<p>I denna uppsats kommer jag att fördjupa mig i tänkandet bakom Nationellbastaktik och ”Tankeprocessen” som beskrivs i den samt Anna Kåvers ”Att levaett liv inte vinna ett krig”. Jag har valt att använda mig av dessa två teorier dåde berör Poliser och polisutbildningen. Häftet har tagits fram för attkvalitetssäkra vissa delar av Polisens arbete, Anna Kåvers bok, ”Att leva ett livinte vinna ett krig” där hon beskriver ett annat effektivt sätt att hantera tankar,känslor och situationer. Detta känns viktigt då stress är en del av vardagen somPolis. Att ha ett verktyg till hjälp för att hantera denna stress bör rimligtvis varaen prioriterad fråga och uppgift.Då det finns likheter i syftet mellan dessa två metoder för tanke och stresshantering och vill jag utreda om man fogar samman dessa två metoder får viett mentalt verktyg som har ett stort användningsområde när det gäller attmotverka stress.</p>

<p>Denna rapport belyser de rådande juridiska riktlinjer som Polisen har att tillgå vid användandet av provokativa åtgärder . Polislagen 8§, 6 artikeln Europakonventionen, fall från Europadomstolen och Högsta domstolen, JO- och JK-uttalanden, Åklagardirektiv och RättsPM fungerar som vägledande dokument då provokativa åtgärder saknar tydlig reglering i lag.Rapporten försöker utreda rådande definitioner gällande provokativa åtgärder och sedan förklara skillnaden mellan det lagliga bevisprovokation och det kriminaliserade brottprovokation, samt det eventuella straffansvar som kan drabba provokatören genom en tolkning och undersökning av de juridiska dokument som finns att tillgå.2003 lades ett lagförslag (SOU 2003:74) angående tydligare regler när provokativa åtgärder får användas och ansvarsfrågan för provokatören. Med detta lagförslag eftersträvades att vidga Polisens användningsområde för provokativa åtgärder. Detta diskuteras och anledningen till att lagen aldrig trädde i kraft.Vi bedömer på grund utav det nuvarande otydliga rättsläget rörande Polisens provokativa åtgärder, att det finns ett behov av ett klargörande i lagtext angående när, var och hur en provokativ åtgärd får genomföras, även provokatörens straffansvar bör tydliggöras.</p>

<p>Den allmänna uppfattningen i Sverige är och har varit att Försvarsmakten inte får ge stöd till polisen som kan innebära att militär trupp utövar tvång eller våld mot civila medborgare. Denna uppfattning kommer ifrån Ådalshändelsen, när militär trupp öppnade eld mot demonstranter i Ådalen 1931 och dödade 5 personer och skadade lika många. Vilka direkta konsekvenser följde av händelsen i Ådalen? Hade militären rätt att öppna eld? Vilka lagar och förordningar reglerade detta under det senaste århundradet? Hur stor är kunskapen om dessa lagar och regler som styr det militära och polisiära samarbetet bland officerare och poliser? I kapitlet ”Gällande lagar och förordningar” framgår vad som styr militärt stöd till polisen idag. I dagsläget är det endast vid terroristbekämpning Försvarsmakten får ge stöd åt polisen som kan innebära tvång eller våld. Minnena från Ådalen kanske i praktiken stoppade användningen av militärt våld mot civila medborgare, men under resultatkapitlet framgår det med tydlighet att verkligheten kunde ha blivit annorlunda. Lagar och förordningar gjorde det fullt möjligt att använda sig av militär trupp för att kväva uppror och upplopp med, om nöden krävde det, huvuddelen av de resurser militären förfogade över fram till 1960 talets slut. Kunskapen om detta är dålig hos officerare och poliser idag. Även polisens möjlighet att begära stöd vid terroristbekämpning är relativt okänt hos båda kategorierna. Detta är något jag hoppas kommer att ändras i framtiden.</p>

