Den 1 januari 2015 bildades Polismyndigheten. Från tidigare 21 separata polismyndigheter och en rikspolisstyrelse bildas i stället en nationell Polismyndighet och Säkerhetspolisen. Tanken bakom denna organisationsförändring grundar sig i Statens Offentliga Utredningar. Polisen kritiserades under 2000-talets första decennium för att vara alltför inriktade på att visa upp statistik och resultat i rapporteringen. Uppklarningen av brott visade sig inte ha blivit bättre trots den “pinnjakt” som poliserna ägnade sig åt vilket i sin tur ledde till flera utredningar som påvisade flera brister samt att det fanns en stor oenhetlighet inom polisen. Syftet med denna studie är att undersöka polisers upplevelser av Polismyndighetens omorganisering år 2015. Studiens huvudsakliga teori utgår från nyinstitutionell teori som grundar sig i organisationers strävan efter att vinna legitimitet från sin omgivning. Eftersom intresset för studien bygger på polisers egna upplevelser av omorganiseringen var en kvalitativ metod, med hjälp av ord snarare än siffror, att föredra för att beskriva fenomenet. Vårt empiriska material med stöd av det teoretiska ramverket blev grunden för kommande analysarbete, sammanfattande slutsatser och diskussion. Resultatet visar att medarbetarna inte blev involverade i förändringsprocessen trots att en av grundtankarna med den nya Polismyndigheten var att den skulle vara medarbetardriven. Det resulterade i olika former av motstånd mot organisationen där en av konsekvenserna blev att många poliser valde att avsluta sin anställning.