Inledning: Inom ISTDP har psykodynamisk diagnostik utvecklats och används kontinuerligt i behandlingen. Diagnostiken delar in patienter i olika karaktärsstrukturer. Frederickson (2013) gör en indelning i de fyra kategorierna lågt motstånd, moderat motstånd, högt motstånd och skör. Föreliggande studie undersöker hur patienters bedömda karaktärsstruktur samvarierar med patientens självskattning av sina psykiska besvär.  Frågeställningar: Samvarierar terapeutens bedömning avseende karaktärsstrukturerna lågt motstånd, moderat motstånd, högt motstånd och skör med patientens självskattade psykiska besvär med utvärderingsformuläret CORE-OM.  Metod: 31 patienter på tre olika psykiatriska mottagningar har fyllt i självskattningsformuläret CORE-OM. Därefter intervjuades de av psykolog för att bedöma karaktärsstruktur. Den fastställda karaktärsstrukturen jämfördes med utfall i CORE-OM. De statistiska analyserna har genomförts med Spearmans rho värde. Kruskal - Wallis rangordningstest. Vald signifikansnivå < 0.05. Uppföljande parvisa post/hoc test (Man-Whitney U test med Bonferoni korrigerat p värde).  Resultat: Bedömd karaktärsstruktur samvarierar med patientens självskattning av psykiska besvär mätt med CORE-OM. Skillnaderna är signifikanta mellan karaktärstrukturerna moderat motstånd och skör avseende både CORE-OM total- och domänpoäng. Karaktärsstrukturen skör skiljer ut sig signifikant från övriga i domänen risk med högre grad av risk rapporterad. Karaktärsstrukturen moderat motstånd skiljer ut sig signifikant med rapporterat lägre grad av svårigheter i underkategorierna nära relationer och socialt i förhållande till övriga.  Diskussion: Studiens resultat påvisar att bedömning av karaktärsstruktur utifrån ISTDP är en tillförlitlig diagnostisk metod. Resultatet stödjer den långa traditionen av teoribildning inom den psykodynamiska traditionen vad gäller koppling mellan art av försvar och graden av psykisk ohälsa. / Introduction: In ISTDP have psychodynamic diagnostics developed and is continuously used in the treatment. The diagnostics divides patients into different character structures. Frederickson (2013) makes a classification into these four categories low resistance, moderate resistance, high resistance and fragile. This study examines how patients assessed character structure correlates with the patient's self-assessment of their mental problems. Questions: Does therapist's assessment correlate, concerning the nature of the structures low resistance, moderate resistance, high resistance and fragile, with the patient's self-rated mental health problems with the evaluation form CORE-OM. Methods: 31 patients at three psychiatric clinics have completed the self-assessment form CORE-OM. Then they were interviewed by the psychologists to assess the character of the structure. The estimated structure was compared with the outcomes of the CORE-OM. The statistical analyzes were conducted with Spearman's rho value. Kruskal - Wallis rank test. Selected level of significance <0:05. Follow-up pairwise mail / hoc test (Man-Whitney U test with Bonferoni corrected p value). Results: The estimated character structure correlates with the patient's self-assessment of psychological disorders as measured by the CORE-OM. The differences are significant between character structures moderate resistance and fragile regard both the CORE-OM total and domain scores. Fragile character structure stands out significantly from the rest of the domain risk with higher degree of risk reported. Character Structure moderate resistance stands out significantly with reported lower degree of difficulty in subcategories close relationships and socially with the rest. Discussion: The study's results demonstrate that the assessment of the character structure based ISTDP is a reliable diagnostic method. The results support the long tradition of theory in the psychodynamic tradition of the link between the nature of the defense and the level of mental illness.

