Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 2003. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 101-113).

No description available.

This thesis examines the exegesis of I Corinthians 5:3-5 between the years of 200, when the text is first cited, and 451, by which time the text had been subjected to a variety of exegetical approaches and applied to a number of different situations. A chronological (rather than topical) approach has been adopted; each writer's overall use of the passage is studied, in hope that this will give better insight into his exegesis of the Corinthian text. Although penitential theology was beginning to develop, with one major penance allowed for grievous post-baptismal sin (an idea found in the Shepherd of Hermas), the earliest extant exegesis of I Corinthians 5 :3-5 occurs in the works of Tertullian during his Montanist phase; he cites it to support his argument that certain grave sins are beyond remission by the Church. For Tertullian, the interitum earn is refers to irrevocable excommunication and possible death for a serious offender. The spiritus which is to be saved is that of the Church, since the offender's spirit cannot possibly be saved after a descent into serious sin. Later in the same century, Origen takes a different position; since Paul counseled the church at Corinth to forgive a penitent sinner (II Corinthians 2: 5-11), this was presumably the same man who had so grievously sinned (I Corinthians 5). Therefore, all sins are remissible by the Church. Origen construes the 7tv£uμa to be saved as the offender's spirit. The oA.£0pov -cilc; crapx:oc; refers to the destruction of the cpp6v11μa -cilc; crapx:oc; and may be identified with the sufferings and humiliations which penitents undergo. These approaches to the Corinthian passage are joined by a third in the following century: Basil, although he at times cites I Corinthians 5 :3-5 in a congregational context, also transplants the passage into a monastic setting, deriving support from it for his method of chastising recalcitrant monks. Here xxx is construed as the individualistic, self-asserting human nature. This thesis will show that these three methods of interpreting the Corinthian text remain normative for the period under discussion, although by the end of the period under discussion, writers such as John Chrysostom, Pacian, and Jerome suggest that the punishment may involve more than mere excommunication, although it does include that. By the mid-fifth century, the exegesis of I Corinthians 5 is closely bound to the penitential procedure of the Church, and there is general agreement that the passage's overall character is remedial and restorative; crap~ refers to the carnal nature which must be destroyed in order for a person to become spiritual again, and this is done through penance. The punishment imposed by Paul is seen to be temporary and restorative, not final and destructive. Although the patristic consensus differs from most modem commentators in identifying the offenders of I Corinthians 5 and II Corinthians 2, nevertheless the exegesis of this passage by the Fathers retains its interest and value. Some of the more exceptional interpretations are now echoed in recent commentaries.

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 1997. / Vita. Includes bibliographical references (leaves [114]-130).

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 1999. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 81-91).

Dyslexi är ett av våra vanligaste funktionshinder idag då samhället sätter stor press på akademiska utbildningar. Dyslexi uppmärksammades allt mer under 90-talet och har nu fram till i dag gjort mycket forskning på hur funktionshindret uttrycker sig och vilka svårigheter dyslektiker har inom läs-och skrivsvårigheter. Det har även visats sig att elever känner sig dumma och förödmjukade på grund av sina svårigheter. Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka vilka strategier lärare i årskurs 3-5  använder för att stötta och nå elever med dyslexi i undervisningen. Empirin som studien grundar sig på har samlats in genom två inspelade fokusgruppsintervjuer där totalt fem verksamma grundskolelärare medverkade med erfarenheter av att jobba med diagnotiserade dyslektiker. Resultatet i denna studie visar att lärare använder mycket kompensatoriska hjälpmedel för att stötta elever i sina svårigheter. Både stödprogram som hjälper eleven med sin primära svårighet, avkodning, så som den sekundära svårigheten, läsförståelsen. Detta för att hjälpmedlen underlättar det för eleven i sin läs-och skrivsvårigheter och ger eleverna lov att lyckas. Lärare använder även strategier som att använda mindre grupper för att fånga upp elever som behöver extra stöd samt strategier som innefattar elevens välmående. Det innebär att eleverna ges möjlighet att skapa förståelse och förmågan att ta in kunskap.

