Katarakt eller i vardagligt tal även kallat gråstarr innebär en grumling av ögats lins och är den vanligaste anledningen till synhandikapp i världen. Medellivslängden stiger vilket betyder att denna typ av operationer troligtvis kommer att öka i framtiden. En kataraktoperation tar relativt kort tid att utföra och personalen arbetar med många patienter varje dag vilket innebär att arbetet behöver löpa på så smidigt som möjligt. Syftet med studien var att beskriva ögonsjuksköterskors erfarenheter av kataraktoperationer. Till studien användes fenomenografisk ansats med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade hur ögonsjuksköterskorna uppfattade kataraktoperationer. Tre beskrivningskategorier identifierades; ”Att kunna uppfatta patientens behov av information”, att ”ha förmågan att läsa av patientens kroppsspråk” samt ”att skapa trygghet och därigenom minska oro hos patienten”. Slutsatsen är att en kataraktoperation kan utifrån ögonsjuksköterskors erfarenheter medföra oro för en patient. Förmågan hos patienten att kommunicera och uttrycka oro är olika och patienter förmedlar sig på varierande sätt. Oro kan förutom genom ord därför ta sig andra skepnader och uttryck. Dessa kan erfaras genom uppmärksamhet på synbara och hörbara uttryck hos patienten. Det är genom dessa uttryck som en uppmärksam ögonsjuksköterska kan identifiera och få en uppfattning om patientens behov av information och behov av trygghet inför en operation.

Problemformulering: Behandling med intravitreala injektioner ökar och patienter som genomgår denna behandling upplever ofta oro och osäkerhet. Det finns behov att stärka och tydliggöra ögonsjuksköterskans roll i omvårdnaden runt patienter som får injektionsbehandling. Detta för att på bästa sätt värna om både patienten och den egna professionen. Syfte: Syftet var att belysa ögonsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som behandlas med intravitreala injektioner. Metod: En intervjustudie med kvalitativ metod med semistrukturerade frågor och induktiv ansats genomfördes. Åtta ögonsjuksköterskor från fem ögonmottagningar i Mellansverige deltog i studien. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier och tio subkategorier. De fem kategorierna var; Ögonsjuksköterskans roll, Meningsfullt arbete, Patientperspektiv - ögonsjuksköterskornas upplevelser, Upplevda utmaningar och Betydelsefull utveckling. Konklusion: Ögonsjuksköterskorna upplevde sitt arbete meningsfullt och positivt, där de såg sig ha en viktig roll för patienterna. Den dagliga omvårdnaden blev dock inte alltid synlig och ögonsjuksköterskorna kunde ibland ha svårt att identifiera omvårdnaden de gav. Genom att utforma en lätthanterlig och tidseffektiv omvårdnadsdokumentation och individuell vårdplan kan ögonsjuksköterskans omvårdnad synliggöras vilket i sin tur kan möjliggöra patienternas delaktighet och stärka patientsäkerheten. Gruppinformation till patienter skulle också kunna vara ett led i utvecklingen. Förslag på vidare forskning är djupintervjuer med patienter och ögonsjuksköterskor för att undersöka hur vården skulle kunna utvecklas. / Problem definition: Treatment with intravitreal injections is increasing and patients undergoing this treatment often experience anxiety and insecurity. There is a need to strengthen and clarify the ophthalmic nurse's role in the care of patients receiving injection treatment. This is to best protect both the patient and the ophthalmic nurse’s profession. Purpose: The purpose was to illustrate the ophthalmic nurses’ experiences of caring for patients being treated with intravitreal injections. Method: A qualitative interview study with semi-structured questions and an inductive approach was performed. Eight ophthalmic nurses from five ophthalmic clinics in Central Sweden participated in the study. Results: The analysis resulted in five categories and ten subcategories. The five categories were; The ophthalmic nurse's role, Meaningful work, Patient perspective - The ophthalmic nurses' experiences, Perceived challenges and Significant development. Conclusion: The ophthalmic nurses experienced their work meaningful and positively, where they saw themselves as having an important role for the patients. However, daily care did not always become visible and the ophthalmic nurses could sometimes find it difficult to identify the care they provided. By designing an easy-to-use and time-efficient nursing documentation and individual care plan, the ophthalmic nurse's nursing can be made visible, which in turn can enable patients' participation and strengthen patient safety. Group information to patients could also be part of the development. Suggestions for further research are in-depth interviews with patients and ophthalmic nurses to investigate how the care could be developed.