Denna uppsats syftar till att undersöka diskursiva uttryck av klass och ojämlikhet i svensk tidningsmedias rapportering och debatt om den så kallade överklassafarin som ägde rum under våren 2012. Som teoretisk och metodologisk utgångspunkt används kritisk diskursanalys, med det uttalade målet avslöja, avmystifiera och ifrågasätta social ojämlikhet. En ytterligare förutsättning var att betrakta varje representation av verkligheten som en rekontextualisering av densamma, där förgivettaganden, makt och ideologi spelar en viktig roll. Teun van Dijks sociokognitiva teori visade sig vidare vara särskilt användbar i förståelsen av tidningsartiklarna. Även Carol Bacchis poststrukturalistiskt influerade teori om problemrepresentation användes i analysen av de argument som identifierades i materialet. Analysen visar en tydligt polariserad debatt, som till största del kom att handla om huruvida det bör anses rättfärdigt att uttrycka klasshat. Detta kan ses i ljuset av en moralisk diskurs i förståelsen av klass. Å ena sidan ansågs överklassafarins klasshat-retorik underblåsa motsättningar i samhället, å andra sidan sågs det som ett legitimt uttryck för materiella klasskillnader.

För första gången sedan 1970-talets vänstervåg förekommer klassbegreppet i stor utsträckning på den mediala agendan. Trots begreppets ökade förekomst tycks dess innebörd och relevans idag vara oklar.  Ambitionen med denna uppsats är att analysera och diskutera klassbegreppets innebörd och betydelse genom en fallstudie av Sveriges Radios rapportering av den “överklassafari” som anordnades av den vänsterpolitiska organisationen Allt åt alla i början av 2012.   Målet med denna “safari” var att rasera bilden av Sverige som ett klasslöst land genom att låta allmänheten ta del av en guidad busstur i det välbärgade bostadsområdet Solsidan i Stockholm. Denna händelse fick stor uppmärksamhet och diskuterades på flera håll; inte minst i public service-mediet Sveriges Radio, vars främsta uppgift är att förse allmänheten med värderingsfri samhällsinformation.  Med utgångspunkt i detta anspråk granskas begreppets innebörd i Sveriges Radios rapportering, förankrat i klassbegreppets historiska utveckling och med teorier om olika perspektiv på klass som hjälpmedel. Metoden som används är Faircloughs kritiska diskursanalys, där skildrandet av händelsen undersöks i relation till genre och journalistens position.  Några entydiga innebörder av klassbegreppet har inte hittats. Resultaten visar även att Sveriges Radio uppfyller sitt objektiva anspråk då rapporteringen genomgående har ett värderingsfritt förhållningssätt. Däremot diskuteras Sveriges Radios skildringar ur ett maktperspektiv då klassbegreppets betydelse och samhällets socioekonomiska struktur inte ligger i fokus, trots “safarins” ursprungliga uppsåt.