Det var under 40-talet som Sverige började med det skyddsrumsbyggande som under de kommande 50 åren skulle ske i en rasande takt. Sveriges neutrala inställning till krigsföring hade kommit med många positiva aspekter men det hade även resulterat i att Sveriges försvar sackade efter. Efter atombombningen av Hiroshima den sjätte augusti 1945 fick världen se vapenutvecklingens framfart och de förödande konsekvenser den kunde ha. Under 50-talet och kalla kriget vittnade världen om den kapprustning som stormakterna hade, bland annat gällande vapenutvecklingen. Även Sverige hade en egen liten kapprustning, däremot om att bygga skyddsrum som skulle kunna skydda det svenska folket från de vapen som stormakterna utvecklade. Det subventionerande byggandet av skyddsrum fortsatte i Sverige fram tills 2002 när regeringen tog beslut om att inte längre finansiera denna verksamhet. Under det cirka 60 år långa byggskedet hade omkring 70 000 skyddsrum färdigställts, varav det i dagsläget finns ungefär 64 000 skyddsrum som kan ge skydd till cirka sju miljoner människor. I en fråga till MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, om varför det inte finns skyddsrumsplatser till alla svarar de att detta inte är tanken. Skyddsrummen är tänkta att användas i områden som exempelvis städer där en evakuering inte är möjlig. Detta projekt undersöker huruvida tillräckligt många skyddsrumsplatser finns i Stockholms innerstad som är en del av Sveriges huvudstad. Under projektets gång noterades att data för Sveriges skyddsrum är osäker, vid detta projekt har data från MSB samt ArcGIS Hub använts vilka har haft olika antal skyddsrum registrerade. Analyserna har utförts med programvara som bland annat ArcGIS och egen programvara skapad i Python. Den har utförts i flertalet olika steg som alla har givit olika resultat men däremot styrkt samma svar till projektets frågeställning. Slutsatser som kunnat dras i detta projekt är att det inte finns tillräckligt med skyddsrumsplatser för att kunna förse de invånare som bor i Stockholms innerstad. Ifall hänsyn även ska tas till att ett stort antal människor reser in till Stockholm på grund av jobb, fritid och andra aktiviteter blir skyddsrummens underskott av platser ett faktum. / During the 1940s, Sweden began the process of building air raid shelters which would take place at a furious pace over the next 50 years. Sweden's neutral attitude to warfare had come with many positive aspects, but it had also resulted in a lack of quality in Sweden’s defense. After the atomic bombing of Hiroshima on August 6, 1945, the world witnessed the progress of weapons development and the devastating consequences it could have. During the 1950s and the Cold War, the world testified to the arms race of the great powers, including the development of weapons. Sweden also had its own small arms race; however, this was about building shelters that could protect the Swedish people from the weapons that the great powers developed. The subsidized construction of shelters continued in Sweden until 2002 when the government decided to no longer finance this activity. During the approximately 60-year construction phase, about 70,000 shelters had been completed, of which there are currently about 64,000 shelters that can provide protection to about seven million people. MSB, the Swedish Agency for Civil Protection and Emergency Planning, say that the reason why there are not shelters for everyone is because it is not the idea behind them. The shelters are intended to be used in areas such as cities where an evacuation is not possible. This project investigates whether or not enough air raid shelters are located in Stockholm City Centre, which is part of Sweden's capital. During the project it was noted that data for Sweden's shelters is uncertain, in this project data from MSB and ArcGIS Hub have been used which have had different numbers of shelters registered. The analyzes have been performed with software such as ArcGIS and own software created in Python. It has been carried out in several different steps, all of which have given different results but proved the same answer to the project's questions. Conclusions that could be drawn in this project are that there are not enough shelters to be able to provide the residents who live in Stockholm City Centre. If it is also to be considered that a large number of people travel to Stockholm due to work, leisure and other activities, the shelters' room deficit will become a fact.