Stroke är den näst vanligaste dödsorsaken och den tredje vanligaste orsaken till funktionshinder. Begreppet stroke beskriver hjärnskador som har orsakats av abnormitet i blodtillförseln till någon del av hjärnan. Ischemisk stroke orsakas av blodpropp eller systemisk hypoperfusion. Blodpropp ockluderar blodkärl, vilket leder till otillräckligt blodflöde till hjärnan. Detta resulterar i reducerat tillförsel av syre och socker till hjärnan, vilket hjärnan behöver för att fungera. Ischemins varaktighet, svårighetsgrad och lokalisering i hjärnan avgör skadans omfattning. Skador i hjärnan kan medföra till funktionsnedsättningar i och med att hjärnan styr kroppens funktioner. Stroke skalor som national institutes of health stroke scale, barthel index, modified rankin scale, oxford handicap scale och Glasgow outcome scale bedömer funktionsnedsättningar och funktionshinder orsakade av stroke. Alteplas, andra generationens trombolytika är standardbehandling vid akut ischemisk stroke. Alteplas omvandlar plasminogen till aktivt plasmin som i sin tur bryter ned blodproppar som ockluderar blodkärl. Blödning är en biverkan av alteplas, varav intrakraniell blödning utgör den allvarligaste typen av blödning. Riskfaktorerna för intrakraniell blödning hos alteplasbehandlade patienter är hög ålder, stroke av svårare grad, hög blodsockernivå, förmaksflimmer, kongestiv hjärtsvikt, okontrollerad hypertoni, koagulationsrubbningar, nedsatt njurfunktion och administrering av trombocytaggregationshämmare eller antikoagulantia innan, under eller inom 24 timmar efter tillförsel av alteplas. Syftet med studien var att undersöka effekten av intravenös alteplas vid akut ischemisk stroke med avseende på dödlighet och funktionshinder. Detta är en litteraturstudie. I litteraturstudien analyseras fem studier som undersöker effekten av alteplas vid akut ischemisk stroke med avseende på funktionshinder och dödlighet. I databasen pubmed söktes artiklarna fram. Standarddos alteplas vid akut ischemisk stroke minskar andelen fall med funktionshinder med inte död. Lågdos alteplas vid AIS minskar inte andelen fall med funktionshinder och död jämfört med standarddos alteplas. Fler dubbelblinda studier behöver genomföras för att bekräfta om standarddos alteplas minskar andelen fall med funktionshinder vid AIS. Fler studier kan genomföras för att studera effekten av standarddos alteplas efter 4,5 timmar efter påbörjan av akut ischemisk stroke. Eftersom de flesta patienterna i studierna behandlades inom 4,5 timmar efter påbörjan av AIS. Fler studier kan genomföras för att studera effekten av lågdos alteplas vid akut ischemisk stroke. / Globally 15 million people suffer stroke annually. It is the second most common cause of death and the third most common cause of disability. The term stroke describes brain damage caused by abnormality in the blood supply to anypart of the brain. Stroke is divided into ischemic stroke and cerebral hemorrhage. Ischemic stroke accounts for 85% of all strokes. Ischemic stroke is either caused by blood clots or systemic hypoperfusion. Blood clots occludes blood vessels, causing insufficient blood flow to the brain. This results in reduced supply of oxygen and sugar to the brain, which the brain needs to function. The duration, severity and location of the ischemia determine the extent of the damage in the brain. Damage to the brain can cause impairments as the brain controls the functions of the body. Stroke scales such as national institutes of health stroke scale, barthel index, modified rankin scale, oxford handicap scale and Glasgow outcome scale assess functional impairments and disability caused by stroke. Alteplase, a second-generation thrombolytics is the primary treatment for acute ischemic stroke. Alteplas converts plasminogen to active plasmin. Active plasmin degrades blood clots that occlude blood vessels. Intracranial hemorrhage is an adverse effect of alteplas. Advanced age, severe stroke, high blood sugar level, atrial fibrillation, congestive heart failure, uncontrolled hypertension, coagulation disorders and impaired renal function are risk factors for intracranial hemorrhage in patients receiving alteplase treatment. Administration of antiplatelets and anticoagulants before, during or within 24 hours after the administration of alteplase can increase the risk of bleeding. The aim of the study was to investigate the effect of intravenous alteplase on acute ischemic stroke in terms of mortality and disability. This is a literature review, in which five studies are analyzed. These five studies are randomized controlled trials that investigates the effect of alteplase on acute ischemic stroke in terms of disability and mortality. Articles were selected from pubmed database.  The studies showed that standard dose alteplase is an effective treatment for acute ischemic stroke in terms of disability but an ineffective treatment in terms of mortality. Low dose alteplase is an ineffective treatment compared to standard dose alteplase in terms of disability. Low dose alteplase is also an ineffective treatment in terms of mortality.  More double-blinded studies need to be conducted to confirm that standard dose alteplase is an effective in acute ischemic stroke in terms of disability. More studies can be conducted to study the effect of standard dose alteplase after 4,5 hours after onset of acute ischemic stroke, since majority of patients in study 1-5 were treated within 4,5 hours. More studies can be conducted to study the effect of low dose alteplase.

