Syftet med uppsatsen har varit att utreda sekretessreglernas bakgrund och uppbyggnad för att vidare förklara om det påverkar myndigheters möjlighet att byta information i brottsförebyggande syfte, med utgångspunkt gällande unga upp till 21 år. För att besvara syftet har den rättsdogmatiskmetoden använts där lagar, förarbeten, doktrin, domstolspraxis och JO-beslut kommer analyseras. Myndigheter behöver ofta dela information i brottsförebyggande syfte, idag finns bland annat den sekretessbrytande bestämmelsen i offentlighet- och sekretesslagstiftningen (2009:400, OSL) som gäller unga upp till 21 år. I uppsatsen förklaras varför den nuvarande lagstiftningen upplevs som snårig och komplex, vilket i kombination med avsaknaden av praxis och konkret vägledning för tjänstemän leder till en osäker och restriktiv handläggning. Därtill uppmärksammas hur andra faktorer, såsom arbetsplatskultur, påverkar informationsutbyte mellan myndigheter.