Inledning: Inom ISTDP har psykodynamisk diagnostik utvecklats och används kontinuerligt i behandlingen. Diagnostiken delar in patienter i olika karaktärsstrukturer. Frederickson (2013) gör en indelning i de fyra kategorierna lågt motstånd, moderat motstånd, högt motstånd och skör. Föreliggande studie undersöker hur patienters bedömda karaktärsstruktur samvarierar med patientens självskattning av sina psykiska besvär.  Frågeställningar: Samvarierar terapeutens bedömning avseende karaktärsstrukturerna lågt motstånd, moderat motstånd, högt motstånd och skör med patientens självskattade psykiska besvär med utvärderingsformuläret CORE-OM.  Metod: 31 patienter på tre olika psykiatriska mottagningar har fyllt i självskattningsformuläret CORE-OM. Därefter intervjuades de av psykolog för att bedöma karaktärsstruktur. Den fastställda karaktärsstrukturen jämfördes med utfall i CORE-OM. De statistiska analyserna har genomförts med Spearmans rho värde. Kruskal - Wallis rangordningstest. Vald signifikansnivå < 0.05. Uppföljande parvisa post/hoc test (Man-Whitney U test med Bonferoni korrigerat p värde).  Resultat: Bedömd karaktärsstruktur samvarierar med patientens självskattning av psykiska besvär mätt med CORE-OM. Skillnaderna är signifikanta mellan karaktärstrukturerna moderat motstånd och skör avseende både CORE-OM total- och domänpoäng. Karaktärsstrukturen skör skiljer ut sig signifikant från övriga i domänen risk med högre grad av risk rapporterad. Karaktärsstrukturen moderat motstånd skiljer ut sig signifikant med rapporterat lägre grad av svårigheter i underkategorierna nära relationer och socialt i förhållande till övriga.  Diskussion: Studiens resultat påvisar att bedömning av karaktärsstruktur utifrån ISTDP är en tillförlitlig diagnostisk metod. Resultatet stödjer den långa traditionen av teoribildning inom den psykodynamiska traditionen vad gäller koppling mellan art av försvar och graden av psykisk ohälsa. / Introduction: In ISTDP have psychodynamic diagnostics developed and is continuously used in the treatment. The diagnostics divides patients into different character structures. Frederickson (2013) makes a classification into these four categories low resistance, moderate resistance, high resistance and fragile. This study examines how patients assessed character structure correlates with the patient's self-assessment of their mental problems. Questions: Does therapist's assessment correlate, concerning the nature of the structures low resistance, moderate resistance, high resistance and fragile, with the patient's self-rated mental health problems with the evaluation form CORE-OM. Methods: 31 patients at three psychiatric clinics have completed the self-assessment form CORE-OM. Then they were interviewed by the psychologists to assess the character of the structure. The estimated structure was compared with the outcomes of the CORE-OM. The statistical analyzes were conducted with Spearman's rho value. Kruskal - Wallis rank test. Selected level of significance <0:05. Follow-up pairwise mail / hoc test (Man-Whitney U test with Bonferoni corrected p value). Results: The estimated character structure correlates with the patient's self-assessment of psychological disorders as measured by the CORE-OM. The differences are significant between character structures moderate resistance and fragile regard both the CORE-OM total and domain scores. Fragile character structure stands out significantly from the rest of the domain risk with higher degree of risk reported. Character Structure moderate resistance stands out significantly with reported lower degree of difficulty in subcategories close relationships and socially with the rest. Discussion: The study's results demonstrate that the assessment of the character structure based ISTDP is a reliable diagnostic method. The results support the long tradition of theory in the psychodynamic tradition of the link between the nature of the defense and the level of mental illness.