Undersökningens syfte är att utveckla kunskap om hur förskolebarn kan göras delaktiga i den pedagogiska dokumentationen av en bildskapande aktivitet med hjälp av en surfplatta, i detta fall en iPad. I första hand undersöks barns perspektiv på vad som sker när de dokumenterar varandras bildskapande i aktiviteten, men även pedagogers perspektiv undersöks.Empirin är insamlad på en förskola, där urvalet av informanter gällt två barn i 3-årsåldern och två barn i 5-årsåldern samt två förskollärare.Arbetet har som utgångspunkt Reggio Emilias syn på barns delaktighet i estetisk lärprocess. Den teoretiska aspekten utgörs av bland annat en sociokulturell syn på hur barn kan lära av varandra och utvecklas genom skapande med bland annat stöd av medieredskap i sin omgivning.Arbetet är en kvalitativ studie, inspirerad av aktionsforskning. Undersökningens genomförande och resultat är uppdelad i tre steg. Steg 1, där barnen får dokumentera varandra under en bildskapande aktivitet med hjälp av en iPad. Steg 2, där barnen väljer ut fem till sex fotografier var av de fotografier det tog i steg 1. Slutligen ett steg 3, där två förskollärare blir intervjuade tillsammans.Resultatet i steg 1 visar att arbetet med pedagogisk dokumentation genom att använda iPad-fotografering skilde sig mellan 3-åringarna och 5-åringarna. Analysen visar att 5-åringarna var mer vana att använda iPad och den åldersgruppen tog ett varierat urval av fotografier. 3-åringarna var till en början försiktiga när det gällde användningen av iPad och urvalet blev många fotografier men inte varierat. Resultatet i steg 2 visar på att barnen valde ut sina fem fotografier med stor variation och på hela bildskapandeprocessen. Barnen valde fotografier på sin egen bildskapandeprocess. Resultatet i steg 3 visar att förskollärarna kan använda barnens fotografier i förskolans verksamhet som ett led i deras kommunicerande. Förskollärarna menar även att fotografierna kan användas i det pedagogiska dokumentationsarbetet. Barnen tog fotografier som förskolan eftersträvar.

No description available.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur undervisningen i historieämnet kan bidra till en interkulturell identitetsutveckling. Min målsättning var att utifrån lärarnas upplägg och metoder kunna dra slutsatser om hur lärare arbetar med den kulturella identiteten i historieämnet. För att får svar på detta har jag dels fördjupat mig i teorin om kulturell identitet och interkulturell kompetens samt intervjuat tre lärare verksamma i olika kommuner i Sverige och med olika stor erfarenhet av elever med annan kulturell bakgrund. Metoden jag använde mig av var kvalitativ intervju där jag intervjuade lärare enskilt och ställde övergripande frågor och dels följdfrågor. Svaren har jag analyserat och resultatet av undersökningen visade att lärarna inte har någon medveten strategi i undervisning utifrån elever med annan kulturell bakgrund i klassen. Lärarna använder sig av flera metoder så som läroboken, att belysa olika kulturer men framförallt lägger ansvaret på lärarna som undervisar i ett annat modersmål. I min undersökning framkom inte någon skillnad i undervisningssätt utifrån många eller få elever med annan kulturell bakgrund och den kulturella identiteten tas för givet. Min undersökning visar att de två senaste århundradena av historien inte hinns med och just de två århundradena anser lärarna viktiga för den kulturella identiteten. / The purpose of this paper was to examine how teaching of history can contribute to an intercultural identity development. My goal was, that on the basis of teachers' concepts and methods, to draw conclusions about how the teacher works with the cultural identity in the subject of history. To answer this, I first look into the theory of cultural identity and the intercultural competence. I also interviewed three teachers working in different municipalities in Sweden with different experiences of students with different cultural backgrounds. The method I have used is a qualitative interview where I interviewed the teachers individually. I asked them both global issues questions and follow-up questions.The answers I have analyzed, resulted in that teachers do not have a conscious strategy of teaching students with different cultural backgrounds in the class. Teachers use different methods such as textbooks, to highlight the different cultures but above all they places the responsibility on the teachers who teach in another mother tongue. In my study it did not revealed any difference in teaching methods from many or few students with different cultural backgrounds and the culture identity is taken for granted. My study shows that teachers belives that the last two centuries of history is most important for the cultural identity but they do not teach in the last two centuries.

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 2004. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 95-101).