Inledning: ISTDP-metoden har en växande evidensbas. Metoden kräver högre grad av aktivitet och direkthet från terapeutens sida jämfört med klassiskt psykodynamiskt förhållningssätt. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om psykoterapeutstuderandes upplevelser av att lära sig och arbeta med ISTDP parallellt med andra utbildningsinslag. Frågeställningar: Fokuserar på psykoterapeutstuderandes upplevelser av lära och integrera ISTDP-metoden med andra psykodynamiska arbetssätt. Metod: Kvalitativ intervjustudie med psykoterapeutstuderande som utbildats i ISTDP under psykoterapeututbildningen. Resultat: Upplevelserna av ISTDP-momentet skiljer sig mellan intervjupersonerna, som beskriver en ambivalens: dels uppskattning över att ha lärt sig metoden, dels utmaningen i att vara aktiv, uppmärksam och samtidigt tänka ut lämpliga interventioner. Initial osäkerhet avtog med ökad erfarenhet och gav större mod och trygghet i terapeutrollen. Metoden upplevs underlätta tydlighet, fokus och ångestreglering i patientarbetet. ISTDP-momentet gavs stort utrymme vilket begränsade utrymmet för andra ämnen. Diskussion: Denna studie visar på svårigheter förknippade med att lära sig en metod där arbetssättet skiljer sig från övriga utbildningsmoment. Studien belyser vikten av balans mellan utmaning och trygghet i lärsituationen med hänsyn taget till studenternas tidigare kunskaper och begränsade erfarenhet. Faktorer som gynnar respektive hämmar lärandet diskuteras. / Introduction: ISTDP, a method with a growing evidence base, requires a greater degree of activity and directness from the therapist than the classical psychodynamic approach. The purpose of this study is to gain knowledge of psychotherapy students' experience of learning ISTDP in parallel with other educational features. Questions: Focus on psychotherapy students' experience of learning ISTDP and integrating it with other ways to work in psychodynamic therapy. Results: Interviewees describe ambivalence: on one hand an appreciation of having learned the method, on the other the challenges of being active, attentive, and finding appropriate interventions. Growing experience led to greater courage and sense of security in the therapist role. The method was perceived to facilitate clarity, focus, and regulation of anxiety in patient work. Discussion: This study demonstrates the difficulties involved when learning a method where working ways differ from those taught in other courses. The study underlines the importance of a balance between challenge and security in the learning situation, considering the students' previous knowledge and limited. Factors that promote and impede learning are discussed.

Inledning: Psykoterapeutiskt arbete med bearbetning av omedvetna känslomässiga konflikter innebär ofta terapiprocesser som varar över lång tid och kan bedrivas med skiftande tekniker. Psykodynamiskt inriktade terapeuters arbetssätt speglar deras teoretiska övertygelse och personliga läggning. Många arbetar intuitivt och med ett eklektiskt förhållningssätt. Att arbeta efter en sekventiell, tydligt formgiven metod är ovanligt inom den dynamiska/analytiska traditionen. Syftet med studien är att undersöka fem psykoterapeuters upplevelse av att lära sig arbeta efter en specifik metod med fokus på affekter; Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy. Frågeställningarna fokuserar på terapeuternas upplevelse av att lära sig arbeta med metoden, deras beskrivning av skillnaderna mellan sitt tidigare arbetssätt och det nya samt hur utbildningen påverkat deras syn på vad som är verksamt i psykoterapi. Metod: Fem psykoterapeuter som gått Patricia Coughlin Della Selvas treåriga ISTDPutbildning har intervjuats. Resultaten visar att terapeuterna upplevde ISTDP metoden som mycket komplicerad att lära sig. Att frångå sitt tidigare mer intuitiva, inväntande arbetssätt har varit svårt. Det aktiva arbetet med försvaren och metodens multifokus kräver mycket av både terapeut och patient, men ger enligt terapeuterna utdelning i form av snabbare positiv förändring för patienten. Terapeuterna anser att ISTDP-utbildningen har givit dem färdigheter och trygghet att arbeta på ett mer aktivt sätt som når fram till bortträngda minnen och affekter och blir till hjälp för patienten. Terapeuternas övertygelse om vikten av att affekter genomlevs i terapirummet har förstärkts under utbildningen. De påtalar också metodens skarpa fokus på intrapsykisk konflikt samt tydlig överenskommelse med patienten kring vad man ska arbeta med som verksamma faktorer. Slutsatser: Att lära sig arbeta med ISTDP upplevs som komplicerat och känslomässigt omvälvande. När man väl blivit förtrogen med metoden ger det aktiva, direkta arbetssättet enligt terapeuterna möjlighet att ta sig dit man har för avsikt att komma i patientarbetet, nämligen till genomarbetning av omedvetna minnen och affekter. En alltför inväntande och försiktig terapeutisk hållning upplevs hindrande för den terapeutiska processen.

