Denna undersökning har testat grannskapsplaneringsteorins antagande om den fysiska miljöns påverkan på ett bostadsområdes sociala sammanhållning, för staden Uppsala. Grannskapsplanering som teori var utvecklat under 1900-talet med centrala bidrag från C. Perry, L. Mumford med flera. Genom att välja fysiska strukturer som, i litteraturen ansågs vara centrala i påverkan av sammanhållning, kunde en multipel regressionsanalys utföras. Inom forskningsfältet är synen på denna teori splittrad med resultat som dels visar att miljön har effekt på sammanhållning, dels att den inte har effekt. Trots denna osäkerhet går det, genom att analysera Uppsala kommuns planprogram för Gottsunda, att urskilja förslag som liknar teorin. Resultatet av denna kvantitativa studie blev att fysiska strukturer inte hade någon statistiskt säkerställd signifikans i förklarandet av social sammanhållning för Uppsalas bostadsområden. Detta resultat är intressant på flera sätt då det dels bidrar till ett polariserat forskningsfält men dels också blir intressant i ljuset av kommunens planprogram där ett flertal grannskapsplanerings-liknande förslag kanske inte får den effekt som kommunen hoppas på. Slutligen bör inte studien betraktas som ett slutgiltigt svar på undersökningsobjektet då det finns ett flertal andra möjliga metoder som potentiellt skulle ge andra infallsvinklar, samt att studien innehåller en viss nivå av felkällor vilket gör resultaten mer osäkra och begränsar dess generaliserbarhet.