<p>Denna uppsats har skrivits som en del i de studier i krigsvetenskap jag erhållit under yrkesofficersprogrammet.<strong>     </strong></p><p>Syftet med detta arbete är att ta fram faktorer som påverkar luftburna förband, vad gäller deras förmåga till rörlighet på marken. Detta för att ge en ökad förståelse samt bidra till utveckling av reglemente för luftburen bataljon.</p><p>Den metod som används i uppsatsen är komparation med litteraturstudier som presenteras i deskriptiv form. Den teknik som används för insamling är litteratursökning. Två frågeställningar har behandlats; Vilka faktorer påverkar den grundläggande förmågan rörlighet hos luftburna förband? samt vad säger styrdokumenten om förmågan rörlighet vid luftburen bataljon i Försvarsmakten idag?</p><p>Utifrån mina gjorda litteraturstudier av Operation Market Garden samt styrdokumenten för luftburen bataljon har jag fått fram att följande faktorer påverkar rörligheten vid luftburna förband: ledning (formering av förband, samordning), verkan (direkt, indirekt, pansarvärnsvapen) underrättelser, skydd, materiel/utrustning samt underhåll.</p>

Bakgrunden till denna rapport är att få en fördjupad kunskap inom ämnet förhörsmetodik. Syftet är att belysa de detaljer som förutsätter ett lyckat förhör och vilket säkerställer trovärdig, korrekt och tillförlitlig information. I detta arbete har vi utgått från kvalitativ metod med tyngdpunkten i litteraturen inom det förhörstekniska och rättspsykologiska området, samt kompletterande källor i form av intervjuer och föreläsningar med anledning att förankra och jämföra kunskaperna med verkligheten. Den kognitiva intervjun som förhörsmodell är starkt förankrad i vetenskaplig forskning och mycket gångbar, varför vi har valt att presentera den närmare. Ett lyckat förhör är av största vikt i en utredning och beror på flera samverkande faktorer. Människans minnesfunktion, sambandet mellan sociala och kommunikativa processer, individers fysiska och sociala behov, språkets betydelse och frågeteknik, är alla viktiga grundstenar och tas upp i rapporten. Arbetet visar att idag, ligger ansvaret att utvecklas som förhörsledare till största delen på den enskilde polismannen och utbildning är en förutsättning för att ligga i fas med forskningsresultat. På polisutbildningen i Umeå bör ämnet ges mer tid i anspråk och vi hoppas att detta arbete kan fungera som inspiration till vidare utveckling.

Syftet med detta fördjupningsarbete är att få en fördjupad kunskap om polisens samarbete med vårdpersonal. Vi har avgränsat oss till att studera polishandräckningar åt psykavdelningen och tillnyktringsenheten i Skellefteå och Umeå för att se om det finns någonting som går att förbättra. Vi tror inte att det är en tillfällighet att det sker olyckor vid just handräkningsärenden. Vi har efter lite efterforskningar insett att det inte finns så mycket information nedskrivet om hur samarbetet fungerar, utan det mesta är oskrivna rutiner och regler som både vårdpersonalen och poliserna tar förgivet att motparterna vet. Det vi vill belysa är hur polisen och vårdpersonalen samarbetar rent säkerhetsmässigt och hur det kan utvecklas. Vi kommer också lyfta fram de lagar som kan vara relevanta vid olika typer av handräkning och överlämnanden för vård. Men vi nöjer oss med att nämna dessa lagar som bilaga till arbetet.

Denna rapport syftar till att belysa problemen som uppstår när polis och kriminalvård skall samverka vid ett allvarligare upplopp på en av Sveriges kriminalvårdanstalter. Rapporten kommer att utreda det grundläggande ramverket för hur de två myndigheterna ska gå tillväga för att lösa en uppkommen situation. Inom kriminalvården benämner man ett upplopp som en incident och inom polisen kan man klassa ett större upplopp som en särskild händelse. Det som styr hur kriminalvården skall agera och hur organisationen skall se ut regleras i KVAF 2006:14. Hur polisen skall organisera sin ledning och hur de ska arbeta vid en särskild händelse regleras i FAP 201-1. I rapporten beskrivs de förutsättningar som lagstiftaren ger för samarbeta vid ett upplopp och de problem som kan uppstå när två myndigheter har krav att lösa uppgiften. Denna rapport kommer att visa hur oklar ansvarsfrågan är och belysa olika utredningar som gör en bedömning av ansvarsfrågan men som lämnar frågan fortfarande öppen för tolkning pga. att bedömningarna är oklara. I rapporten finns även en praktisk inblick i problemet genom att vi granskat kriminalvårdens och polisens utredningar om upploppet i Malmö i oktober 2006. Slutligen ger vi vår åsikt om problemet och bidrar med några förslag som kanske kan underlätta lösningen på frågan om ansvarsförhållandet i framtiden.