Bakgrund: AD/HD innebär en funktionsnedsättning med kärnsymptom som ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Personer med AD/HD har också ofta problem med känsloreglering. Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) syftar till att hjälpa patienter till ökad förmåga att uppleva komplexa känslor genom att medvetandegöra dem. Terapiformens utgångspunkt är att många patienters problem skapas av känslomässigt undvikande och den betonar värdet av upplevelse av känslor i terapirummet. Studien syftade till att undersöka effekten av ISTDP på symtomen hos patienter med AD/HD som ett komplement till sedvanlig medicinbehandling. Frågan var om behandling riktad mot känsloreglering påverkar den globala symptombilden för personer med AD/HD. Metod: Studien är en naturalistisk pilotstudie med sex patienter som fick 10 sessioners behandling med ISTDP. Utfallsmåtten var Inventory of Interpersonal Problems, Adult ADHD Self Report Scale, Beck Anxiety Inventory och Patient Health Questionnaire-9. Primärt utfallsmått var Adult ADHD Self Report Scale. Patientens problem mättes vid 4 tillfällen, vid första, fjärde, sjunde och sista veckan av behandlingen. Resultat: Patienterna förbättrades signifikant på Inventory of Interpersonal Problems och Adult ADHD Self Report Scale och på Beck Anxiety Inventory. Det fanns dock en stor variation inom gruppen. Vissa patienter förbättrades tydligt, andra förblev oförändrade och någon försämrades. Slutsatser: ISTDP som ett komplement till sedvanlig medicinbehandling och kan hjälpa vissa personer med AD/HD att fungera bättre interpersonellt. Det fanns också tecken på minskning av symptomen på AD/HD samt visar tendenser till reducerad ångest. Ingen följsamhetskattning till ISTDP gjordes. Detta samt det låga deltagarantalet och avsaknaden av kontrollgrupp gör att det är svårt att generalisera resultaten. De ska snarare ses som indikationer på vikten av ytterligare forskning.

När det gäller vuxna patienter, visar studier att Davanloos Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) är evidensbaserad och effektiv vid flera sjukdomstillstånd. Medan det finns få bevis varken för eller emot tillämpningen av ISTDP på barn och ungdomar, har en artikel skriven av Linda Gilbert (2004) fått författaren till föreliggande litteraturstudie att tro att det inte finns ett bättre val än att börja forska om tillämpningen av ISTDP tekniker på barn och ungdomar och för att visa hur dessa tekniker skiljer sig från dem som används med vuxna. Denna litteraturstudie är ett teoretiskt förslag för att använda ISTDP med fokus på mentaliseringsteorin inom ramen för BUP. När det gäller KBT leder internationella forskningsresultat till nödvändigheten att fästa blicken på andra evidensbaserade metoder också när det gäller behandlingar för barn och ungdomar med psykiska och psykosociala problem. Davanloos ISTDP är en sådan evidensbaserad metod. Medvetenhet om mentaliseringsteorins kunskapsbas gör det möjligt för ISTDP terapeuten att ägna särskild uppmärksamhet åt specifika händelser i sociala relationer som aktiverar otrygghet och bidrar till förlust av mentalisering hos ungdomspatienten. Affekter hos ungdomspatienten regleras genom att de tas emot, känns och förstås av ISTDP terapeuten. Så småningom kan patienten börja internalisera terapeutens affektreglering. Psykiska skador repareras genom att terapeuten erbjuder sig som ett gott anknytningsobjekt med hög mentaliseringsförmåga. Destruktiva försvar aktiveras inte och genuina affekter blockeras inte längre av patienten. På neurobiologisk nivå sker då en strukturell utvidgning i den orbitofrontala barken och dess synaptiska förbindelser med hjärnans känsloregioner. Därför måste ISTDP terapeuten vara mycket intuitiv med hög mentaliseringsförmåga och måste snabbt känna när ungdomen blockerar och använder försvar mot genuina känslor. En etiskt försvarbar slutsats vad gäller forskning kring tillämpning av Davanloos ISTDP på barn och ungdomar är att om ett problem kan lösas snabbt med en viss metod som gör att problemet kostar både patienten och samhället mindre pengar ska den metoden utforskas för implementering inom barn och ungdomspsykiatrin.

No description available.

