Prevalensen av långvarig smärta är hög bland äldre, kvinnor är överrepresenterade. Långvarig smärta påverkar äldres vardagliga liv och dess aktivitetsförmåga. Det är vanligt att söka vård för sin smärta, sjukgymnastik är en av behandlingsmetoderna. Syftet med studien var att kartlägga långvarig muskuloskeletal smärta hos äldre ≥ 65 i Västerås, med avseende på smärtintensitet, lokalisation, duration samt påverkan på aktivitetsförmågan och nöjdhet med denna. Vidare var syftet att undersöka könsskillnader och associationer mellan undersökta variabler samt hos vilken yrkesgrupp deltagarna fått behandling för sina smärtrelaterade besvär och upplevd nöjdhet med eventuell behandling. Ett tillfällighetsurval gjordes i tre matvaruaffärer representativa för tre stadsdelar i Västerås. Datainsamlingen gjordes på en icke-vårdsökande population genom en egendesignad enkät. Totalt 300 personer tillfrågades, 129 deltog i studien, 77 kvinnor och 52 män.    Av deltagarna hade 44 %, varav 33 var kvinnor och 24 män, långvarig muskuloskeletal smärta. Den vanligast förekommande smärtdurationen var två år. Deltagarna som rapporterade långvarig muskuloskeletal smärta skattade högre generell aktivitetsförmåga än förmåga att utföra en prioriterad aktivitet. Sextiofem procent hade multipel smärta. Sjuttiosju procent hade fått behandling, och oavsett vårdgivare var deltagarna nöjda. Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan könen gällande de undersökta variablerna. Det fanns en låg men signifikant korrelation mellan självrapporterad nöjdhet med prioriterad aktivitet och självrapporterad aktivitetsförmåga. Inga andra korrelationer förelåg.

<p>Hand-arm vibrationssyndrom (HAVS) är ett tillstånd som inte är så välkänt trots att det är ett relativt vanligt tillstånd bland flera yrkesgrupper. Ökad kunskap inom området kan vara ett redskap för arbetsterapeuter i mötet med patienter med HAVS. Syfte: Syftet var att beskriva den vetenskapliga dokumentationen om hand-arm vibration syndrome (HAVS). Metod: En systematisk litteraturstudie gjordes med sökningar i databaserna AMED, Cinahl och Medline. Nio artiklar valdes till resultatet. Resultat: Beskrivning av vilka bedömningsinstrument som används för bedömning av HAVS, samt vilka konsekvenser HAVS har på aktivitetsförmågan. I en av studierna genomfördes en behandlingsmetod. Flera av artiklarna beskriver svårigheter med ADL. Diskussion: Eftersom HAVS är svårt att diagnostisera och kan yttra sig på så många olika sätt, samt att det inte alltid ger tydliga symtom krävs många olika typer av instrument för att bedöma HAVS. Då gripförmågan ofta blir påverkad yttrar sig detta genom svårigheter att utföra ADL-aktiviteter. Det finns inte några effektiva behandlingsmetoder för personer med HAVS. Slutsats: En arbetsterapeut är viktig för denna grupp, eftersom arbetsterapeuten kan hjälpa till med förebyggande arbete bland annat genom ergonomiska råd. Även efter att skadan uppkommit kan en arbetsterapeut hitta strategier för att underlätta dagliga aktiviteter för personer med HAVS.</p>

Hand-arm vibrationssyndrom (HAVS) är ett tillstånd som inte är så välkänt trots att det är ett relativt vanligt tillstånd bland flera yrkesgrupper. Ökad kunskap inom området kan vara ett redskap för arbetsterapeuter i mötet med patienter med HAVS. Syfte: Syftet var att beskriva den vetenskapliga dokumentationen om hand-arm vibration syndrome (HAVS). Metod: En systematisk litteraturstudie gjordes med sökningar i databaserna AMED, Cinahl och Medline. Nio artiklar valdes till resultatet. Resultat: Beskrivning av vilka bedömningsinstrument som används för bedömning av HAVS, samt vilka konsekvenser HAVS har på aktivitetsförmågan. I en av studierna genomfördes en behandlingsmetod. Flera av artiklarna beskriver svårigheter med ADL. Diskussion: Eftersom HAVS är svårt att diagnostisera och kan yttra sig på så många olika sätt, samt att det inte alltid ger tydliga symtom krävs många olika typer av instrument för att bedöma HAVS. Då gripförmågan ofta blir påverkad yttrar sig detta genom svårigheter att utföra ADL-aktiviteter. Det finns inte några effektiva behandlingsmetoder för personer med HAVS. Slutsats: En arbetsterapeut är viktig för denna grupp, eftersom arbetsterapeuten kan hjälpa till med förebyggande arbete bland annat genom ergonomiska råd. Även efter att skadan uppkommit kan en arbetsterapeut hitta strategier för att underlätta dagliga aktiviteter för personer med HAVS.

