den ökade risken för AMD verkar finnas kvar upp till 20 år efter att en rökare slutat röka. Detta är en anledning för en person som röker att sluta röka redan vid tidig ålder.

Syfte: Syftet med arbetet var att utvärdera effekten av ett års behandling med Lucentis hos patienter med exsudativ åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) på ögonkliniken i Kalmar. Metod: Ett brev skickades till de 41 patienter som någon gång under 2008 eller januari 2009 hade fått minst en behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. I brevet tillfrågades patienterna om uppgifter fick hämtas ur deras journaler. Följande data inhämtades från de 33 patienter som godkände detta: kön, ålder, visus (avstånd och nära) före behandlingens början, visus (avstånd och nära) omkring ett år efter första behandlingen samt antal erhållna injektioner. Dessutom efterfrågades den subjektiva upplevelsen av visus via telefonsamtal med patienterna. Resultat: Den genomsnittliga synskärpan före behandlingens början och ett år senare var i princip oförändrad både på avstånd och nära håll. Denna utvärdering visar därmed inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis. Det noterades dock hög standardavvikelse, vilket pekar på stora individuella skillnader mellan patienterna. 65,6% (avstånd) och 59,4% (nära) av patienterna upplever att synskärpan är förbättrad eller den samma efter behandlingen med Lucentis. Slutsats: Utvärderingen visar inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. Eftersom visus hos patienter med AMD sjunker utan behandling, tyder detta på att Lucentisbehandlingen på ögonkliniken i Kalmar har effekt och fördröjer synnedsättningen. Behandlingen på ögonkliniken i Kalmar är dock inte lika effektiv som den har varit i studier med månatliga injektioner eller månatliga återbesök med OCT och visuskontroll inför beslut om ytterligare Lucentisinjektion ska ges.

Syfte: Att undersöka ifall ett ökat intag av antioxidanter via kost eller supplement kan förhindra uppkomst och progression av åldersrelaterad makuladegeneration, AMD. Metod: Granskning och sammanställning av publicerade forskningsresultat inom området. Resultat: Av 7 granskade studier visade 5 på en skyddande effekt mot uppkomst eller progression av AMD vid ett ökat intag av antioxidanter. Resterande 2 studier kunde inte finna något signifikant samband. Resultatet varierar för specifika antioxidativa ämnen i olika studier. Slutsats: Forskningen tyder på att ett ökat intag av antioxidanter, antingen via kosten eller supplement, skulle kunna förebygga och bromsa de skador som uppkommer vid AMD. Man bör dock ytterligare utreda eventuella negativa bieffekter vid höga doser av bland annat β-karoten och E-vitamin. Det behövs fler långtidsstudier för att fullt ut förstå samspelet mellan hur olika livsmedel och specifika antioxidanter tas upp och metaboliseras och hur dessa kan påverka uppkomst och progression av AMD.

Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är en vanlig orsak till synnedsättning i västvärlden. AMD är en multifaktoriell sjukdom med till stora delar okänd patogenes, sjukdomen drabbar vanligen personer över 50 år och saknar botande behandling. De karakteristiska kliniska fynd som ses vid AMD är drusen och förändringar i retinas retinala pigment epitel lager. En stark teori varför AMD uppstår är att makula dagligen utsätts för oxidation genom bland annat ljusinfall. För att minska den oxidativa stressen som uppstår har retina antioxidanter. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur olika vitaminer och antioxidanter kan påverka utvecklingen av AMD. De ingående vitaminerna och antioxidanterna har undersökts både för sin enskilda och gemensamma effekt. Litteraturstudien har baserats på fem randomiserade studier där vitaminer och antioxidanters effekt har undersökts, enskilt eller gemensamt, vid AMD. De ingående studierna har sökts via de medicinrelaterade och biovetenskapliga databaserna Pubmed och Springerlink och studierna har utförts efter 2010. Av de studier som har granskats har ett intag av supplement gett en förbättring mot progression av AMD. Det har setts en signifikant förbättring av pigmenten i makula och de preganglionska cellerna i makula. Vad alla studier har gemensamt var att den synskärpa som gått förlorad inte gick att återställa. Även om det har gjorts många studier inom ämnet är det tydligt att fler studier bör utföras, både med intag av kombinerade sammansättningar av supplement och enskilda supplement. Studierna bör dessutom innefatta ett större antal deltagare och vara under längre tidsperiod för att det ska kunna erhållas mer tillförlitliga och konkreta resultat. / Age-related macular degeneration (AMD) is a common cause of visual impairment in the Western world. AMD is a multifactorial disease with largely unknown pathogenesis, the disease usually affects people over the age of 50 and lacks a curative treatment. The characteristic clinical findings seen in AMD are drusen and changes in the retinas retinal pigment epithelial cell layer. A strong theory why AMD occurs is that the macula is exposed to oxidative stress through light. To reduce the oxidative stress that occurs, the retina has antioxidants. The purpose of this literature study was to investigate whether an intake of vitamins and antioxidants can affect the development of AMD. This literature study was based on five randomized trials that have studied the effects of vitamins and antioxidants on its individual or joint action on AMD. The studies were collected using the medical and bioscientific database Pubmed and Springerlink. All reviewed studies were performed after 2010. The studies have shown that an intake of supplements resulted in an improvement against the progression of AMD, shown by a significant improvement of the macular pigment and the preganglionic cells in the macula. What all the studies have in common was that the loss of visual acuity could not be restored. Although many studies have been conducted regarding supplements and their improvement of early AMD or progression of the disease, more studies need to be performed. Studies where both combined formulations of supplement and individual supplements needs further investigation. The studies should also include a larger number of participants and last for longer periods in order to obtain more reliable and concrete results.

