Inledning: Psykoterapeutiskt arbete med bearbetning av omedvetna känslomässiga konflikter innebär ofta terapiprocesser som varar över lång tid och kan bedrivas med skiftande tekniker. Psykodynamiskt inriktade terapeuters arbetssätt speglar deras teoretiska övertygelse och personliga läggning. Många arbetar intuitivt och med ett eklektiskt förhållningssätt. Att arbeta efter en sekventiell, tydligt formgiven metod är ovanligt inom den dynamiska/analytiska traditionen. Syftet med studien är att undersöka fem psykoterapeuters upplevelse av att lära sig arbeta efter en specifik metod med fokus på affekter; Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy. Frågeställningarna fokuserar på terapeuternas upplevelse av att lära sig arbeta med metoden, deras beskrivning av skillnaderna mellan sitt tidigare arbetssätt och det nya samt hur utbildningen påverkat deras syn på vad som är verksamt i psykoterapi. Metod: Fem psykoterapeuter som gått Patricia Coughlin Della Selvas treåriga ISTDPutbildning har intervjuats. Resultaten visar att terapeuterna upplevde ISTDP metoden som mycket komplicerad att lära sig. Att frångå sitt tidigare mer intuitiva, inväntande arbetssätt har varit svårt. Det aktiva arbetet med försvaren och metodens multifokus kräver mycket av både terapeut och patient, men ger enligt terapeuterna utdelning i form av snabbare positiv förändring för patienten. Terapeuterna anser att ISTDP-utbildningen har givit dem färdigheter och trygghet att arbeta på ett mer aktivt sätt som når fram till bortträngda minnen och affekter och blir till hjälp för patienten. Terapeuternas övertygelse om vikten av att affekter genomlevs i terapirummet har förstärkts under utbildningen. De påtalar också metodens skarpa fokus på intrapsykisk konflikt samt tydlig överenskommelse med patienten kring vad man ska arbeta med som verksamma faktorer. Slutsatser: Att lära sig arbeta med ISTDP upplevs som komplicerat och känslomässigt omvälvande. När man väl blivit förtrogen med metoden ger det aktiva, direkta arbetssättet enligt terapeuterna möjlighet att ta sig dit man har för avsikt att komma i patientarbetet, nämligen till genomarbetning av omedvetna minnen och affekter. En alltför inväntande och försiktig terapeutisk hållning upplevs hindrande för den terapeutiska processen.