Mobilisation in the acute stages of stroke is a complex subject where the nurse must considerseveral confounding variables. There is an insufficient state of evidence around when andhow the first mobilisation should occur after stroke, and there is often uncertainty in thedecision making. The aim was to describe how early mobilisation in the acute stages of stroke affects thepatient’s level of functioning. The method used was a general literature review with an integrated analysis. Results: 17 articles analysing the effect of early mobilisation on nursing-related outcomemeasures, published between 2015–2019, were included in the literature review. Sample,interventions and outcome measures varied between the different articles. Three of the articlesshowed results suggesting that early mobilisation could be negative for the patient’sfunctional outcome after stroke. Among the remaining articles there was an even distributionof positive effects of early mobilisation and results not showing any effect on functionaloutcome. The results of this literature review imply that early mobilisation to some extentmay contribute to improved basic functions as in managing the toilet, dressing and also moreinstrumental features as cooking and driving. Early mobilisation appears to be a safe nursingintervention in most cases, as long as the patient is considered medically stable. The conclusion to be drawn from this literature review is that nurses, through their mainresponsibility for nursing care can influence the patient’s functional outcome through the decisions made regarding the first mobilisation in patients hit by acute stroke. / Mobilisering i akutskedet efter stroke är ett komplext ämne där sjuksköterskan måste ta ställning till ett flertal samverkande faktorer. Evidensläget kring när och hur den första mobiliseringen bör ske efter stroke är otillräckligt, och ofta uppstår en osäkerhet i beslutsfattandet. Syftet var att beskriva hur tidig mobilisering i akutskedet efter stroke påverkar patientens funktionsnivå. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt med integrerad analys. Resultat: 17 artiklar som analyserat effekten av tidig mobilisering på omvårdnadsrelaterade utfallsmått, publicerade från 2015–2019, inkluderades i litteraturöversikten. Urval, interventioner och utfallsmått varierade mellan de olika artiklarna. Tre av artiklarna visade på resultat som talar för att tidig mobilisering skulle kunna vara negativt för patientens funktionsutfall efter stroke. Bland övriga artiklar sågs en jämn fördelning bland positiv effekt av tidig mobilisering och resultat som inte visat någon påverkan på funktionsutfallet. Resultatet i denna litteraturöversikt tyder på att tidig mobilisering i viss mån kan bidra till förbättrade basala funktioner såsom att klara av toalettbesök, på- och avklädning och även mer instrumentella funktioner som att laga mat och köra bil. Tidig mobilisering ter sig vara en säker omvårdnadsåtgärd i de flesta fall, så länge patienten bedöms som medicinskt stabil. Slutsatsen som kan dras av litteraturöversikten är att sjuksköterskan genom sitt huvudansvar för omvårdnad kan påverka patientens funktionsutfall genom de beslut som fattas kring den första mobiliseringen av patienter som drabbats av akut stroke. Ytterligare forskning avseende tidpunkt och mobiliseringens intensitet behövs för att kunna avgöra när och hur den första mobiliseringen skall påbörjas efter att en patient drabbats av stroke.

Introduktion: Ischemisk stroke är en av de vanligaste folksjukdomar och kan leda till funktionsnedsättning och mortalitet. Diagnostisering och tid är faktorer som spelar en avgörande roll inför behandling och prognos av ischemisk stroke. Trots att DT idag anses vara förstahandsval vid diagnostisering, har den lägre sensitivitet än MR att upptäcka ischemi. Även om MR med DWI anses ge ökade möjligheter vid diagnostisering av ischemisk stroke, varierar idag användningen mycket i Sverige. Syfte: Att sammanställa kunskap om diffusionsviktade sekvensers användbarhet inom magnetresonanstomografi för att diagnostisera och behandling av ischemisk stroke. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes i enlighet med Friberg (2017), där tolv artiklar från PubMed och Cinahl with fulltext analyserades och granskades. Resultat: Resultatet visar att DWI har hög sensitivitet att diagnostisera lesioner, men vid vissa fall detekteras inga lesioner trots att patienten har typiska symtom. DWI är även bra på att utvärdera om trombolys är säkert att administrera upp till tolv timmar efter symtomdebut, samt kan användas för att beräkna trombektomins förväntade resultat utifrån lesionens storlek. Slutsats och kliniska implikationer: MR med DWI kan komma att ha en betydande roll i framtiden för att förbättra diagnostisering och behandling av patienter med akut ischemisk stroke. Fler patientgrupper kommer att få möjligheten till behandling som tidigare exkluderades, vilket minskar både dödlighet och funktionsnedsättning. Effektivare protokoll behövs för att införa MR med DWI i en större skala för att diagnostisera patienter med ischemisk stroke, vilket kommer att vara en stor utmaning som kräver fler MR apparater, röntgensjuksköterskor med specialistkompetens, multiprofessionellt arbete och mer forskning.