Background: Age-related macular degeneration (AMD) is a leading cause of visualimpairment in the world. AMD is a retinal degenerative condition that affects themacular area of the retina and thus the central vision. Ocular exposure to the bluelight can cause the retina to start produce reactive oxygen species (ROS), whichcauses damage to the retina and can thus increase the risk of developing AMD. Withage, the crystalline lens of the eye becomes more yellow and less transparent. Thetransmittance of the blue light is thus reduced because the lens shows naturalfiltering properties for the blue light. In cataract surgery, the crystalline lens isremoved and usually replaced by a clear intraocular lens (IOL). Blue light-filteringintraocular lenses (BLF-IOLs) have, among other things, been developed with theaim of reducing the risk of developing retinal dysfunction and AMD. Purpose: The aim of this study was to investigate whether blue light filteringintraocular lenses (BLF-IOL) could help minimize the risk of developingage-related macular degeneration (AMD). Material and method: This review was based on four studies obtained from thedatabases PubMed and Web of Science. When searching for data, the publicationdates were limited to a period between 2018-2022 and the articles had to beavailable in "free full text". The search terms used were "Blue light IOL and AMD"and "Cataract and IOL and AMD". Articles that were excluded were judged not tobe relevant to the study as they did not include BLF-IOL and AMD. To answer thequestion, we compared studies where patients who received BLF-IOLs and patientswho received conventional IOLs implanted after cataract surgery were analyzed. Results: Three of the studies indicate that there was no significant differencebetween BLF-IOLs and non-BLF-IOLs regarding the risk of developing AMD. Inone of the studies, it was concluded that oxidative stress was reduced in the presenceof BLF-IOL. Conclusion: The question of whether blue-light-filtering intraocular lenses reducethe risk of developing age-related macular degeneration still remains since enoughevidence has not been found that it works. / Bakgrund: Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är en ledande orsak tillsynnedsättning i världen. AMD är ett retinalt degenerativt tillstånd som påverkarnäthinnans makulära område och således det centrala seendet. Okulär exponering avdet blå ljuset kan leda till att näthinnan börjar producera reaktiva syrearter (ROS),vilket orsakar skador i näthinnan och kan på så vis ge ökad risk för utveckling avAMD. Ögats kristallina lins gulnar och blir mindre transparent med åren.Transmittansen av det blå ljuset minskar därmed eftersom ögats lins visar naturligafiltreringsegenskaper för det blå ljuset. Vid en kataraktoperation avlägsnas denkristallina linsen och ersätts oftast av en klar intraokulär lins (IOL).Blåljus-filtrerande intraokulära linser (BLF-IOL) har bland annat tagits fram i syfteatt minska risken för att utveckla retinal dysfunktion och AMD. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om blåljus-filtrerandeintraokulära linser (BLF-IOL) kunde minska risken att utveckla åldersrelateradmakuladegeneration (AMD). Material och metod: Denna litteraturstudie baserades på fyra studier som erhöllsfrån databaserna PubMed och Web of Science. Vid sökning av data avgränsadespubliceringsdatumen till en period mellan 2018- 2022 samt att artiklarna skulle varatillgängliga i “free full text”. Sökorden som användes var "Blue light IOL andAMD” och “Cataract and IOL and AMD”. Artiklar som exkluderades bedömdesinte vara av relevans till studien då de inte omfattade BLF-IOL och AMD. För attbesvara frågeställningen analyserades studier där man jämfört patienter som fåttBLF-IOL med patienter som fått konventionella IOL implanterat efter enkataraktoperation. Resultat: Tre av studierna visade att ingen signifikant skillnad fanns mellan BLF-IOL och icke-BLF-IOL vad gäller risken att utveckla AMD. I en av studiernakom man fram till att oxidativ stress minskades vid närvaro av BLF-IOL. Slutsats: Frågan huruvida blåljus-filtrerande intraokulära linser minskar risken föratt utveckla åldersrelaterad makuladegeneration kvarstår fortfarande eftersom manännu inte funnit tillräckligt med bevis på att det fungerar.