Syftet med den föreliggande undersökningen är att utifrån ett psykologiskt perspektiv försöka påvisa att dvärgen i sig inte är ond samt undersöka var den ondskan i romanen härstammar ifrån. För att syftet ska uppnås har tre frågor utformats för att analysera Dvärgen: om dvärgen är ond, var i romanen den ondskan kommer ifrån och om det kan förklaras med hjälp av djuppsykologi. Resultatet visar att det finns argument som påvisar att dvärgen inte är ond. I fem väsentliga scener genom romanen kan dvärgens beteende förklaras med psykoanalys och främst med försvarsmekanismer. Vidare finns det argument som talar för att fursten och dvärgen i själva verket är en och samma person. Dvärgen antyder på det mänskliga undermedvetandet och fursten på överjaget. Det överjaget inte kan eller vill göra skjuts på detet som i detta fall blir dvärgen. Därför är han också den som utför handlingar som kan ses som onda. Slutsatsen är således att dvärgen inte kan ses som en ond individ och att fursten och dvärgen i själva verket är två entiteter i en och samma person.