Syfte: Kartlägga aktivitetsförmåga, självskattad hälsa och livskvalitet hos patienter med höftfraktur.Metod: För att besvara syfte och frågeställningar genomfördes granskning av ett redan insamlat material från ett forskningsprojekt genomfört på Örebro Universitetssjukhus gällande personer som drabbats av höftfraktur. Denna studie bygger på 103 svarande av 137 deltagare.Data hämtades från insamlat material från ADL-Taxonomin, EQ-5D-3L samt en VAS-skala gällande livskvalitet, som samlades in vid flera tidpunkter. Följande delar av instrumenten användes: ADL-Taxonomin: förflyttning, på-avklädning, personlig hygien. Aktivitetsförmåga med ADL-Taxonomin skattades för tre tidpunkter, innan fraktur, 10 dagar postop och 4 månader postop.EQ-5D-3L dimensoner: rörlighet, oro/nedstämdhet, smärta/besvär, VAS-skala för hälsa, samt en VAS-skala för självskattad livskvalitet utöver EQ-5D-3L. Aktivitetsförmågan utifrån begreppet kan beskrivs från före och efter fraktur. EQ-5D-3L samt VAS-skala för självskattad livskvalitet efter fraktur vid två tillfällen, 10 dagar postop och 4 månader postop. Materialet presenterades i deskriptiv statistik i form av tabeller och diagram.Resultat: Förmågan att kunna återfå tidigare aktivitetsförmåga skiljer sig mellan kvinnor och män, samt mellan yngre och äldre deltagare. Undersökta dimensioner av EQ-5D-3L visade att de flesta skattade på liknande sätt vid några dagar efter operation och 4 månader efter, men det en stor andel som försämrades. Livskvaliteten och hälsa förändrades för vissa personer mellan de båda tidpunkterna medan för andra var det ingen större skillnad. Skattades hälsa med höga poäng fanns en viss tendens till att livskvaliteten skattades med höga poäng.Konklusion: Äldre personer och då särskilt äldre män hade svårare att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga. Dessa personers möjligheter till rehabilitering bör ses över.

BakgrundKnäledsartros är en av de vanligaste orsakerna till funktionsnedsättning. Träning är en viktig del i grundbehandlingen och behandlingseffekten av träning har ansetts vara liten till moderat. Att identifiera subgrupper för att anpassa behandlingen har rekommenderats. Mekanisk Diagnostik och Terapi enligt McKenzie (MDT) är en metod för att klassificera och anpassa behandling utifrån mekanisk respons. Derangement är en klassifikation som innebär en direkt och varaktig positiv respons på smärta och/eller funktion till följd av statiska eller upprepade rörelser. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka påverkan på smärta och aktivitetsförmåga vid omhändertagande enligt MDT för personer med knäledsartros vars besvär kunde klassificeras som derangement i knä. Metod En reversal single-case design användes. Utfallsmått var smärta i vila och i rörelse enligt Numeric Rating Scale (NRS) och aktivitetsförmåga enligt Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score Physical Function Short Form (KOOS-PS). Data analyserades visuellt och med två standarddeviationsmetoden (2 SD). Resultat Två deltagare med knäledsartros vars besvär kunde klassificeras som derangement i knä deltog i studien. Ingen genomgående påverkan på smärta i vila visades för någon av deltagarna. Minskning av smärta i rörelse visades till viss del för båda deltagarna. Ökad aktivitetsförmåga visades för deltagare 2, men inte genomgående för deltagare 1. Slutsats Få deltagare gjorde det svårt att dra några tydliga slutsatser. Studien visade en tendens till förbättring av smärta i rörelse och aktivitetsförmåga. Ingen påverkan på smärta i vila visades. / Introduction Knee osteoarthritis is one of the most common causes of disability. Exercise is an important part of management and the treatment effect of exercise has been considered to be small to moderate. It has been recommended to identify subgroups to adapt the treatment. The McKenzie Method of Mechanical Diagnosis and Therapy (MDT) is a method for assessment and treatment based on mechanical response. Derangement is a classification where sustained or repeated movements cause a direct and lasting positive response on pain and/or function. Objective The objective of this study was to investigate the impact on pain and disability for management according to MDT for people with knee osteoarthritis whose condition could be classified as derangement in knee. Method A reversal single-case design was used. Outcome measures were pain at rest and pain in movement according to the Numeric Rating Scale (NRS) and disability according to the Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score Physical Function Short Form (KOOSPS). Data was analyzed visually and with the two standard deviation band method (2 SD). Results Two participants with knee osteoarthritis whose condition could be classified as derangement in knee participated in the study. No effect on pain at rest was shown altogether for any of the participants. An improvement on pain in movement was shown to some extent for both participants. An improvement on disability was shown for participant 2, but not altogether for participant 1. Conclusions Few participants made it difficult to draw any clear conclusions. The study showed a tendency to improvement on pain in movement and disability. No impact on pain at rest was shown.