1999 mördades två poliser i Malexander. 2007 skedde ännu ett polismord. Att tre poliser hade dött i tjänsten basunerades ut i media – men hur många vet vad som hände med kollegor och anhöriga efter händelsen? Fick de något stöd eller lämnades de att själva hantera sina upplevelser? Då vi själva snart är färdiga poliser undrar vi hur det psykosociala omhändertagandet ser ut om vi själva eller någon kollega skulle råka ut för något. Vi har valt att titta närmare på hur arbetet med debriefing har förändrats mellan de två polismorden. För att ta reda på detta har ett antal intervjuer genomförts med personer som på något sätt har varit inblandade i de två händelserna. Slutsatserna vi har dragit är att det har skett en utveckling av organisationen runt psykosocialt omhändertagande, men att det fortfarande finns mycket kvar att utveckla. Inställningen till debriefing har förändrats med åren och man ser numera det som naturlig del i efterbearbetningen av traumatiska händelser.

Vi har för avsikt att redogöra för två av de utvecklingsområden som ingår i projektet ”En Nationell Polis”. Det ena är framtagandet av en nationell polistaktik vid vardagsverksamhet – farlig situation och vid insats mot folkmassa och det andra handlar om en nationell samordning av bombskyddsverksamheten. Trenden går mot en grövre brottslighet och det har visats att kriminella skyr få medel i sitt agerande. Svensk polis saknar en homogen taktik som handlar om att på ett säkert sätt hantera situationer i vardagsverksamheten som kan utvecklas till att vara farliga. Syftet med det arbete som påbörjats är att den ”vanliga” polismannen ska ges en god bastaktisk kunskap. Sedan händelserna i Göteborg under EU-toppmötet 2001 har det konstaterats att svensk polis saknar kompetens att hantera stora ordningsstöranden. Ett förslag på organisatorisk förändring på behövlig kompetens vid sådana händelser har därför arbetats fram, dessutom ska en nationell förstärkningsorganisation skapas. Bombskyddsverksamheten i Sverige saknar ett gemensamt arbetssätt och utrustningen skiftar mellan olika myndigheter. För att kunna tackla den ökade hotbilden som finns i samhället och den ökade risken för attentat ska en nationell bombskyddsverksamhet utvecklas som ska ge bättre spetskompetens när det gäller bombskydd i Sverige. Utbildningen ska förbättras och ny utrustning ska införskaffas. Organisationen blir nationell, likartad som Nationella insatsstyrkan och ett samarbete med försvaret ska ses över.

Det ingår ett flertal projekt som ligger under arbetet med ”En Nationell Polis”, och vi har för avsikt att redogöra för två av dem. Det ena är framtagandet av en nationell polistaktik vid vardagsverksamhet – farlig situation och vid insats mot folkmassa och det andra handlar om en nationell samordning av bombskyddsverksamheten. Vi har för avsikt att redogöra för vad tanken bakom ”En Nationell Polis” är och vad dessa två ovan nämnda projekt innebär. För att uppnå detta har vi tagit del av material främst från Rikspolisstyrelsen på det interaktiva nätet intrapolis. Trenden går mot en grövre och grövre brottslighet och det har visats att kriminella skyr få medel i sitt agerande. Svensk polis saknar en homogen taktik som handlar om att på ett säkert sätt hantera uppkomna situationer i vardagsverksamheten som kan utvecklas till att vara farliga. Syftet med det arbete som nu påbörjats är att den ”vanliga” polismannen ska ha en god bastaktisk kompetens som kan hjälpa till i vardagsverksamheten och lösa situationer på ett nationellt kvalitetssäkrat sätt. Sedan händelserna i Göteborg under EU-toppmötet 2001 har det konstaterats att svensk polis saknar kompetens att hantera stora ordningsstöranden. Ett förslag på organisatorisk förändring vid sådana händelser har därför arbetats fram. Polismän i yttre tjänst ska utbildas i olika nivåer. En nationell förstärkningsorganisation ska skapas. En nationell bombskyddsverksamhet ska utvecklas. Dessutom ska ett samarbete med försvaret ses över.