ISTDP (Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy) är en psykodynamisk behandling som intervenerar på ångest och försvar. Metoden innebär aktivering av starka känslomässiga processer hos patienten varför det är relevant att undersöka om detta kan uppnås i terapier som sker på distans - en särskilt relevant fråga i samband med covid-19-pandemin. Frågeställningarna undersökte hur ISTDP-terapeuter upplever terapi via digitala mötestjänster samt upplevda skillnader av distansterapi med sköra respektive motståndskraftiga patienter. Studien hade en concurrent, embedded mixad-metoddesign. Kvantitativa data med bekvämlighetsurval samlades från svenska, CORE-utbildade ISTDP-terapeuter [n=38] genom en webbaserad enkät. Inbjudan skedde via facebookgrupp. Frågorna eftersökte deskriptiv information såväl som upplevelser av digital ISTDP och besvarades på en likertskala 1-7. Kvalitativa data med bekvämlighetsurval samlades genom separata, semi-strukturerade intervjuer med fyra [n=4] terapeuter från samma målgrupp och bearbetades med tematisk analys. Inbjudan skedde via mejlkontakt. Korrelationsanalyser av kvantitativa data visade på ett samband mellan lägre upplevd digital kompetens och sämre upplevd funktionalitet av digital ISTDP. Upplevda svårigheter med digital ISTDP-terapi korrelerade med svårigheter i arbetet med både sköra och motståndskraftiga patienter. I den kvalitativa undersökningen framkom två huvudteman: möjligheter och begränsningar med digital ISTDP. Huvudtemat möjligheter innefattade undertemana: ett portabelt terapirum, terapeutens egenpåverkan samt patientens strukturerande jag. Huvudtemat begränsningar innefattade undertemana: ett sårbart terapirum, patientens konflikt mot plattformen och skärmen - en begränsning bland flera. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att ISTDP-terapeuter upplever såväl fördelar som nackdelar med digital terapi. Upplevelser av det digitala formatets funktion hade också ett samband med upplevelser av arbetet med digital ISTDP. / ISTDP (Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy) is a psychodynamic treatment that addresses anxiety and defenses. The method’s reliance on in-session emotional processing raises the question whether this can be achieved remotely - especially in connection to the covid-19-pandemic. Research questions explored how ISTDP-therapists experience therapeutic work through video conferencing as well as their perceived differences of remote therapy between fragile and resistant patients. The study used a concurrent, embedded, mixed- methods design. Quantitative data, using convenience sampling, was collected from Swedish core-trained ISTDP-therapists [n = 38] through a web-based questionnaire. Invitations were made through a facebook group. Items explored descriptive information, experiences of digital ISTDP and could be answered on a likert scale between 1-7. Qualitative data, using convenience sampling, was collected separately through semi-structured interviews with four [n = 4] participants from the same target group and processed using thematic analysis. Invitations were made via e-mail. Correlation analysis of the quantitative data showed a relationship between low digital self-efficacy and experienced difficulty performing digital ISTDP. Difficulties with digital ISTDP therapy had same-size correlations with both fragile and resistant patient difficulty. In the qualitative study, two main themes were found: possibilities and limitations with digital ISTDP. The main theme possibilities included the underthemes: a portable therapy room, and effects on the individual therapist and the patient’s structured self. The main theme limitations included: a vulnerable therapy room, the patient’s conflict against the platform and the screen – a limitation among others. In conclusion, ISTDP-1therapists experience advantages as well as disadvantages with digital therapy. Experiences of the digital format function also had a relationship with the digital ISTDP working experience.

Objective: One of the main theoretical proposals of Intensive Short-term Dynamic Psychotherapy (ISTDP; Davanloo, 1990) is that experiencing of previously unconscious guilt over aggressive impulses associated with attachment trauma leads to increase in self-compassion. The present study aimed to test this assumption. Method: Videotaped sessions from five therapies from a randomized controlled trial of 20-sessions of time-limited ISTDP for treatment-refractory depression were rated with the Achievement of Therapeutic Objectives Scale (ATOS; McCullough, Larsen, Schanche, Andrews& Kuhn, 2003b). Degree of patient guilt arousal and self-compassion were rated on all available sessions. Data were analyzed using a replicated single-subject time-series approach. Results: Guilt arousal was not shown to positively predict self-compassion for any of the five patients. For one patient guilt arousal negatively predicted self-compassion two sessions ahead in time. Conclusion: The current study yields no support that the experience of guilt over aggressive feelings and impulses leads to increases in self-compassion. On the contrary, the finding that guilt negatively predicted self-compassion for one patient must be considered as an indication that this treatment process might negatively impact self-compassion for some patients in some contexts. However, there are several methodological limitations to the current study in the light of which the results should be regarded as tentative.