Inledning: ISTDP-metoden har en växande evidensbas. Metoden kräver högre grad av aktivitet och direkthet från terapeutens sida jämfört med klassiskt psykodynamiskt förhållningssätt. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om psykoterapeutstuderandes upplevelser av att lära sig och arbeta med ISTDP parallellt med andra utbildningsinslag. Frågeställningar: Fokuserar på psykoterapeutstuderandes upplevelser av lära och integrera ISTDP-metoden med andra psykodynamiska arbetssätt. Metod: Kvalitativ intervjustudie med psykoterapeutstuderande som utbildats i ISTDP under psykoterapeututbildningen. Resultat: Upplevelserna av ISTDP-momentet skiljer sig mellan intervjupersonerna, som beskriver en ambivalens: dels uppskattning över att ha lärt sig metoden, dels utmaningen i att vara aktiv, uppmärksam och samtidigt tänka ut lämpliga interventioner. Initial osäkerhet avtog med ökad erfarenhet och gav större mod och trygghet i terapeutrollen. Metoden upplevs underlätta tydlighet, fokus och ångestreglering i patientarbetet. ISTDP-momentet gavs stort utrymme vilket begränsade utrymmet för andra ämnen. Diskussion: Denna studie visar på svårigheter förknippade med att lära sig en metod där arbetssättet skiljer sig från övriga utbildningsmoment. Studien belyser vikten av balans mellan utmaning och trygghet i lärsituationen med hänsyn taget till studenternas tidigare kunskaper och begränsade erfarenhet. Faktorer som gynnar respektive hämmar lärandet diskuteras. / Introduction: ISTDP, a method with a growing evidence base, requires a greater degree of activity and directness from the therapist than the classical psychodynamic approach. The purpose of this study is to gain knowledge of psychotherapy students' experience of learning ISTDP in parallel with other educational features. Questions: Focus on psychotherapy students' experience of learning ISTDP and integrating it with other ways to work in psychodynamic therapy. Results: Interviewees describe ambivalence: on one hand an appreciation of having learned the method, on the other the challenges of being active, attentive, and finding appropriate interventions. Growing experience led to greater courage and sense of security in the therapist role. The method was perceived to facilitate clarity, focus, and regulation of anxiety in patient work. Discussion: This study demonstrates the difficulties involved when learning a method where working ways differ from those taught in other courses. The study underlines the importance of a balance between challenge and security in the learning situation, considering the students' previous knowledge and limited. Factors that promote and impede learning are discussed.

Inledning: Psykoterapeutiskt arbete med bearbetning av omedvetna känslomässiga konflikter innebär ofta terapiprocesser som varar över lång tid och kan bedrivas med skiftande tekniker. Psykodynamiskt inriktade terapeuters arbetssätt speglar deras teoretiska övertygelse och personliga läggning. Många arbetar intuitivt och med ett eklektiskt förhållningssätt. Att arbeta efter en sekventiell, tydligt formgiven metod är ovanligt inom den dynamiska/analytiska traditionen. Syftet med studien är att undersöka fem psykoterapeuters upplevelse av att lära sig arbeta efter en specifik metod med fokus på affekter; Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy. Frågeställningarna fokuserar på terapeuternas upplevelse av att lära sig arbeta med metoden, deras beskrivning av skillnaderna mellan sitt tidigare arbetssätt och det nya samt hur utbildningen påverkat deras syn på vad som är verksamt i psykoterapi. Metod: Fem psykoterapeuter som gått Patricia Coughlin Della Selvas treåriga ISTDPutbildning har intervjuats. Resultaten visar att terapeuterna upplevde ISTDP metoden som mycket komplicerad att lära sig. Att frångå sitt tidigare mer intuitiva, inväntande arbetssätt har varit svårt. Det aktiva arbetet med försvaren och metodens multifokus kräver mycket av både terapeut och patient, men ger enligt terapeuterna utdelning i form av snabbare positiv förändring för patienten. Terapeuterna anser att ISTDP-utbildningen har givit dem färdigheter och trygghet att arbeta på ett mer aktivt sätt som når fram till bortträngda minnen och affekter och blir till hjälp för patienten. Terapeuternas övertygelse om vikten av att affekter genomlevs i terapirummet har förstärkts under utbildningen. De påtalar också metodens skarpa fokus på intrapsykisk konflikt samt tydlig överenskommelse med patienten kring vad man ska arbeta med som verksamma faktorer. Slutsatser: Att lära sig arbeta med ISTDP upplevs som komplicerat och känslomässigt omvälvande. När man väl blivit förtrogen med metoden ger det aktiva, direkta arbetssättet enligt terapeuterna möjlighet att ta sig dit man har för avsikt att komma i patientarbetet, nämligen till genomarbetning av omedvetna minnen och affekter. En alltför inväntande och försiktig terapeutisk hållning upplevs hindrande för den terapeutiska processen.