Långvarig smärta är ett komplext men vanligt sjukdomstillstånd. Den stora påverkan på det vardagliga livet medför konsekvenser i aktivitetsförmågan samt de sociala aktiviteterna. Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för hur personer med långvarig smärta upplever sin egen förmåga att utföra sociala aktiviteter samt smärtans inverkan på relationer och roller. En litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL, PsychINFO och PubMed. Slutligen inkluderades åtta artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet sammanställdes i två huvudkategorier och fem underkategorier. Huvudkategorierna var: Upplevelser av att utföra sociala aktiviteter samt Upplevd påverkan på sociala relationer och roller. Den nedsatta aktivitetsförmågan i kombination med rollförändring samt försämrade relationer kunde leda till minskad social delaktighet. Sammanfattningsvis presenterar studien att oförmågan att vara delaktig i sociala aktiviteter bidrar till avsaknad av gemenskap samt påverkan på relationer och roller. Smärtan är subjektiv vilket kan leda till både positiva och negativa erfarenheter om hur sociala aktiviteter kan upprätthållas. Arbetsterapeuter kan stödja i att återfå aktivitetsengagemang och en hållbar aktivitetsbalans.

Bakgrund: Posttraumatisk stress kan obehandlat leda till livslånga besvär och nedsatt aktivitetsförmåga. Behandling av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är huvudsakligen psykologisk och i nuläget saknas aktivitetsfokuserade interventioner i Socialstyrelsens riktlinjer. Arbetsterapeuter arbetar idag med naturunderstödd rehabilitering främst vid stressrelaterad psykisk ohälsa. Forskning kring naturassisterad terapi visar positiva hälsoeffekter för flera diagnosgrupper. Syfte: Att beskriva betydelsen av naturassisterad terapi för personer med post-traumatisk stress. Metod: En litteraturöversikt i form av scoping review användes. Datainsamling skedde genom sökning i databaserna Sage Journals, PubMed, Scopus, Taylor &amp; Francis, PsycInfo och CINAHL samt genom manuella sökningar. Artiklar som behandlade posttraumatisk stress och naturassisterad terapi inkluderades och sökningen resulterade i 18 artiklar. Artiklarna analyserades numeriskt och tematiskt. Resultat: Naturassisterad terapi visade sig vara behjälplig för personer med posttraumatisk stress genom förbättrad aktivitetsförmåga samt förbättrad tro på egen förmåga, ökat engagemang kring egen hälsa och ökad förmåga att genomföra förändringar. Upplevelser av naturen ingav glädje, trygghet, frihet, en ökad närvaro, positiva sinnesupplevelser och en större mening. Naturen bidrog till minskade symptom, ökat välbefinnande, förbättrat självförtroende och ökad självkänsla samt förbättrad social förmåga. Slutsats: Naturassisterad terapi har positiv inverkan på personer med posttraumatisk stress och skulle därmed kunna vara ett komplement till nuvarande behandlingsrekommendationer.