In our essay we account for the relation between us and two boys during our many years working in the Swedish preschool system. The boys have been diagnosed within the autism spectrum. They attend the practice but the question is to what extent they partake in the activities. Inclusion is a charged word which is not necessarily discussed.  All children within the municipal preschool system should be included. But as we execute our activities, we ask: are the disabled children as included as the rest? Another aspect of our study is: how is the preschool environment adapted?  Is it designed for all children? We interviewed the teachers at a preschool that has a department that specializes in children within the autism spectrum.We saw a big difference in their work procedures but above all in the environment´s design. Within the autism spectrum we have found three criteria’s children with autism struggle with. These are Theory of Mind, Executive functions and Central coherence. Further we came in to contact with the special education concepts of compensational perspective, critical perspective and behaviorism, during our visit at the support units. In the essay we discuss how such current research on autism can be used in preschools. We also bring to light the children´s rights from our readings of the central documents and what the preschool does to communicate and treat children within the autism spectrum at the best possible way.

Syftet med uppsatsen är att visa vad några pedagoger, vid olika tidpunkter, berättar om en högfungerande autistisk elev i grundskolan och hur de pedagoger som har mest kontakt med Alice ser på henne, hennes problem och möjligheter.    Hur förstår och förklarar pedagogerna hennes problem?    Vad berättar de om Alice i ett kognitivt, socialt och pedagogisk perspektiv?    Hur ser de på syftet med inkluderingen: Vad är målet och hur menar de att det ska uppnås? För att besvara syftets frågeställningar har jag genomfört ostrukturerade intervjuer med sex pedagoger i Alices närhet vid tre olika tillfällen där de har ombetts berätta om Alice. Pedagogernas berättelser analyseras sedan utifrån aktuell forskning och litteratur om autism, inkludering/integrering och narrativa teorier.    Några generella motiv och aspekter framträder särskilt tydligt i pedagogernas berättelser om Alice.    För det första handlar det om hur man ska tilltala och bemöta Alice. Råd om tydlighet, struktur och rak kommunikation förstås på olika sätt av olika pedagoger.    För det andra kan man se en dramaturgisk strategi hos flera av de intervjuade att förklara och dramatisera Alice problem i förhållande till hur det var tidigare och hur det kommer att bli i senare årskurser.    För det tredje syns en skillnad i hur de intervjuade beskriver och förklarar Alices problem. Några av pedagogerna ser det som ett annat sätt att tänka medan de flesta betonar den biomedicinska förklaringsmodellen.    Slutligen skiljer sig berättelserna åt genom sin beskrivning av syftet och ambitionen med integreringen av Alice och hur det ska uppnås. De flesta menar att det övergripande målet är att Alice ska göra allt alla andra gör, på samma sätt och syftet är att hon till slut, med stöd, ska bli så lik de andra som möjligt och med beteendemodifierande åtgärder lära sig att passa in i skolan och i samhället. Andra menar tvärt om att skolan själv är det största hindret för Alice och ifrågasätter meningen med att hon ska göra samma saker som alla andra.