With the current developments in modern web browsers, WebAssembly has been a rising trend over the last four years. Aimed at replacing bits of JavaScript functionality, it attempts to bring extra features to achieve portability and sandboxing through virtualisation. After the release of the WebAssembly System Interface, more and more projects have been working on using it outside web pages and browsers, in scenarios such as embedded, serverless, or distributed computing. This is thus not only relevant to the web and its clients, but also to applications in distributed systems. Considering the novelty of the topic, there is currently very little related scientific literature. With constant changes in development, proposals and goals, there is a large gap in relevant research. We aim to help bridge this gap by focusing on Rust and Arc-Lang, a domain-specific language for data analytics, in order to provide an overview of how far the technology has progressed, in addition to what runtimes there are and how they work. We investigate what kind of use case WebAssembly could have in the context of distributed systems, as well as how it can benefit data processing pipelines. Even though the technology is still immature at first glance, it is worth checking whether its proposals have been implemented, and how its performance compared to that of native Rust can affect data processing in a pipeline. We show this by benchmarking a filter program as part of a distributed container environment, while looking at different WebAssembly compilers such as Cranelift and LLVM. Then, we compare the resulting statistics to native Rust and present a synopsis of the state of WebAssembly in a distributed context. / I takt med den nuvarande utvecklingen av moderna webbläsare har WebAssembly stigit i trend under de senaste fyra åren. WebAssembly har som syfte att ersätta och utöka JavaScript med funktionalitet som är portabel och isolerad från omvärlden genom virtualisering. Efter lanseringen av WebAssembly System Interface har fler och fler projekt börjat applicera WebAssembly utanför webbsidor och webbläsare, i scenarier som inbäddade, serverlösa eller distribuerade beräkningar. Detta har gjort WebAssembly till ett språk som inte bara är relevant för webben och dess användare, utan även för applikationer i distribuerade system. Med tanke på ämnets framkant finns det för närvarande väldigt lite relaterad vetenskaplig litteratur. Ständiga förändringar i utveckling, förslag och mål har resulterat i stort gap i relevant forskning. Vi strävar efter att hjälpa till att överbrygga denna klyfta genom att studera WebAssembly i perspektivet av Rust och Arc-Lang, ett domänspecifikt språk för dataanalys, för att ge en översikt över hur långt tekniken har kommit, och samt utreda vilka exekveringssystem som finns och hur de fungerar. Vi undersöker vilken typ av användning WebAssembly kan ha i samband med distribuerade system, samt hur det kan gynna databehandlingspipelines. Även om tekniken fortfarande är ny vid första anblicken, är det värt att kontrollera om dess förslag har implementerats och hur dess prestanda gentemot Rust kan påverka databehandling i en pipeline. Vi visar detta genom att benchmarka ett filtreringsprogram som en del av en distribuerad containermiljö, samtidigt som vi tittar på olika WebAssembly-kompilatorer som exempelvis Cranelift och LLVM. Vi jämför resultaten med Rust och presenterar en sammanfattning av WebAssemblys tillstånd i sammanhanget av distribuerade system.

Dataflow systems have become the norm for developing data-intensive computing applications. These systems provide transparent scalability and fault tolerance. For fault tolerance, many dataflow-system adopt a snapshotting approach which persists the state of an operator once it has received a snapshot marker on all its input channels. This approach requires channels to be blocked for potentially prolonged durations until all other input channels have received their markers to guarantee that no events from the future make it into the operator’s present state snapshot. Alignment can for this reason have a severe performance impact. In particular, for black-box user-defined operators, the system has no knowledge about how events from different channels affect the operator’s state. Thus, the system must conservatively assume that all events affect the same state and align all channels. In this thesis, we argue that alignment between two channels is unnecessary if messages from those channels are not written to the same output channel. We propose a snapshotting approach for the fault tolerance and call it partial approach. The partial approach does not require alignment when an operator’s input channels are independent. Two input channels are independent if their events do not affect the same state and are never written to the same output channel. We propose the use of static code analysis to identify such dependencies. To enable this analysis, we translate operators into finite state machines that make the operator’s state explicit. As a proof of concept, we extend the implementation of Arc-Lang, an existing dataflow language, so that applications written in it transparently execute with fault tolerance. We evaluate our approach by comparing it to a baseline eager approach that always requires alignment between the input channels. The conducted experiments’ results show that the partial approach performs about 47 % better than the eager approach when the streaming sources are producing data at different velocities. / Dataflödessystem har blivit normen för utveckling av dataintensiva datorapplikationer. Dessa system erbjuder transparent skalbarhet och felhantering. För felhantering adopterar många dataflödessystem en snapshot-approach som sparar en operatörs tillstånd när den har fått en snapshot-markör på alla sina ingångskanaler. Denna metod kräver att kanalerna blockeras under möjligen förlängda tidsperioder tills alla andra ingångskanaler har fått sina markörer, vilket görs för att garantera att inga händelser från framtiden når operatörens nuvarande tillstånd. Synkronisering mellan kanaler kan därför ha en allvarlig prestandapåverkan. Särskilt för black-box användardefinierade operatörer där systemet inte har kunskap om hur händelser från olika kanaler påverkar operatörens tillstånd. Systemet måste därför konservativt anta att alla händelser påverkar samma tillstånd och synkronisera alla kanaler. I denna avhandling argumenterar vi för att synkroniseringen mellan två kanaler inte är nödvändig om meddelanden från de kanalerna inte skrivs till samma utgångskanal. Vi föreslår en snapshot-approach för felhantering och kallar den för partial-approach. Partial-approach kräver inte justering när en operatörs ingångskanaler är oberoende. Två ingångskanaler är oberoende om deras händelser inte påverkar samma tillstånd och aldrig skrivs till samma utgångskanal. Vi föreslår användning av statisk kodanalys för att identifiera sådana beroenden. För att möjliggöra denna analys översätter vi operatörer till finite state machines som gör operatörens tillstånd explicit. För att bevisa konceptet utökar vi implementeringen av Arc-Lang, vilket är en existerande dataflödesspråk, så att program skrivna i den transparent körs med felhantering. Vi utvärderar vår approach genom att jämföra den med en baseline eager-approach som alltid kräver justering mellan ingångskanalerna. Resultaten från de genomförda experimenten visar att partial-approach presterar cirka 47 % bättre än eager-approach när sourcestreams producerar data i otakt.