No description available.

Upplevelser av orättvisor på arbetsplatser har kopplats till olika typer av psykisk och fysisk ohälsa. Organisatorisk (o)rättvisa har inom tidigare forskning även visats ha en effekt på medarbetarnas kontraproduktiva jobbeteenden (CWB) och benägenhet att byta arbete eller lämna arbetsplatser (turnover intention). Denna studie undersöker huruvida optikbutikanställdas upplevelser av allmän organisatorisk (o)rättvisa på arbetsplatsen relaterar till CWB och turnover intention samt huruvida arbetsrelaterad ohälsa medierar dessa hypotetiska samband. En digital enkätundersökning genomfördes i två större optikskedjor i Sverige med 180 deltagare varav 80% var kvinnor, 18,5% var män och 1,5% angav annat kön, genomsnittsåldern var 38 år. Data analyserades med hierarkisk multipel regressionsanalys och strukturell ekvationsmodellering (SEM). Resultatet visar att allmän organisatorisk orättvisa var starkt positivt korrelerat med CWB och turnover intention. Allmän organisatorisk orättvisa predicerade också arbetsrelaterad ohälsa vilken i sin tur påverkar CWB och turnover intention. Sambandet mellan (o)rättvisa och CWB samt (o)rättvisa och turnover intention medieras delvis av arbetsrelaterad ohälsa. Studien indikerar att när medarbetare upplever orättvisa på jobbet, ökar CWB och avsikt att lämna arbetsplatser.

Studiens syfte var att beskriva HVB-placerade flickors erfarenheter av samtalsbehandling. Studien genomfördes utifrån en fenomenologisk, kvalitativ metod. Åtta flickor intervjuades. Resultatbearbetningen utmynnade i tre teman: Ständigt föränderlig vuxenkontext, Svårigheter att få rätt hjälp och Samtalsbehandlarens förhållningssätt.  Studien visade att vuxenkontexten kring dessa flickor återkommande hade bytts ut. Flickorna upplevde att vårdpersonal alltför mycket lyssnade till mer eller mindre tillfälliga vuxna i barnens liv. Barnen gav uttryck för att de kände sig åsidosatta, att de hade svårt att göra sin röst hörd och att de hade svårt att få ”rätt” hjälp för psykisk ohälsa.  Alla flickor hade erfarenhet av samtalsbehandling och de var samstämmiga i bilden av att behandlare ställde för många frågor och gick för fort fram i processen. Flickorna önskade mer tid och utrymme för att hinna beskriva sin problematik, lära känna behandlaren och skapa tillit. Därtill fanns en önskan om att samtalsbehandlare gav akt på egna reaktioner och var lyhörda för barnets, för att undvika missförstånd.  En slutsats som kan dras utifrån resultaten i studien är att samtalsbehandlare behöver beakta barnets behov genom att göra barnet delaktig i behandlingsprocessen och återkommande lyfta frågor om behandlingsmål, arbetssätt och arbetsrelation, då dessa barn har erfarenheter av att inte bli lyssnade på.

Existentiella och livsåskådningsfrågor har haft en undanskymd roll inom det psykoterapeutiska området, särskilt när de innehar religiösa förtecken. Föreliggande studie undersöker hur verksamma psykodynamiska psykoterapeuter förhåller sig till existentiella, menings- samt livsåskådningsfrågor i sitt kliniska arbete samt hur förberedda de känner sig inför att arbeta med dessa teman från sin utbildning, handledning och yrkeserfarenhet. Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts och sedan analyserats med två tematiska ana- lyser. Den ena visar att psykoterapeuternas intention är att existentiella, livsåskådnings- och meningsfrågor ska få utrymme i psykoterapier, men att de riskerar att undvikas på grund av osäkerhet både med hänsyn till psykoterapeutisk hållning samt kunskaper i ämnet. Den andra analysen visar att psykoterapeuternas kompetens skiljer sig åt i existentiella, livsåskådnings- samt meningsfrågor utifrån utbildning och handledning, men att den psykoterapeutiska hållningen är avgörande för att bemöta alla typer av frågor i en psykoterapi. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning och utifrån behovet att öka psykoterapeuters kompetens om samt psykoterapeutiska hållning i frågor om existens, mening och livsåskådning i psykodynamisk psykoterapi.

Standardiserade skattningsinstrument utgör en viktig del i att möta det ökande vårdbehovet relaterat till ångestsyndrom bland barn. Child Anxiety Severity Scale (CASS-C/P) är ett nyutvecklat skattningsinstrument för barn (CASS-C) och föräldrar (CASS-P) som inkluderar symtomfrekvens, svårighetsgrad, och funktionspåverkan av barnets ångest. Syftet med denna studie var att utvärdera CASS-C/P med avseende på intern konsistens, endimensionalitet, mätinvarians, konvergent validitet jämfört med ett annat mått på ångest (RCADS-25), samt överensstämmelse mellan barns och föräldrars skattningar. Deltagare i studien var elever (n=259) och deras föräldrar (n=256) på tre skolor i Stockholmsregionen. Resultaten visade godtagbar intern konsistens, endimensionalitet, acceptabel konvergent validitet jämfört med RCADS-25, och signifikant korrelation mellan CASS-C och CASS-P. Vidare tycktes inte skattningarna med CASS-P påverkas av föräldrars utbildning eller barns ålder, däremot varierade skattningarna beroende på föräldrars och barns kön. Skattningarna med CASS-C varierade både beroende på barnens kön och ålder. Sammanfattningsvis visar denna studie att CASS-C/P kan vara ett användbart skattningsinstrument för att mäta ångest hos barn, men behov av vidare utvärdering av instrumentet finns.

