Studien syftar till att skapa en bild av och bidra med kunskap om hur överlämningar kan se ut för elever med problematisk skolfrånvaro från årskurs 9 till gymnasiet i två sydsvenska kommuner. Studien ämnar även belysa huruvida sakägande yrkesprofession i respektive skolstadium uppfattar övergångsprocessen som hindrande och/eller främjande. Studiens frågeställningar är; • Hur beskriver berörd skolpersonal att överlämningarna mellan grundskolan och gymnasiet för elever med problematisk skolfrånvaro går till? • Vad anser personalen vara hindrande respektive främjande i denna övergångsprocess? I studien behandlas frågeställningarna utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori, samt push-, pull- och fall out processer som riskfaktorer för elever i problematik skolfrånvaro. Genom Bronfenbrenners teori analyseras övergångshandlingarnas funktion i ett större system. Studiens avgränsning utgörs av ett personalperspektiv, d.v.s. att studien efterfrågar berörda yrkesprofessioners uppfattningar och erfarenheter i frågan. Valet av kommuner grundar sig i att den mindre kommunen skickar gymnasieelever till den större kommunen och att där finns ett naturligt utbyte av övergångshandlingar sinsemellan. Datainsamlingen för denna studie utgår ifrån totalt fem intervjuer med yrkesprofessioner inom elevhälsan som skickar eller mottar övergångshandlingar. På grundskolan har två studie- och yrkesvägledare, två socialpedagoger och en specialpedagog intervjuats. En av dessa intervjuer var en gruppintervju. På gymnasiet har två specialpedagoger intervjuats. Materialet från intervjuerna har analyserats utifrån en fenomenografisk dataanalysmodell, vilket innefattar en stegvis bearbetning av material utifrån kategorierna utformning, innehåll, process, deltagande parter, hinder och framgångar. Resultatet visar att överlämningarnas utformning oftast utgörs av standardiserade dokument, till stor del bestående av krysslistor. Detta ansåg både högstadier och gymnasier vara otillräckligt. Muntliga samtal bedömdes mer effektivt för att rätt informationen ska förmedlas. Information som kan härledas till processer för problematisk skolfrånvaro övervägdes av insatser gentemot Push-out processer i form av redogörelser för extra anpassningar. Gymnasieskolor upplevde att de har svårare att möta elevers behov av anpassad undervisning för elever med problematisk skolfrånvaro jämfört med högstadieskolorna. Både högstadieskolor och gymnasieskolor upplevde att större vikt bör läggas vid individuella framgångsfaktorer och konkreta tips i samband med överlämningarna. Innehåll rörande elevens historik av problematisk skolfrånvaro upplevdes sparsam. Det framkom ett behov av att utöka den sociala delen av informationsinnehållet i överlämningarna samt mer preciserad information rörande elevens frånvaroproblematik för att gynna eleven i övergångsprocessen. De specialpedagogiska implikationerna i studien relaterar till elevhälsans involvering i övergångshandlingar. Där har specialpedagogen en särskild roll som ansvarig för pedagogiska insatser, vilket framkom i intervjuerna. Den specialpedagogiska behållningen av studiens resultat utgörs vidare av vikten att övergångshandlingarnas innehåll matchar elevens situation och har ett framgångsfokus, vilket mottagande elevhälsa kan bygga vidare på.