Korsningar, busshållplatser, söderbackar och lastkajer är ytor med extrem påkänning på grund av hög trafikbelastning, låg hastighet, accelerationer, inbromsningar, svängningar, spårbundenhet och utsatthet för höga temperaturer. Den speciella lastsituationen riskerar orsaka spårbildning, vilket är det vanligaste problemet i korsningar. Genom att anpassa beläggningen efter den utsatta ytan så kan projektören påverka vägens funktion och livslängd. Syftet med detta examensarbete var att studera vilka beläggningsåtgärder som är lämpliga för utsatta körytor såsom korsningar och busshållplatser samt att se vad som orsakar skadebilden i en skadedrabbad korsning. Vidare var syftet att jämföra tre beläggningsalternativ för att se vilket som var mest fördelaktigt ur ett livslängds- och kostnadsperspektiv. Frågeställningarna var följande: 1. Vilka beläggningar är lämpliga för särskilt utsatta körytor såsom korsningar och busshållplatser? 2. Vad orsakar skadebilden vid frånfarten på Malmslättsvägen vid korsningen Malmslättsvägen/ Kaserngatan? 3. Vilken beläggningsåtgärd av ABS11, Densiphalt och PMA är bäst ur ett livslängd- och kostnadsperspektiv under 20 år för korsningen Malmslättsvägen/ Kaserngatan? För att besvara frågeställningarna gjordes litteraturstudier samt en fallstudie i form av okulär bedömning och balkanalys i det aktuella vägsnittet. Dessutom jämfördes livslängd och kostnader mellan beläggningsalternativen i PMS Objekt respektive genom en ekonomisk beräkningsmetod. Resultatet visade att ett bindlager kan uppta de skjuvkrafter som uppstår på utsatta ytor och förhindrar därmed sprickbildning och deformationer. CBÖ och platsgjuten betong har i studier visat begränsa spårbildning. Densiphalt är lämplig som beläggning på utsatta ytor och ger samtidigt ytan motståndskraft mot olja och bensin. IM är starkare, styvare och mindre deformationsbenägen än en vanlig asfalt och är därför lämplig på högtrafikerade vägar. Fallstudien på det aktuella vägsnittet visade att skadebilden hade två orsaker. Dels fanns ett ytslitage som var orsakat av den spårbundna dubbdäckstrafiken. Dessutom förekom plastisk deformation i det andra och tredje asfaltlagret till följd av otillräcklig stabilitet i asfaltmassan med hänsyn till den långsamtgående och stillastående trafiken. De obundna lagren var till synes opåverkade vid balkanalysen. Jämförelsen mellan beläggningsalternativen visade att Densiphalt hade längst livslängd följt av PMA och ABS11. Kostnadsmässigt hade PMA lägst annuitet följt av Densiphalt och ABS11. Orsaken till att ABS11 var dyrast var troligen behovet av mellanliggande akutåtgärder i form av gjutasfalt. Slutsatsen var att kompletterande bindlager, CBÖ, PMA, Densiphalt, betong och IM var lämpliga beläggningar för särskilt utsatta ytor. Skadebilden vid det undersökta vägsnittet bedömdes bero på ytslitage på grund av spårbunden dubbdäckstrafik samt plastisk deformation till följd av tung trafik. Densiphalt hade längst livslängd och PMA hade lägst annuitet. Konventionell ABS11 var sämst ur både livslängds- och kostnadsperspektiv, vilket bedömdes bero på behovet av mellanliggande akutåtgärder i form av gjutasfalt.