Syftet med denna uppsats är att undersöka det digitala själavårdsarbete som Svenska kyrkan i Uppsala pastorat har utfört innan, under och efter coronapandemin, vilken plågade världen framför allt under perioden mars 2020 till mars 2022. Undersökningen har fokuserat dels på hur kyrkan har utvecklats i det digitala själavårdsarbetet för att anpassa sig till pandemins och postpandemins utmaningar, dels på hur människors psykiska ohälsa har påverkats under denna svåra tid. Som teoretisk utgångspunkt till uppsatsen har jag valt Berit Okkenhaugs själavårdsteori med hennes tre huvudspår: kerygmatiskt orienterad själavård, konfidentcentrerad själavård och kyrkligt orienterad tros- och livsvägledning, som hon presenterar i sin bok, Själavård – en grundbok, (Okkenhaug, 2004). Undersökningen har gjorts i form av en kvalitativ forskningsmetod, genom djupintervjuer med sex präster i Uppsala pastorat. Fem av intervjuerna genomfördes via den digitala plattformen Zoom, och en i samband med ett fysiskt möte ansikte mot ansikte. Genom dessa intervjuer har det framkommit att graden av digitalisering vid bemötandet av människor varierade stort mellan olika präster vid pandemins utbrott. Under de senaste åren har dock de flesta av de intervjuade prästerna insett behovet av att ha en digital plattform som komplement till det fysiska mötet. Den psykiska ohälsan har förändrats på olika sätt under och efter pandemin jämfört med tidigare. Den vanligaste kommentaren var att man märkte att människor for illa av den isolering och ensamhet som drabbade konfidenter till följd av sociala restriktioner och rädsla för smitta.

Recent global crises, such as the COVID-19 pandemic and the 2022 Russian invasion of Ukraine, have contributed to a rise in the global prevalence of anxiety and depressive disorders. This study examined the indirect impact of the Ukraine war on emotional disorders within a Swedish clinical population (n = 1222) participating in an internet-based psychotherapeutic intervention (cognitive-behavioral, psychodynamic, waitlist). We hypothesized that the severity of anxiety and depressive symptoms would increase immediately after the war's onset. The Patient Health Questionnaire 9-item scale and the Generalized Anxiety Disorder 7-item scale were used to measure depression and anxiety. Results indicated that anxiety and depressive symptom severity increased following the war's onset, with an average weekly increase of 0.77-points for anxiety and 0.09-points for depression; however, the increase was not statistically significant for depression. Furthermore, higher socioeconomic status predicted declines in depression and anxiety over the course of treatment, with a 0.69-point average weekly decrease in anxiety and a 1.09-point average weekly decrease in depression, per one unit's increase in socioeconomic status. Finally, treatment efficacy for anxiety and depression was high, with average weekly symptom reductions of 0.12-points for anxiety and 0.15-points for depression. These findings have implications for mitigating the development of psychopathology during crises, interpreting treatment efficacy during such events, and emphasizing the potential of internet-based psychotherapy for addressing emotional disorders during crises. To the best of our knowledge, this is the first internet-based semi-longitudinal study investigating the effects of the war in Ukraine on emotional disorders in a clinical population.

Upplevelser av orättvisor på arbetsplatser har kopplats till olika typer av psykisk och fysisk ohälsa. Organisatorisk (o)rättvisa har inom tidigare forskning även visats ha en effekt på medarbetarnas kontraproduktiva jobbeteenden (CWB) och benägenhet att byta arbete eller lämna arbetsplatser (turnover intention). Denna studie undersöker huruvida optikbutikanställdas upplevelser av allmän organisatorisk (o)rättvisa på arbetsplatsen relaterar till CWB och turnover intention samt huruvida arbetsrelaterad ohälsa medierar dessa hypotetiska samband. En digital enkätundersökning genomfördes i två större optikskedjor i Sverige med 180 deltagare varav 80% var kvinnor, 18,5% var män och 1,5% angav annat kön, genomsnittsåldern var 38 år. Data analyserades med hierarkisk multipel regressionsanalys och strukturell ekvationsmodellering (SEM). Resultatet visar att allmän organisatorisk orättvisa var starkt positivt korrelerat med CWB och turnover intention. Allmän organisatorisk orättvisa predicerade också arbetsrelaterad ohälsa vilken i sin tur påverkar CWB och turnover intention. Sambandet mellan (o)rättvisa och CWB samt (o)rättvisa och turnover intention medieras delvis av arbetsrelaterad ohälsa. Studien indikerar att när medarbetare upplever orättvisa på jobbet, ökar CWB och avsikt att lämna arbetsplatser.

Diss. Univ. Göttingen, 2008.

Art therapy research studies neglect the description of practice. A literature review revealed that art therapists narrowly rely on self-reported case studies to build theory, but that approach tends to result in a description of the therapist's intention rather than the actions they undertook. Comparable forms of psychological therapy have constructed descriptions of practice from observational research but this method has been relatively underused by art therapists. The present study used observation to build a description of practice of how art therapists interacted with service users and their artworks in a mentalization-based art therapy group for people diagnosed with borderline personality disorder. Three fifteen minute video edited sequences of in vivo art therapy sessions were viewed by focus groups who described what they observed. Because the study assumed a social constructionist epistemology, focus groups were chosen to represent a range of service users, psychological therapists, art therapists and the treating art therapists' perspectives. A modified grounded theory approach was used to analyse transcripts from those focus groups which resulted in two core conceptual categories. The first proposed that when art therapists demonstrated their engaged attention, it supported a more reliable therapeutic interaction. The second, conversely, proposed that when the art therapists gave the appearance of passivity, it exacerbated dismissive interactions between group members and with artworks. This added new theoretical concepts to art therapy group literature. However, that theory was not tested in the present study.