Det här är en uppsats som undersöker den tidiga datoriseringen av Sverige (1950- 1980-talet) och mer specifikt hur tiden minns i form av olika narrativ. Undersökningens historiska empiri består i ett antal intervjuer av så kallade ”internetpionjärer” som utfördes mellan 2005 och 2008 i forskningsprojektet Från matematikmaskin till IT. Uppsatsen undersöker hur tekniksynen i dessa intervjuer framkommer och hur dessa fungerar som berättelser om datortekniken och argumenterar för att de förekommande narrativen vilar på en teknikdeterministisk grund. Datoriseringen och datortekniken beskrivs det historiska materialet i samband med idéer om utveckling och en extern, autonom teknik som kopplas ihop med förhoppningar och upplevelser av en effektivisering. Undersökningen visar även på hur dessa förhoppningar och berättelser verkar tillsammans med sammankopplingar av datortekniken med ideal om kunskap och vetenskaplighet. Slutligen visar undersökningen hur idén om en teknologisk utveckling också framkommer i materialet genom att tekniken används som en tidsmarkör. Där datortekniken kom att förknippas med en vision och en förhoppning på framtiden.