Grunden för arbetet bygger på uppdragsgivarens intresse att arbeta med 3D simulering för passformsbedömning av klädesplagg vid produktutveckling. Rapportens syfte är att undersöka programvaran Lectra Modaris 3D version V8R1 funktioner, möjligheter och begränsningar. Fokus ligger på gradering av avatar utifrån kroppsmåttlista för storlek Medium och XXL. Uppdragsgivaren är ett konfektionsföretag av arbetskläder och i studien används två överdelsplagg för herr vid verifiering av korrespondensen mellan virtuell och fysisk miljö.   Lämplig befintlig avatar i programvaran manipuleras efter kroppsmåttlista och fysisk provperson valdes ut efter bröstviddsmått. Ett frågeformulär har upprättats för jämförelse av fysisk och virtuellt plagg samt mannekänger och besvaras av fem deltagare med erfarenhet av att bedöma passform. Rörelsevidd och plaggets längd i 3D korresponderar väl med fysisk avprovning. Studiens resultat och slutsats visar tillvägagångssätt för att uppnå ett trovärdigt passformsresultat som överensstämmer med fysisk miljö. För gradering av avatar bör resultatet kontrolleras, exempelvis mot fysisk person för att säkerställa trovärdigheten i resultatet. För korrekt upplevelse av passform i 3D bör även det virtuella materialets egenskaper fastställas mot fysiskt för att ge rätt fall, veck och dragningar. / The foundation for the study was an interest request from a company who wants to work with 3D simulation for fitting verification during product development of textile wear. The purpose of the study was to examine the features, possibilities and limitations in the virtual software Lectra Modaris 3D version V8R1. The thesis targeting grading of avatar that is based on body measurements for the sizes Medium and XXL. The cooperation company is a producer of workwear and in the thesis two garment for upper part of body that they developed are used, for an equivalent comparison of virtual and physical environment.   Suitable existing avatar in the programme was chosen and graded according to body measurement chart, physical mannequin was chosen after correspondence to chest width. A questionnaire was developed and given to five participants with suitable knowledge that were chosen to participate in the study, for the sole purpose of evaluating graded avatars and compare fitting result on virtual and physical mannequin. The thesis shows that the ease and length of the garment in 3D were equivalent with physical garment. The result and conclusion of the thesis shows an approach to validate settings in 3D, to get a reliable ground for fitting evaluation. The avatar should verificate by being compared to a physical person, to increase the credibility in the results. In the same way, properties of the material should be compared for better basis for fitting verification of the garments drape, wrinkles and strains.