Syftet med studien var att validera den svenska översättningen av självskattningsinstrumentet Norwegian Outcome Response System for Evaluation (NORSE), ett instrument som används för att mäta psykiskt mående. Data har samlats in genom en digital enkät. Urvalet var icke-kliniskt och bestod av totalt 228 individer. Av de 228 individerna gjorde 30 personer enkäten vid två tillfällen för att testa instrumentets stabilitet över tid. För att validera NORSE användes ett redan validerat och etablerat instrument, Clinical Outcomes in Routine Evaluation Outcome Measure (CORE-OM) som standardreferens. Resultatet visade att den svenska översättningen av NORSE har hög intern konsistens och god test-retest reliabilitet, såväl som god reliabilitet och validitet. Resultaten visade även att NORSE och CORE-OM täcker liknande områden men är samtidigt långt ifrån identiska. Föreliggande studie indikerar att det kan finnas ett användningsområde för den svenska översättningen av NORSE i den svenska primärvården. / The aim of this study was to validate the Swedish translation of the self-report instrument Norwegian Outcome Response System for Evaluation (NORSE), an instrument used to evaluate psychological well-being. Data was collected using a digital questionnaire. The sample was non-clinical and consisted of a total of 228 individuals. Out of the 228 individuals, 30 participants took the questionnaire on two occasions to test the stability of the instrument over time. In order to validate NORSE, an already validated and established instrument, Clinical Outcomes in Routine Evaluation Outcome Measure (CORE-OM) was used as a reference standard. The results showed that the Swedish translation of NORSE has a high internal consistency and good test-retest reliability, as well as a good internal reliability and concurrent validity. Results also showed that NORSE and CORE-OM cover similar areas but are far from identical, thus indicating that there could be a use for NORSE in Swedish primary health care.

No description available.

Föreliggande studies syfte var att undersöka behandlingseffekten av ett Internetbaserat självhjälpsprogram med e-poststöd, för personer med olika typer av ångestproblematik. Ett ytterligare syfte var att undersöka behandlingsresultaten när deltagaren själv fick förfoga över behandlingens upplägg och innehåll. Huvudkomponenten i behandlingen utgjordes av sammanlagt 16 moduler hämtade från tidigare Internetbehandlingar riktade mot social fobi, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom samt depression. Behandlingsgruppen utgjordes av 27 individer som varit kontrollgrupp i en tidigare behandlingsstudie. För samtliga deltagare pågick behandlingen tio veckor. Beroendevariabler utgjordes av självskattningsformulären Clinical Outcome in Routine Evaluation – Outcome Measure, Beck Anxiety Inventory, Montgomery Åsberg Depression Rating Scale – Self Rated, Quality Of Life Inventory, resultat på SCID-intervjuer samt kodning av totala symtom. Beroende t-test visade att behandlingsgruppen förbättrades signifikant på samtliga beroendevariabler, vilket innebär att denna KBT-behandling har lett till minskad grad av ångest, nedstämdhet samt ökat välmående, funktion och livskvalitet för deltagarna. Genomsnittlig effektstorlek inom gruppen var Cohens d=0.88.

<p>Föreliggande studies syfte var att undersöka behandlingseffekten av ett Internetbaserat självhjälpsprogram med e-poststöd, för personer med olika typer av ångestproblematik. Ett ytterligare syfte var att undersöka behandlingsresultaten när deltagaren själv fick förfoga över behandlingens upplägg och innehåll. Huvudkomponenten i behandlingen utgjordes av sammanlagt 16 moduler hämtade från tidigare Internetbehandlingar riktade mot social fobi, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom samt depression.</p><p>Behandlingsgruppen utgjordes av 27 individer som varit kontrollgrupp i en tidigare behandlingsstudie. För samtliga deltagare pågick behandlingen tio veckor. Beroendevariabler utgjordes av självskattningsformulären Clinical Outcome in Routine Evaluation – Outcome Measure, Beck Anxiety Inventory, Montgomery Åsberg Depression Rating Scale – Self Rated, Quality Of Life Inventory, resultat på SCID-intervjuer samt kodning av totala symtom. Beroende t-test visade att behandlingsgruppen förbättrades signifikant på samtliga beroendevariabler, vilket innebär att denna KBT-behandling har lett till minskad grad av ångest, nedstämdhet samt ökat välmående, funktion och livskvalitet för deltagarna. Genomsnittlig effektstorlek inom gruppen var Cohens d=0.88.</p>

Studies on relations between number of sessions and effect of psychotherapy have usually assumed a constant rate of change across different lengths of therapy, explained by a model called the dose-effect model. This assumption has been challenged by the good-enough level (GEL) model, which makes the prediction that the rate of change will vary as a function of total number of sessions. This study aimed to compare these models. We also assessed the relationship between reliable and clinically significant change (RCSI) and total dose of therapy. Participants were drawn from two datasets in the Swedish primary care (n = 640) and adult psychiatric care (n = 249). The participants made session-wise ratings on the Clinical Outcomes in Routine Evaluation-Outcome Measure (CORE-OM). Multilevel analyses indicated a better fit using the GEL-model, with some reservations concerning RCSI and patterns of change. The results may indicate a general lawful relationship that may have implications for future research, as well as psychotherapy practice and policy making.