Bakgrund: Det ställs höga krav på anestesisjuksköterskor i samband med extubation, de ska klara av att ge en säker vård, kommunicera med sitt team samt bedöma patientens alla mätvärden och riskfaktorer. Att extubera innebär alltid en risk och kan leda till komplikationer för patienten.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter vid svårigheter av extubation.  Metod: En kvalitativ metod användes och tolv semistrukturerade intervjuer utfördes. Det insamlade datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys baserat på Graneheim och Lundman.  Resultat: I analysen framkom sex subkategorier som resulterade i tre kategorier. Dessa var praktisk och mental handlingsberedskap som innefattade hur anestesisjuksköterskan förberedde sig inför extubationsmomentet. Andra kategorin upplevelse av svår extubation beskriver hur anestesisjuksköterskan kände trygghet i erfarna kollegor samt hur de med tiden utvecklade ett professionellt lugn. Sista kategorin teamarbete belyste att rak och tydlig kommunikation främjade ett bra samarbete. Som övergripande tema framträdde att vara beredd på det oväntade, plötsligt händer det. Slutsats: Svårigheter med extubation är relativt ovanligt, därför behövs tydligare riktlinjer som anestesisjuksköterskan kan vända sig till vid extubationssvårigheter. Simuleringsövningar kan vara ett hjälpmedel för att tryggare kunna hantera komplexa extubationer. För att upprätthålla patientsäkerheten samt få hjälp vid kritiska moment beskrevs att en rak och tydlig kommunikation behövdes på sal vilket även främjade ett gott samarbete. / Background: High demands are placed on the nurse anesthetists during extubation, they must be able to provide safe care, communicate with the team and assess all the patient's measurement, readings and risk factors. Extubation always involves a risk and can lead to complications for the patient.  Purpose: The purpose of the study was to describe the nurse anesthetists experiences with difficulties of extubation.  Method: A qualitative method was used and twelve semi-structured interviews were conducted. The collected data material were analyzed with qualitative content analysis based on Graneheim and Lundman.  Results: In the analysis, eight subcategories emerged which resulted in three categories. These were ability to take action practically and mentally which included how the nurse anesthetist prepared for the extubation moment. The second category, experience of difficult extubation, describes how the nurse anesthetist felt safe in the company of experienced colleagues and how they developed a professional calm over time. The last category teamwork highlighted that straight and clear communication promoted good cooperation. As a theme to be prepared for the unexpected, suddenly it happens emerged.  Conclusion: Difficulties with extubation are relatively uncommon, therefore clearer guidelines are needed to which the nurse anesthetists can turn to in the event of extubation difficulties. Simulation exercises can prepare the nurse in being able to handle complex extubations more safely. In order to maintain patient safety and get help at critical moments, it was described that straight and clear communication was needed in the room, which also promoted good cooperation.