Studiens syfte är att undersöka förskollärares upplevelser av överlämningssamtalen mellan förskola och förskoleklass samt dess innehåll och betydelse. Frågeställningarna som besvarats är, Hur är upplevelsen av organisationen kring överlämningssamtalen mellan förskola och förskoleklass? Vilket innehåll har samtalen och hur upplevs det av förskollärarna? På vilket sätt upplevs varje enskilt barn synliggöras vid övergångarna? Studien är kvalitativ och åtta förskollärare i förskola och förskoleklass har intervjuats. Intervjuerna var semistrukturerade och utgick från en intervjuguide. Studien har en fenomenologisk teori som utgångspunkt samt att en tematisk analys har använts i bearbetning och transkribering av intervjuerna. Resultatet i studien visar att förskollärare i både förskola och förskoleklass upplever samtalen som stressiga för att de ofta bara har fem minuter per barn. Samtidigt som några upplever att de har ett bättre samarbete mellan skolformerna än andra när det kommer till överlämningssamtalen. Samtalen går ut på att informera mottagande förskollärare om barnen som ska börja i skolan, där upplevelsen skiljer sig åt hur förskollärare i förskola och förskollärare i förskoleklass upplever samtalen. En del upplever samtalen bra och en del något som behöver utvecklas, några av de förskollärare som deltagit i studien förklarar att informationen om barnen behöver ses över och bli bättre. Då förskollärare i förskoleklass uttrycker att de ofta upplever att de får ta del av information som inte är relevant. Förskollärarna beskriver att de samtalar om barnen som grupp eller enskilt, barnen är inte medverkande på samtalen men får vara delaktig i vad som sägs om dem i det övergångsdokumentet som lämnas till förskoleklassen.

Denna studie avser belysa pedagogers formuleringar gällande barn i behov av särskilt stöd vid övergången mellan förskola och förskoleklass. Syftet är även att belysa hur barnet konstrueras av pedagogernas formuleringar i övergångsprocessen. Information gällande barn i behov av särskilt stöd bör överföras mellan verksamheterna vid övergången för att försäkra sig om väl grundade arbetssätt i barnens fortsatta skolgång. Hur denna information överförs blir en viktig aspekt att beakta eftersom de språk som används gällande barnen är betydelsebärande för hur de konstrueras i övergångsprocessen. Vi utgår från en post-strukturell syn på subjektet vilket innebär att subjektet befinner sig i ständig tillblivelse och denna tillblivelseprocess påverkas av den makt som finns i språket. Den specialpedagogiska forskningen är indelad i två perspektiv det relationella och det kategoriska. Dessa perspektiv bär med sig olika förklaringsmodeller gällande barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat baseras på en observation av ett överlämningssamtal gällande ett barn i behov av särskilt stöd. De formuleringar som användes analyserades utifrån den påverkan de olika specialpedagogiska perspektiven samt styrdokumenten tolkades ha på samtalets formuleringar. Resultatet indikerar att förskoleklassrepresentanten påverkades mer av det kategoriska perspektivets förklaringar och förskolerepresentanten tolkades mera påverkad av de relationella perspektivet. Vidare ser vi att barnet positionerades genom språket som avvikande från normen både gällande barn i behov av särskilt stöd samt normalstörda barn. Observationen visade att samtalet inte dokumenterades, av detta drar vi slutsatsen att de formuleringar som används och hur de tolkas i överlämningssamtalet inte i efterhand kan analyseras och reflekteras. Att ha en dokumentation, att som grupp reflektera utifrån, kan motverka en godtycklig syn på barnet som överlämnas samt vilka anpassningar som bör göras för att underlätta för barnet